Semantik
(av grekiska
sema
, "tecken") avser det
vetenskapliga
studiet av spraklig betydelse eller studiet av teckensystems innebord och
tolkning
.
Semantik som begrepp infordes 1897 av den franske lingvisten
Michel Breal
(da som betecknande av spraklig betydelseforandring), men far sin slutliga betydelse med den amerikanske filosofen
Charles Sanders Peirce
resonemang kring
semiotik
, genom spridningen av den amerikanske filosofen
Charles Morris
verk under 1930-talet. Morris foreslog att beskrivningen av ett teckensystem skulle omfatta de tre aspekterna:
syntax
, semantik och
pragmatik
.
Semantik sorteras under
lingvistiken
, men ses ocksa som en viktig del inom filosofi,
logik
och i forlangningen darmed inom
matematik
och
datavetenskap
, for att beskriva och hantera strukturen hos system.
Inom filosofin har intresse agnats at betydelser hos, inom detta omrade intressanta, ord som
orsak
,
rorelse
,
forklaring
,
objektivitet
med flera. Under 1900-talet har aven en diskussion forts om fragan vad betydelse innebar och i vilket forhallande ett tecken eller en symbol star, till det som betecknas.
Enligt vissa filosofer som exempelvis
Alfred Tarski
, handlar semantiken uteslutande om semantiska termer som
betydelse
,
mening
,
denotation
,
konnotation
och liknande.
Sanning
, som egenskap hos sprakliga satser, hor ocksa till dessa.
- Bezhanishvili, Lobner, Schwabe, Spada, Logic, Language and Computation, Springer Verlag 2009.
- Mats Dahllof,
Spraklig betydelse: En introduktion till semantik och pragmatik
, Studentlitteratur, Lund (1999).
ISBN 91-44-01016-8
. Kan laddas ned:
pdf
.
