Salinitet avser salthalten hos vatten , alltsa hur mycket salt det finns i en viss mangd vatten och darmed hur salt vattnet ar. Salinitet anges som forhallandet mellan mangden salt, som har losts i vattnet i form av joner , och mangden vatten. Sedan 2010 anvander man inom oceanologin en ny standard (TEOS-2010), for hur man anger havsvattens egenskaper. Enligt den nya normen anges vattnets absoluta salinitet i g/kg (som ar SI-enhet for koncentration ). ^{[ 1 ]} Fortfarande ar det dock vanligast att man anger salinitet i procent eller promille , psu, (Practical Salinity Unit) utifran aldre metoder for att faststalla och uttrycka salthalten. Oklarhet rader, huruvida det i ett visst fall ar procent eller promille som avses. Dessutom blir talvardet olika allteftersom det beraknats per volym eller per vikt. Vad en viss psu-uppgift verkligen betyder exakt, kan man darfor aldrig vara saker pa.

Allt naturligt vatten innehaller salter, framst natriumklorid (NaCl) men ocksa mindre mangder svavel -, magnesium -, kalcium - och kaliumsalter . Beroende pa salthalten brukar vatten, och darmed floder, sjoar och hav, delas in i saltvatten, brackt vatten och sotvatten efter fallande salinitet (med 5 % salthalt som referens).

Saltvatten

Salthalt: 3?5 %

Nastan allt havsvatten ar saltvatten och det utgor den allra storsta delen av vattnet pa jorden. I oceanerna har vattnet i genomsnitt en salinitet pa ungefar 35 g/kg. Lokalt varierar dock salthalten, och kan vara bade lagre eller hogre, beroende pa tillflode och avdunstning. Roda havet ar det saltaste oppna havet och har en salthalt mellan 3,6 % och 4,1 %.

Brackt vatten

Salthalt: 0,05?3 %

Brackt vatten forekommer framforallt dar saltvatten blandas ut med sotvatten. De tva storsta brackta haven i varlden ar Svarta havet och Ostersjon . Brackt vatten finner man ocksa pa andra platser, dar saltvatten och sotvatten mots och blandas, till exempel i vissa flodmynningsomraden, sa kallade estuarier .

Sotvatten

Salthalt: < 0,05 %

Sotvatten ar den form av vatten som ar viktigast for att manniskor och manga andra djur samt vaxter ska overleva. Totalt ar dock bara ca 2,5 % av allt vatten pa jorden sotvatten och nastan allt av det ar is eller grundvatten, vilket leder till stora problem med vattenbrist pa manga platser.

Langs Sveriges kuster varierar ytsaliniteten mycket kraftigt. Pa vastkusten ar vattnet salt, vanligen 25 psu eller mer bade vid yta och botten. Oresund och de danska Stora Balt och Lilla Balt utgor en komplicerad granszon, ofta med stor variation vid ytan, 10?20 psu. Pa lite djupare vatten (under det s k sprangskiktet ) dock hogre an sa. Centrala Ostersjon har en konstant ytsalinitet pa 7 psu, medan djuphalor i soder kan fyllas pa med oceanvatten vid speciella vind- och stromforhallanden, s k saltvattenintrang . Att saltvattenintrang i sodra Ostersjon sker atminstone vart 5?6:e ar ar en nodvandighet for torskens fortplantning. I Finska viken och norr om Aland avtar saliniteten ytterligare. Vid Haparanda och Sankt Petersburg ar saliniteten bara 2?3 psu. Tillflodet till Ostersjon fran floder och det regn som faller direkt i havet ar storre an avdunstningen, darav Ostersjons laga salinitet.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Doda havet
• Havssalt
• Kurort
• Loslighet
• Surbrunn

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]