Rysk-turkiska kriget (1768?1774)
Allegory of Catherine's Victory over the Turks (1772), av Stefano Torelli .
Agde rum 1768?1774 Plats Osteuropa , Kaukasus Resultat Avgorande rysk seger Freden i Kutschuk-Kainardji Territoriella andringar Ryssland inforlivar Ukraina , norra Kaukasus och Kertj . Krimkhanatet blir en rysk satellitstat och inforlivas senare ar 1783.
Stridande
Kejsardomet Ryssland Kungadomet Kartli-Kakheti Kungadomet Imereti Eyaletet Egypten	Osmanska riket Krimkhanatet (osmanskt protektorat )
Befalhavare och ledare
Katarina II av Ryssland Grigorij Potemkin Alexej Grigorij Orlov Pjotr Rumjantsev Aleksandr Suvorov Erekle II Solomon I Ali bey Al-Kabir	Mustafa III Abd ul-Hamid I Ivazzade Halil Pascha Mandalzade Husameddin Pascha Kaplan Girey

Rysk-turkiska kriget (1768?1774) utkampades mellan Kejsardomet Ryssland och Osmanska riket . Kriget avslutades genom fredsavtalet i Kucuk Kaynarca den 21 juli 1774 och ledde till att det ryska valdet utvidgades soderut och osterut i norra Kaukasus och de sodra delarna av nuvarande Ukraina . Krimkhanatet forklarades sjalvstandigt men blev i verkligheten beroende av Ryssland. Ryssland tillerkandes ett stort krigsskadestand och tillgang till tva hamnar vid Svarta havet . Katarina den Stora inbjod darefter mennoniter att komma till de erovrade omradena och odla upp den karga stappen, mot loften om religionsfrihet .

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Under Katarina II hade Ryssland genom ambassadoren Nikolaj Repnin och den ryskvanlige polske regenten Stanisław II politisk kontroll over det Polsk-litauiska samvaldet , nagot som 1768 ledde till att samvaldet blev ett ryskt protektorat. Det politiska laget i Polen var dock spant och ledde till revolter av adeln, kyrkan och bonderna. I den befasta staden Bar i nuvarande Ukraina skapades i februari 1768 en konfederation under ledning av adelsmannen Kazimierz Pułaski ^{[ 1 ]} som under sommaren hade fatt ihop en styrka pa 8,000 man, ^{[ 2 ]} men konfederationen var fortfarande militart underlagsen Ryssland vilka till slut kunde besegra konfederationen i Podolien . Den 20 juni kunde Ryssland inta fastningen i Bar och de overlevande konfederateristerna flydde over gransen till Osmanska riket . Repnin kunde sla ner de polska revolterna, men det blev allt svarare nar de spred sig genom landet och till slut var det mycket svart for Katarina II att behalla kontrollen over Polen. ^{[ 1 ]}

De flyende polackerna forfoljdes in i det Osmanska riket av kosackforband . Sultanen Mustafa III mottog rapporter om att staden Balta hade blivit brutalt attackerad av zaporogkosacker for Rysslands rakning. Ryssland nekade till anklagelserna, men pa inradan av bade den franska ambassaden och sina egna radgivare sa lat Mustafa III i oktober fangsla hela den ryska ambassaden och forklara krig mot Ryssland.

Samtidigt hade myndigheterna i det Osmanska riket borjat bli mer dysfunktionella och fatt svarare att effektivt skota rikets administration, speciellt i militart avseende. ^{[ 2 ]} Manga av landets janitsjarer och imamer var missnojda med sultanen Mustafa IIIs politik och stod pa gransen till oppet uppror. Det Osmanska riket stod ocksa infor ett eventuellt militart hot i oster fran vad som senare skulle bli ett ateforenat persiskt rike under Qajardynastin .

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]