Med
rymdforskning
menas normalt forskning som bedrivs med instrument i rymden. Denna forskning tacker in en lang rad olika forskningsomraden.
Den tidiga rymdforskningen var baserad pa sma enkla instrument, framforallt for plasmamatningar inom det som kom att kallas rymdfysik. Mest kand ar upptackten av stralningsbaltena (
Van Allen-baltena
) 1958. Aret darpa inleddes rymdplanetologin med utforskningen av manen med en serie rymdsonder, bland annat den forsta fotograferingen av manens baksida 1959 av
Luna 3
. Sedan dess har utvecklingen gatt mot storre och langt mer komplicerade instrument i rymden, vilket mojliggjort forskning aven inom bland annat jordobservation, astrofysik och forskning som utnyttjar tyngdloshet.
Fran satelliter i omloppsbana kring jorden studeras var planet med optiska instrument och med radar. Detta ger global information och ofta kontinuerliga tidserier, vilket ar av vikt for till exempel klimatstudier. Observationerna kan bland annat avse atmosfaren, vegetation, glaciarer, inlandsisar, hav, geodesi och geofysik.
Det tunna plasmat i rymden studeras med instrument pa satelliter som mater elektriska och magnetiska falt, tatheten och temperaturen hos elektroner och joner, med mera. Analysen av sadana observationer kan ge information om flodet av laddade partiklar fran solen (solvinden), uppfangandet av dessa partiklar i jordens magnetosfar, uppkomsten av norrsken och elektromagnetisk paverkan pa elektriska system pa satelliter och pa jorden. Studierna visar ocksa pa grundlaggande processer i plasman, som ofta kan vara svara att studera i laboratorier.
Med rymdsonder studeras vara narmaste grannar i planetsystemet. Detta kan ske genom forbiflygningar, kretsare och landare.
Med teleskop i bana kring jorden kan astronomiska observationer goras med optimal skarpa och i alla vaglangdsomraden, aven de som blockeras av jordens atmosfar. Mest kant ar rymdteleskopet
Hubble
(NASA-ESA), men manga andra rymdteleskop har givit astronomer och kosmologer mer revolutionerande information genom att oppna upp nya vaglangdsomraden (framst gamma, rontgen, infrarott och submillimeter). Aven kosmisk partikelstralning kan med fordel detekteras med instrument i rymden.
Manga materialexperiment, i synnerhet avseende vatskor och stelning, kan dra nytta av den tyngdlosa miljon pa en satellit i omloppsbana kring jorden. Biologiska systems anpassning till tyngdkraft studeras ocksa genom jamforelser med beteendet i tyngdloshet. Manniskans anpassning till och formaga att klara langvarig tyngdloshet ar av betydelse for framtida rymdfart. Stralningsmiljon i rymden har stor betydelse infor planering av framtida interplanetara farder. Stralningens inverkan pa mikroorganismer ar ocksa av intresse inom astrobiologin, till exempel avseende mojligheterna for liv att spridas fran planet till planet med utkastade sekundarmeteoriter.
Rymden erbjuder mojligheter att testa fysikaliska lagar med stor noggrannhet, till exempel ekvivalensprincipen.