Royal Botanic Gardens, Kew

	Royal Botanic Gardens, Kew
	Tradgard
	Utsikt over ett av vaxthusen.
Land	Storbritannien
Stad	London
Lage	51°28.480′N 0°17.728′V / 51.474667°N 0.295467°V
Grundad	1759
Geonames	6697863
	Webbplats : Royal Botanic Gardens, Kew

Uppslagsordet ”Kew” leder hit. For andra betydelser, se Kew (olika betydelser) .

Panorama over omgivningen kring den japanska porten i Kew Gardens

Royal Botanic Gardens, Kew , aven kant som Kew Gardens , ar en botanisk tradgard som omfattar cirka 150 hektar , belagen i Kew i Richmond i sydvastra Stor- London . Den botaniska tradgarden inkluderar aven Wakehurst Place , som omfattar cirka 230 hektar och ar belaget i Sussex . Sedan 2003 ar Kew Gardens upptagen pa Unescos varldsarvslista . Totalt arbetar cirka 700 personer vid tradgarden som har nastan 2 miljoner besokare arligen.

Verksamheten omfattar "de levande samlingarna" - alla de odlade vaxterna (uppskattade till mer an 40 000 olika arter och varianter); herbariet - med mer an 7 miljoner ark; "The Jodrell Laboratory" - dar det forskas pa molekylar systematik (DNA-baserade "slaktskapsutredningar"), vaxtkemi for nya mediciner och miljovanliga kemikalier for lagring av grodor och insektsgifter, samt mykologi (=svampvetenskap); "School of Horticulture" - vars utbildning ger ett "Kew Diploma" vilket anses vara en av varldens framsta utbildningar inom tradgardsodling.

Vid Wakehurst Place finns ocksa "The Millennium Seed Bank" som fram till 2007 hade sparat fro fran mer an 20 000 olika arter framfor allt fran omraden hotade av exempelvis okenspridning, kalhuggning och gruvdrift. Uppskattningsvis mellan 25 och 50 procent av dessa arter ar utrotningshotade, endemiska eller har stort lokalt ekonomiskt varde.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

De forsta beromda tradgardarna i omradet anlades under 1600-talet av familjen Capel, enligt samtida var "hela familjen Capel omtalat hangivna tradgardskonsten ... nast intill besatta av den" . Forfattaren John Evelyn skrev 1678 angaende sir Henry Capel att "hans tradgard har definitivt det basta utbudet av frukt i England, och han ar den mest drivne och forstaende av odlare". Starten for dagens Kew var da Fredrik, prins av Wales , arrenderade Capels gods 1731. Efter hans giftermal med prinsessan Augusta av Sachsen-Gotha 1736 inledde de bada ett forvandlingsarbete for omradet.

Det befintliga "Dutch House" (idag kant som Kew Palace ) byggdes ut och putsades om och blev mer kant under namnet "the White House" - vars granser an idag kan beskadas i grasmattan framfor "Kew Palace". Prins Fredrik utokade tradgarden och anlade bland annat en damm och ett kinesiskt lustslott , men hans ambitiosa planer avbrots av hans tragiska dod 1751. Hans anka prinsessan Augusta instruerade dock sin chefstradgardsmastare redan aret darpa att "fardigstalla alla de delar av Tradgarden i Kew som annu inte avslutats pa det satt vilket foreslogs i Planen, och behalla allt det som redan star klart". Genom detta kan prinsessan Augusta ses som grundaren av den botaniska tradgarden. Hon hade god hjalp fran hertigen av Bute, som onskade sig en tradgard vilken "...innehaller alla varldens kanda vaxter".

Formellt anses den botaniska tradgarden ha grundats 1759, da "odling i den fysiska [=medicinrelaterade] tradgarden" forsta gangen omtalas i rakenskaperna. Under de narmaste aren konstrueras flera an idag kanda Kew Gardens profiler sasom Aeolustemplet, "The Ruined Arch", pagoden och orangeriet.

Efter prinsessan Augustas dod 1772 arvdes tradgarden av George III , som kraftigt utokade omradet genom att sla ihop det med "Richmond Garden". George III andrade ocksa tradgardens inriktning fran att endast samla in och visa upp exotiska arter, till mer vetenskaplig syften. Han engagerade sir Joseph Banks som ansvarig for tradgardens verksamhet. Sir Joseph Banks (som 1778 inledde sitt 41 ar langa presidentskap for " Royal Society ") utvecklade Kew till ett centrum for botanisk vetenskap, bland annat genom insamlingskampanjer till Sydafrika, Indien, Etiopien, Kina och Australien. Banks bedrev ocksa omfattande studier av ekonomisk anvandning av olika vaxter for det brittiska imperiets nytta. Efter Banks och George III:s dod 1820 hamnade dock tradgarden i en 20 ar lang period av forsummelse.

Ar 1840 kom man overens om att tradgarden skulle foras over fran kronan till "Office of Woods and Forests" som en "National Botanic Garden" och aret darpa tillsattes sir William Hooker som den forste officielle tradgardsdirektoren. Under dennes, och hans son sir Joseph Hookers , ledning blev Kew ater centrum for botanisk forskning och de tva ikoniska vaxthusen "The Palm House" och "The Temperate House" byggdes. Sir William Hooker byggde ocksa ett museum for att kunna visa hur viktiga vaxter var for manskligheten 1846. Detta blev snabbt for litet for och redan 1857 byggdes "Museum No 1" mittemot palmhuset, det gamla museet bytte namn till "Museum No 2" och hyser idag "School of Horticulture". Under denna tid lyckades ocksa Hooker den yngre sakerstalla mer plats for sitt personliga, omfattande herbarium vilket utgjorde grunden for Kew-herbariet (tillsammans med donationer fran exempelvis George Bentham och East India Company ). Redan 1853 utsags den forsta kuratorn for herbariet, Allan A. Black, och 1860 hade det vaxt i sadan omfattning att det var lika stort som herbariet vid British Museum .

1885 lamnade sir William Hooker over tradgardsdirektorsrollen till sin svarson sir William Thiselton-Dyer . Under hans ledning borjade dagens Kew ta form pa allvar genom att drottning Victoria donerade "Queen Charlotte's Cottage" med omgivningar. Detta dock under forutsattning att omradet inte skulle forandras, vilket fodde det naturskyddsomrade som fortfarande finns kvar i denna del av Kew Gardens. Sir William fardigstallde ocksa det forsta alpinvaxthuset och flera utbyggnader av bland annat "The Temperate House" och herbariet. Hans kanske storsta framgang var dock att han sakrade att Kew gick vinnande ur striden med British Museum om vem som skulle forvara det brittiska nationalherbariet.

1901 beslots att de herbarieark som forvarats vid British Museum skulle flyttas till Kew. Sir William Thiselton-Dyer lamnade 1905 over direktorskapet till David Prain . Bland de forandringar som gjordes under hans ledning finns exempelvis byggandet av vattentradgarden och inkorporeringen av stora mangder kinesiska vaxter, insamlade av E.H. Wilson (kand som "China Wilson"), sasom den omfattande samlingen av rhododendron. Besokarna till tradgarden kunde ocksa redan 1888 njuta av forfriskningar i en darfor avsedd byggnad, vilken dock brandes ned av suffragetterna 1913. Den efter branden tillfalligt resta tepaviljongen ersattes 1920 med dagens "Pavilion Restaurant".

Prain eftertraddes av sir Arthur William Hill 1922, som erkande att tidens luftfororeningar kunde utgora ett problem for vissa vaxter. 1924 etablerade han darfor i samarbete med "Forestry Commission" ett pinetum (=samling av barrvaxter) i Bedgebury, Kent. Det visade sig dock att platsen var illa vald pa grund av omfattande frost med pafoljande frysskador pa vaxterna. Under andra varldskriget avstannade mycket av verksamheten vid Kew och stora delar av tradgarden gravdes upp for odling av val behovda basgronsaker. 1941 omkom sir Arthur Hill i en ridolycka och eftertraddes forst 1943 av professor Edward Salisbury . Pa grund av frostproblemen foreslog professor Salisbury att pinetet i Kent skulle avvecklas, men detta skedde inte forran 1965 da Kew arrenderade Wakehurst Place i Sussex av "National Trust". Han sakerstallde dock att ett karantansvaxthus byggdes 1951 for att mota krav fran vaxtforadlare och -importorer, samt mottog gavan "The Australian House" - ett prefabricerat aluminiumvaxthus - fran den australiensiska regeringen. Detta vaxthus finns fortfarande kvar men kallas nu "Evolution House". 1956 gick han i pension och eftertraddes av George Taylor.

For att fira 200-arsjubileet genomfordes flera andringar, exempelvis blev "The Orangery" ater ett vaxthus efter att i manga ar hyst ett timmermuseum, palmhuset - som stangts 1952 pa grund av att byggnaden forfallit under andra varldskriget - rustades upp och oppnades igen for allmanheten, och rosenpergolan bland de systematiska planteringarna byggdes. 1963 byggdes "The Jodrell Laboratory" ut for att harbargera de okande mangderna forskare som sysslade med kemiska och fysiologiska undersokningar, och 1969 invigde drottningen en fjarde flygel av herbariet for att hysa de vaxande samlingarna. Efter George Taylors pensionering 1971 foljde en rad tradgardsdirektorer i snabb foljd; John Heslop-Harrison, J. P. M. Brenan och professor E. A. Bell. Den senare har lamnat bestaende spar i form av "The Princess of Wales Conservatory" (1984, i aminnelse av prinsessan Augusta) och "Sir Joseph Banks Centre for Economic Botany" (1985). Tyvarr var han ocksa tvungen att 1984 ater stanga palmhuset pa grund av att byggnaden var instabil. Efter en total restaurering kunde palmhuset oppnas igen 1990.

Sedan professor Ghillean Prance tog over direktorskapet 1988 har Kews roll inom naturskydd och naturvard forstarkts. Det langsamma skiftandet fran att ha tjanat det brittiska imperiet till att vara en resurs for hela varlden stalldes nu pa sin spets. Forskning kring bevarandet av biologisk mangfald har forstarkts genom nya utbyggnader av Jodrell-laboratoriet och herbariet, och genom att omforma Museum No 1 till ett utbildningscentrum har mojligheterna att fora ut denna kunskap okats. 1994 inkorporerades ocksa "The Mycological Institute" med Kew Gardens och 70 000 svampexemplar flyttades in i det mykologiska herbariet. Denna utveckling har fortsatt aven under professor Prance eftertradare sir Peter Crane, och sedan 2007 professor Stephen Hopper som till 2009 och tradgardens 250-arsjubileum lanserar "The Breathing Planet Program" som udden pa Kews maxim: "Vaxter ar avgorande for allt liv".

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

Royal Botanic Gardens, Kew (officiell webbplats)