Rikskanslirad
var en hog ambetsmannatitel under
stormaktstiden
och
frihetstiden
.
Nar
Kunglig Majestats kansli
inrattades som ett
kanslikollegium
1626
bitraddes dess chef,
rikskanslern
, av ett par
riksrad
som fick titeln rikskanslirad. Ovriga ambetsman i kanslikollegiet, till exempel
hovkanslern
, var inte riksrad. Kanslikollegium var ett forvaltande verk for utrikesarendena och ett flertal civila inrikesarenden, men tillforsakrades av
Axel Oxenstierna
ocksa stallningen som expedierande verk. Detta innebar att rikskansliraden fick ett stort inflytande pa forvaltningsarendena. I samband med
karolinska envaldets
inforande
1680
avskaffades ambetsmannatitlarna rikskansler, som ersattes av en
kanslipresident
, och rikskanslirad.
Fran
1719
ar rikskansliradet den nast hogsta ambetsmannen efter
kanslipresidenten
. I
1720 ars regeringsform
markerades Kanslikollegiums sarstallning genom att kanslipresidenten och rikskansliradet ensamma bland alla kollegieambetsman fick plats i riksradet. Kanslipresidenten och rikskansliradet utgjorde darmed den viktigaste personliga lanken mellan radet och de centrala ambetsverken och kom under hela frihetstiden att inta en ledande stallning i radet. Efter
Gustav III:s statskupp
minskade kanslikollegiums betydelse och det upploses slutligen
1801
.
Nagra personer som varit rikskanslirad:
