Riksdagsordningen 1723

Riksdagsordningen 1723 var en riksdagsordning i Sverige, som antogs av riksdagen 17 oktober 1723 under Fredrik I :s regeringstid, och ersatte Ordningen for standernas sammantraden 1617 . Den var en foljd av att landet fatt en ny regeringsform . Den var gallande under hela frihetstiden.

Historisk och politisk betydelse [ redigera | redigera wikitext ]

Sveriges riksdagar hade fram till 1723 dels reglerats av riksdagsordningen 1617, dels av 1626 ars riddarhusordning . Den senare inneholl omrostningsbestammelser for riksdagen. Nar riksdagen under frihetstiden fick ledningen av hela statslivet, antogs 17 oktober 1723 en ny riksdagsordning. Denna raknades uttryckligen till grundlagarna , som nu formellt skildes fran annan lag . I den nya riksdagsordningen gavs utforliga foreskrifter om riksdagens sammansattning, om riksdagsarendenas behandling i utskott och plenum samt om villkoren for hur riksdagsbeslut skulle fattas, foreskrifter vilka salunda alla fick status av grundlag. Nar monarken i forra riksdagsordningen hade den formella beslutsratten for fragor vid riksdagarna och standerna bara hade att fora talan infor denne, infordes med 1723 ars riksdagsordning ett voteringssystem for de fragor som samtliga standerna berordes av. Detta var forsta gangen i Sverige som majoritetsbeslut i riksdagen formellt overstalldes monarkens envaldiga beslutsmakt; det stand som eventuellt forlorade en votering i en riksdagsfraga fick enligt lagens lydelse foga sig efter majoriteten. Dock kunde inget stand forlora sina privilegier genom riksdagsbeslut, utan att standet sjalv samtyckt dartill. Sekreta utskottet hade redan fore denna riksdagsordning verkat vid riksdagar och skaffat sig inflytande, men dess former angavs i denna riksdagsordning. Under frihetstiden fick sekreta utskottet allt storre makt pa standernas bekostnad, och dar ingick 50 adelsman, 25 praster och 25 borgare, vilka samlades i ett sarskilt, "sekret utskottsrum" for samrad i utrikespolitiska samt statsrattsliga fragor.

Frihetstidens politik kannetecknades markbart av en okad motsattning mellan standsoverskridande partier, framst hattar och mossor , vilket var upptakten till det svenska partivasendet. Samtidigt uppkom nya korporationer som inte agde en sjalvklar riksdagsrepresentation i standssamhallet , till exempel fabriksagare och brukspatroner, vilket ocksa markerar att standssamhallet overgatt i ett klassamhalle (i de nya korporationerna ingick ofta ett okande antal egendomslosa arbetare). Partimotsattningarna i riksdagarna ledde till Gustav III:s statskupp den 19 augusti 1772, varvid denna riksdagsordning forlorade legitimitet. Vid riksdagen 1772 infordes 1772 ars regeringsform da man i stort aterinforde riksdagsordningen av 1617, dar maktdelningen inte gick mellan standen, utan mellan kung och standsriksdag. Detta befastes vid riksdagen 1789 med Forenings- och sakerhetsakten . Efter Gustav IV Adolfs avsattning 1809 utarbetades en ny regeringsform, 1809 ars regeringsform , och man antog aven 1810 ars riksdagsordning

Kvar fran 1723 finns utskottsarbetena i Sveriges riksdag.

Riksdagsordningens systematik [ redigera | redigera wikitext ]

For overskadlighet kan man se de olika paragrafernas innehall. Se vidare i sjalva texten som ar atergiven i denna artikel.

1 § Riksdagen ska sammantrada vart tredje ar i Stockholm eller i nagon annan stad.
2 § Konungen med riksradet sammankallar till riksdagarna, och meddelar tid och plats. Kallelsen ska lasas i predikstolar i hela riket.
3 § Om kungen ar dod eller utrikes sammankallar riksradet till riksdag.
4 § Om varken kung eller riksradet kunnat meddela om riksdag efter tre ar, ansvarar landshovdingar och overstathallaren for meddelandet, och nar standernas representanter ankommit till Stockholm avgors sedan om riksdag kan hallas.
5 § Om kungen avlidit och tronen ar vakant maste standerna infinna sig i Stockholm pa den trettionde dagen efter franfallet.
6 § Pa riksdagen ska infinna sig: grevar, friherrar och adelsman (en per slakt, fyllda 24 ar), biskopar, superintendenter eller en enhalligt vald, befullmaktigad skicklig man inom domkapitlet , en prost per varannan eller var tredje kontrakt, en eller flera fullmaktige per stad, en bonde per harad .
7 § Bestammelser for olika stand hur deras representanter bor valjas.
8 § Om en riksdagsman inte infinner sig far denne finna sig i fattade beslut.
9 § Nar alla riksdagsman anslutit sig till sitt stand, ska det blasas i trumpeter och slas pa pukor. Adelsstandet anmaler sig pa Riddarhuset, och visar sina fullmakter. De ovriga standerna infinner sig pa varsin ort, och visar sina fullmakter. Sedan valjer de sina respektive talman. Talmannen inrapporterar till kungen vilka riksdagsledamoter fran dennes stand som infunnit sig.
10 § Om val till lantmarskalk och talman. Dessa maste vara fodda svenskar, av den ratta evangeliska laran, och maste avlagga talmansed. Om val av deputerande. Lantmarskalk, talman och deputerande ska sedan uppvakta kungen och drottningen.
11 § Om standernas val till sina sekreterare. Adelsstandets sekreterare kallas sekreterare, praststandets notarius consitorii, borgarstandets notarie. Bondestandets sekreterare valjs bland prasterskapet eller borgarstandet. Bondestandets sekreterare avlagger ed.
12 § Riksdagen borjar med att kungen later en harold sla i pukor och blasa i trumpeter. Riksdagsmannen besoker gudstjanst tillsammans i Storkyrkan. Darifran gar standerna till Rikssalen dar kungen sitter pa tronen med krona och kunglig skrud. Nast honom sitter riksradet. Standerna sitter pa sina vanliga stallen. Kungen haller valkomsttal. Kungen meddelar vilka fragor som ska beslutas om. Lantmarskalk och talman trader infor kungen. Kungen drar sig tillbaka, standerna samlas i sina lokaler.
13 § Om fragor for behandling. Riksdagen ska behandla kungens fragor, men kan ocksa vacka egna fragor. Riksdagen ska overse hur grundlagarna och forsakringarna efterlevts, hur rikets finanser och ekonomi skotts, om ambetsman skott sina ataganden, samt utrona krigsmaktens, kollegiernas och konsistoriernas skick.
14 § Riksdagsmannen ska arbeta skyndsamt. Detta sker bast genom att standerna delar in sig i deputationer. En del fragor avgors i Sekreta utskottet. Frand-, van- eller fiendskap far inte inverka pa val till deputationer eller utskott.
15 § Om val till deputation till riksdagsarendenas atskiljande.
16 § Om vidarebefordring av fardiga deputationsarbeten. Standerna konsulterar i arendena. Lantmarskalk och talman bestammer arendenas ordning. Efter diskussioner om arendena i standerna, voteras fragan varefter majoritetsbeslut galler.
17 § Om votering nar flera stand berors av arendet.
18 § Om sekreta utskottet.
19 § Om riksdagsbeslut.
20 § Riksdagen ar inte over forran beslutet ar undertecknat.
21 § Riksdagsman far inte under riksmotet ge sig av till sjoss eller lands utan tillstand.
22 § Ingen far gora intrang hos standerna. Om behandling av riksdagsledamoter. Ledamoterna far inte antastas.
23 § Antastande av riksdagsman doms som brott mot edsore , sa vitt inte riksdagsmannen gjort sig skyldig till grov missgarning.
24 § Riksdagen bor inte paga langre an tre manader. Darefter bor tre eller alla standerna vara overens. Om sa ej ar, ska talmannen trada infor kungen med arendet, och standerna samlas i Rikssalen. Om riksdagsbeslut i sadana fall.
25 § Vart stand tar enskilt avsked hos kungen.

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

Wikisource har originalverk relaterade till Riksdagsordningen 1723 .
Riksdagsordningen 1723

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

Sveriges grundlagar och riksdagsordningen, Sveriges riksdag 2011
Lagerroth, Fredrik, " En- eller tvakammarsystem ?", STATSVETENSKAPLIG TIDSKRIFT 1970:2
Anders Anton von Stiernman, Alla Riksdagars och Motens Besluth, Volym 3
von Stiernman, Anders Anton, En samling utaf Kongl. Bref, Stadgar och Forordningar etc. I-VI , 1747-1775

Uppslagsverk [ redigera | redigera wikitext ]

Svensk uppslagsbok , 32 band, 1947-1955, andra upplagan; (huvudredaktorer: Carlquist, Gunnar och Carlsson, Josef); Forlagshuset Norden AB Malmo; Forlagshuset Nordens boktryckeri, Malmo
"riksdagsordningen" i Nordisk familjebok, uggleupplagan