Ridolfisammansvarjningen var en katolsk konspiration ar 1570 med syftet att morda drottning Elisabet I av England och ersatta henne pa tronen med hennes katolska kusin Maria Stuart . Planens upphovsman var italienaren Roberto di Ridolfi , en internationell bankir som i sitt arbete kunde resa mellan Bryssel , Rom , och Madrid utan att vacka misstankar.

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Thomas Howard, 4:e hertig av Norfolk var slakt med drottning Elisabet, som harstammade fran slakten Howard genom sin mor, Anne Boleyn . Norfolk var den rikaste jordagaren i England och hans namn hade namnts i diskussionen kring en lamplig make at Maria Stuart anda sedan hon anlant till England ar 1568. Detta passade hertigen av Norfolk val, da han var en mycket ambitios man som upplevde att Elisabet undervarderade honom. ^{[ 1 ]} Med ett sadant aktenskap som mal stodde Norfolk inledningsvis det uppror mot Elisabet som brukar kallas the Northern Rebellion , men han tappade modet och forsokte avvarja upprorets utbrott. Detta visade sig omojligt da flera av earlarna i norr kande att de gatt for langt for att kunna vanda tillbaka, och var alltfor djupt engagerade i malet att aterborda England till den katolska tron. Man hade dessutom slutit ett avtal med Spanien, om att stotta hertigen av Alba , i ett invasionsforsok, och stodet fran Spanien innebar att man vagade ga vidare aven nar man forlorat Norfolk som deltagare i upproret. ^{[ 2 ]}

Nar upproret hade misslyckats avrattades ledarna och kyrkan rensades pa katolska sympatisorer. Norfolk fangslades och sattes i Towern dar han fick stanna i nio manader innan han tillats atervanda hem under husarrest, efter att han erkant allt om sin inblandning samt bett drottningen om nad. ^{[ 3 ]} Paven Pius V lat till foljd av detta uppratta en pavlig bulla , Regnans in Excelsis , i vilken han exkommunicerade Elisabet. Paven loste darmed drottningens undersatar fran sin lydnadsplikt och uppmuntrade istallet alla engelsman att gora allt for att Elisabet skulle kunna ersattas av en katolsk furste. De flesta av Elisabets undersatar tog dock avstand fran bullan. ^{[ 4 ]} Pavens utspel tvingade dock Elisabet och hennes regering att bedriva en mycket strangare politik gentemot katoliker och katolska sympatisorer. ^{[ 5 ]}

Sammansvarjningen [ redigera | redigera wikitext ]

Roberto di Ridolfi var en florentinsk bankir som pa grund av sin devota katolicism blivit delaktig i the Northern rebellion , och han hade aven tidigare forsokt fa med sig medkonspiratorer i planer pa att morda drottning Elisabet. ^{[ 6 ]} Nar han sag hur upproret misslyckades, och hur ovilliga engelsmannen var att resa sig mot sin drottning, kom han till slutsatsen att det bara var med utlandsk hjalp England skulle kunna aterbordas till den katolska kyrkan, och den katolska Maria Stuart placeras pa Englands tron. Han borjade darfor sondera intresset bland sina kontinentala kontakter for att delta i en sammansvarjning. Marias radgivare John Lesley, biskop av Ross stallde sig positiv till planen da han menade att Elisabets dod vore det enda som kunde aterge friheten till Maria Stuart. ^{[ 7 ]} Planen gick ut pa att hertigen av Alba skulle fran sitt utgangslage i Nederlanderna sjosatta en invasion av England med 10 000 man. Han skulle backas upp av de engelska adelsman, framst fran norr, som fortfarande tillhore den katolska kyrkan. Man skulle ocksa morda Elisabet, samt realisera aktenskapet mellan Maria Stuart och hertigen av Norfolk. Ridolfis optimistiska gissning var att halften av alla adelsman i England hyste katolska sympatier, och att de tillsammans skulle kunna skapa en arme pa over 39 000 man. ^{[ 8 ]} Norfolk havdade infor Ridolfi att han var troende katolik, men officiellt hade Norfolk forklarat sig vara anhangare av reformationen . ^{[ 9 ] [ 10 ]} Bade Maria och Norfolk stallde sig dock positiva till Ridolfis plan, bada hade ocksa mycket att vinna pa planens genomforande. ^{[ 11 ]} Med deras valsignelse gav sig Ridolfi ivag till Europa for att skaffa sig kung Filip II:s , paven Pius V :s och hertigens av Alba godkannande av planen.

Hertigen av Alba var dock tveksam till Ridolfis plan. Hans huvudsakliga invandning var att planen, om den visade sig framgangsrik, skulle leda till att Maria Stuart blev drottning av England. Som ankedrottning av Frankrike och dotter till en fransk prinsessa fruktade hertigen av Alba att Maria Stuart skulle stodja Frankrike mot Spanien i den framtida utrikespolitiken, ett scenario som spanjorerna fruktade.

Avslojande [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 1571 fick Elisabet rapporter om att hennes sakerhetstjanst uppdagat information om att det forekom en sammansvarjning mot hennes liv. Genom att nastla sig in hos den spanske ambassadoren och fa hans fortroende hade John Hawkins lyckats ta reda pa detaljer om hur Ridolfis plan sag ut, och han hade sedan skickat denna information vidare till sir Francis Walsingham som forestod Elisabets underrattelsetjanst. Elisabet fick ocksa en privat varning fran Cosimo den store , som skrev och meddelade drottningen om rykten han hort om en plan att lonnmorda henne. Charles Baille, Ridolfis budbarare, arresterades nar han anlande till Dover och man fann komprometterande brev i hans packning. Under tortyr erkande han sedan sin del i sammansvarjningen och berattade detaljer om planen och andra inblandade. Hertigen av Norfolk arresterades den 7 september 1571, och forpassades till Towern. ^{[ 12 ]} Guerau de Spes, den spanske ambassadoren i England, utvisades ur landet i januari 1572. ^{[ 13 ]} Ridolfi befann sig fortfarande utomlands nar sammansvarjningen avslojades, vilket sannolikt raddade hans liv. Han atervande aldrig till England. Ar 1600 utnamndes han till senator i Florens.

Nar Maria Stuart forhordes, medgav hon att hon haft vissa kontakter med Ridolfi, men nekade till all kannedom om sammansvarjningen. ^{[ 12 ]} De bevis som forelag pekade tydligt ut den skotska drottningen som delaktig i konspirationen, men Elisabet vagrade att stalla kusinen infor ratta, och lamnade in sitt veto mot ett lagforslag fran parlamentet som fordomde Maria Stuart och tog ifran henne arvsratten till den engelska kronan. ^{[ 14 ]} Elisabet insag att det skulle vara ett farligt prejudikat att lata avratta en monark av Guds nade, och att detta exempel skulle kunna undergrava hennes egen stallning. ^{[ 15 ]} Istallet lat hon avratta hertigen av Norfolk for hogforraderi den 2 juni 1572, om an efter lang tvekan, antagligen foranledd av deras slaktskap och Norfolks stallning som rikets framste par. ^{[ 16 ]} Efter Ridolfisammansvarjningen andrades dock behandlingen av Maria Stuart, och fran att man forsokt behalla skenet av att hon var en arad gast, blev det nu tydligt att hon holls i fangenskap. Den engelska adeln tog avstand fran henne, och en strang fangvaktare i form av den puritanske sir Amyas Paulet fick i uppgift att se till att Maria Stuart inte langre skulle kunna kommunicera med omvarlden. ^{[ 17 ]} Maria fortsatte dock att intrigera, och det var hennes senare inblandning i Babingtonsammansvarjningen som slutligen ledde till att hon avrattades, den 8 februari 1587. ^{[ 18 ]}

En i mycket hog grad bearbetad version av Ridolfisammansvarjningen beskrivs i filmen Elizabeth fran 1998. Har framstalls hertigen av Norfolk som den ledande konspiratoren, och Ridolfi sjalv ar inte ens med i filmen. Daremot beskrivs bade den katolske biskopen Stephen Gardiner (som dog redan ar 1555, fore Elisabets trontilltrade) och John Ballard som egentligen var delaktig i Babingtonsammansvarjningen, som delaktiga i Ridolfisammansvarjningen.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Babingtonsammansvarjningen

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran engelsksprakiga Wikipedia , Ridolfi plot , 29 januari 2010 .

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Dures, Alan, English Catholicism, 1558-1642 , (Longman, 1983)
• Elton G.R., England under the Tudors , (University Paperback, 1978)
• Jenkins, Elizabeth, Elizabeth the Great , (Phoenix Press, 1958)
• Lockyer, Roger, Tudor and Stuart Britain, 1417-1714 , (Longman, 1964)
• Morris T.A., Europe and England in the Sixteenth Century , (Routledge 1998)
• Smith, A. G. R., The Government of Elizabethan England , (Edward Arnold, 1967)
• Starkey, David, Elizabeth I: Apprenticeship , (Vintage, 2001)
• Weir, Alison, Mary, Queen of Scots and the Murder of Lord Darnley , (Pimlico, 2004)
• Williams, Neville, The Life and Times of Elizabeth I , (Book Club Associates, 1972)

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Marie Stuart Societys redogorelse for Ridolfisammansvarjningen .
• The Gunpowder Plot Societys redogorelse for Ridolfisammansvarjningen .
• Tidslinje over Elisabets regering fran 1570 till 1603 .