Joplins "The Entertainer (A Ragtime Two Step)" fran 1902.
Ragtime
(
uttal
: /'rægtajm/
[
1
]
) ar en
musikgenre
som uppstod i
USA
i slutet pa
1800-talet
[
1
]
och hade sin storhetstid mellan 1897 och 1918. Den raknas som foregangare till
jazz
.
[
1
]
En ragtime ar ett starkt synkoperat musikstycke, vanligen i 2/4-
takt
och kan vara rent
instrumental
? vanligen for piano eller orkester ? eller ha formen av en sang med ackompanjemang.
Bland kanda ragtimekompositorer av instrumentalstycken marks
Scott Joplin
, James Scott, Joseph Lamb, Tom Turpin,
Percy Wenrich
, George Botsford, Charles L. Johnson, Henry Lodge, Charles Hunter, Arthur Marshall, Luckey Roberts och J. Russel Robinson.
Joplins ”Maple Leaf Rag” komponerades redan 1899 och blev stilbildande for senare kompositorer.
Datidens ragtimeorkestrar bestod normalt av flojt eller piccolaflojt, en eller tva klarinetter, en eller tva kornetter, trombon, trummor, piano, tva violiner, viola, cello och kontrabas. Orkesterarrangemangen gjordes oftast av andra an kompositoren. De mest kanda arrangorerna av ragtimemusik var
Jens Bodewalt Lampe
, Harry L.Alford och William Schulz.
Mest framgangsrika som kompositorer av ragtimesanger var
Irving Berlin
och Percy Wenrich.
Ragtimepianostilen transformerades fran 1914 successivt till sa kallat
stridepiano
av pianister sasom
James P. Johnson
,
Jelly Roll Morton
och
Fats Waller
, samtidigt som ragtimeorkestermusiken transformerades till jazz. Skillnaden mellan ragtime och tidig jazz bestod framst i att ragtime spelades som den var skriven medan jazz i allt hogre utstrackning bestod av improviserade partier.
Ragtime har aldrig helt tappat sin popularitet. An i dag spelas de gamla klassikerna och fortfarande komponeras ny ragtimemusik.