Qadi

Kadi , eller qadi (arabiska: ????), ar benamningen pa en juridisk ambetsman, och dess utovande ar en av de aldsta funktionerna inom islamiska rattssystemet .

Uppgifter [ redigera | redigera wikitext ]

Da Sharialagen var tvadelad hade qadin ansvar for individuella rattsfall. Under 1700-talet hade qadin makt over alla domare i regionen och deras ansvar lag inom tre omraden:

Takhim - att losa konflikter
Qada - utse ratt och fel och
Hisba - att representera kommunen.

Det var dock mest inom den andra kategorin som qadin var mest verksam. En qadi har full kunskap om ijtihad och ar medlem av ulama . I fall dar inte den atalade kan narvara representeras han av en wakil .

Qadin har inget behov av att kanna till lagen sa som muftin har utan utses av sultanen. En rattegang kan handla om giftermal, skilsmassa, arv och andra tvistemal. For att en rattegang ska kunna aga rum finns nagra kriterier: bada parter ska vara narvarande och fora sin egen talan. Bekannelse, vittnesmal och eder. Vittnes vandel och kon, till exempel om det ar icke muslimer eller kvinnor. Domarens beslut ar det slutgiltiga det finns inget hogre ambete att ga till for att fa sitt fall omprovat. Muftier fungerade som radgivare bade till domaren och till parterna. En qadi utfor inga egna undersokningar utan forlitar sig helt till vittnenas mal. En qadi kan inte vara blind eller dov eftersom han maste lyssna pa vittnen och se bevis.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

De forsta qadierna [ redigera | redigera wikitext ]

Den islamiska ratten, sharia , och den islamiska rattsvetenskapen, fiqh , borjade utvecklas under det Umayyadiska kalifatet (661-750). Under den har perioden ersattes hakam smaningom av kadi. Till skillnaden fran hakam utsags kadier av guvernorer. Guvernorerna var representanter for kalifen och hade full handlingsfrihet i sina provinser. Kadier var guvernorernas ombud i rattsliga fragor och deras juridiska radgivare. Guvernorerna forbeholl sig dock saval ratten att fatta sina egna beslut i rattsliga fragor som ratten att avskeda kadier.

Harun al-Rashid ses som den forsta qadin och var aktiv i Bagdad cirka 790. Han fick titeln qadi al ? qudat vilket ungefar betyder ”hogsta domare” och han makt strackte sig over alla de andra domarna i lanet. I hans uppgifter ingick aven att utse andra qadier i omradet.

Till en borjan var qadin mest verksam i storre stader, da juridiska mal i sma stader togs om hand av hakims sa kallade ”freds bevarare”. Men med tiden sa forsvann detta och qadins ansvarsomrade strackte sig aven ut till landsbygden. Jobbet i ratten handlar om att vaga bevis, forhora vittnen och helt enkelt besluta en dom.

Umayyaderna [ redigera | redigera wikitext ]

Under det Umayyadiska kalifatet bevarade man de redan existerade administrativa systemen i de erovrade omradena och anpassade dem till sina andamal. Kristna och judar hade sina egna domstolar som blev kvar fran det Bysantinska riket . Kadins rattsskipning avsag saledes bara muslimer. Kadier grundade sina beslut bade 1) pa egna uppfattningar och tolkningar av Koranen , dess foreskrifter och de nya islamiska normerna som vaxte fram och 2) pa lokala sedvanjor i provinser dar de var verksamma, de kunde ocksa hanvisa till och fatta beslut pa seder fran sina trakter. Deras framsta uppgift var att tillampa och integrera islam i de lokala traditionerna. Islam blev saledes inkorporerad i lokala seder och bruk och traditioner islamiserades pa sadant satt. Samtidigt paverkade traditionerna kadis beslut. Ijtihad och ra'y var viktiga forhallningssatt i beslutsfattande under det Umayydiska kalifatet.

Trots att de forsta kadierna lade grunden till fiqh , blev deras beslut inte vagledande i den vidare utvecklingen av islamiskt rattssystemet. Under Umayyaderna var kadierna fromma personer men de saknade formell utbildning. Detta andrades under Abbasidkalifatet (750-1258). Da borde man vara kunnig i sharia for att vara kadi. Under Harun al-Rashids (Arabiska: ?????? ??????) regeringstid (786-809) infordes ett nytt ambete kadi-l-kudat "hogsta domare". Abu Yusuf var den forsta kadi-l-kudat (Arabiska: ???? ??????). Hans huvuduppgifter var att rada kalifen och, med kalifens samtycke, utse och avskeda andra kadier i kalifatet. Formellt underordnade kadier sig inte nagon person. De skulle endast folja sharia i sitt arbete, men i praktiken var de anda beroende av den regerande kalifen och hans makt for att verkstalla sina beslut. Kadier kunde inte ata sig brottmal. Sedan dess har polisen ( shurta ) (Arabiska: ??????) tagit over ansvar for de flesta brottmal.

Qadin under Osmanska riket [ redigera | redigera wikitext ]

Under det Osmanska riket (ca 1300-1923) rangordnades kadier. Stormuftin i Istanbul , som hade titeln Shaykh-al-Islam , var den hogste andliga ledaren i kalifatet. En av hans viktigaste uppgifter var att kontrollera kadiernas beslutsfattande. Hanafi madhhab var den officiella rattsskolan i kalifatet och alla kadier skulle folja en av de officiella asikterna inom rattsskolan.

Den storsta skillnaden under Osmanska riket var att qadin inte domde enligt Sharia utan enligt kanun (Osmanska sultanens rattssystem). Under denna tidsperiod kom aven de lokala sederna att spela storre roll i domandet. Sharialag och icke Sharialag blev ett enat rattssystem under qadins makt. Sultanen kunde verkstalla en order ( emr ) till qadin, ungefar som en fatwa , och han kunde sen valja att folja eller inte folja den. Qadin var oberoende i alla sina beslut aven om de gick emot emr . I ovrigt fungerade rattssystemet som under tidigare period med bada parter narvarande samt bevis och vittnen.

Modern tid [ redigera | redigera wikitext ]

Nufortiden anstalls kadier av landets styrande makt. I sina beslut maste kadier framja maslaha ”det allmanna basta”. De kan inte doma mot en franvarande part om den saknar sitt ombud i ratten. Kadierna far inte heller ta parti for sina narmaste slaktingar och doma till deras fordel.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Joseph Schacht, An Introduction to Islamic Law .
John L. Esposito , Islam: den raka vagen .
Vikør, Knut S. (pa engelska). Between God and the sultan : a history of Islamic law . London: Hurst. ISBN 1-85065-738-6