Prepositioner
ar
adpositioner
som placeras framfor de
nominalfraser
for vilka de anger funktion i en
sats
. Nominalfrasens roll kan ocksa innehas av
nominala bisatser
. Med sitt objekt kan prepositionen bilda
rums
- eller
tidsadverbial
, som ar fallet for prepositionerna
i
,
under
,
pa
. Prepositionen kan ocksa bilda rent
grammatiska
funktioner som exempelvis "Jag skrattar
at
dig", "Hon tankte
pa
att han skulle resa".
Prepositioner styr ofta bestamda
kasus
, dar alltsa den efterfoljande nominalfrasen maste bojas i detta kasus. Det forekommer ofta (i till exempel
tyska
,
latin
och
ryska
) att en och samma preposition kan styra olika kasus, och da fa olika betydelser.
Prepositioner benamns ofta som en
ordklass
, men eftersom de inte skiljer sig i funktion utan bara i placering fran
postpositioner
och
cirkumpositioner
bildar alla dessa en gemensam ordklass. Samlingsbegreppet for prepositioner, postpositioner och cirkumpositioner ar adpositioner, vilket saledes kan betraktas som ordklassnamnet. Den huvudsakliga anledningen till att termen "prepositioner" sa ofta behandlas som ordklassnamn ar att den mesta
sprakvetenskapliga
terminologin
historiskt har varit grundad pa de
europeiska
? framfor allt de klassiska ? sprakens grammatik, i vilken postpositioner och cirkumpositioner ar sa gott som obefintliga. Annu anvands begreppet "adposition" i storre utstrackning endast bland dem som sysslar med jamforande sprakvetenskap och
spraktypologi
. Prepositioner kan i skrift ofta latt forvaxlas med
verbpartiklar
.
Prepositionen har alltid en
rektion
, som utgors av en nominalfras,
infinitivfras
eller en
bisats
. Exempelvis:
- "Utan konserveringsmedel" (
utan
= preposition,
konserveringsmedel
= rektion)
- "Fran mittens rike" (
fran
= preposition,
mittens rike
= rektion)
