Wikimedia Commons har media relaterad till Podsol .

Podsol ar en jordman , som framforallt aterfinns i barrskog pa norra halvklotet, tajgan . Den ar Sveriges vanligaste jordman, och tacker ca 70 % av Sveriges landyta. ^{[ 1 ]} Aven stora delar av nordvastra Ryssland, Finland och Norge bestar till stor del av podsol. Ordet harstammar fran ryskans pod (under) och zola (aska).

Karaktaristik [ redigera | redigera wikitext ]

Podsolen karakteriseras av en vit eller graaktig urlakningshorisont (E-horisont, aven kallad blekjord ) som normalt ar ca en decimeter tjock, och av en 2?3 dm tjock anrikningshorisont som kan vara rod eller brunsvart (B-horisont, rostjord ). Under B-horisonten finns den opaverkade mineraljorden , C-horisonten. Oftast finns en nagra cm tjock O-horisont ovanpa, bestaende av forna och marskikt , dar den overst liggande fornan utgors av onedbrutna vaxtdelar, medan marskiktet bestar av humus och delvis nedbrutna vaxtrester. Podsoler utbildas i ratt sa grova, dock ej alltfor grova, moran - eller sandjordar genom en process som kallas podsolering . Dessa jordar ar oftast naturligt sura; markvattnets pH ligger ofta runt 4 i bade marskiktet och blekjorden, och mellan 4,5 och 6 i rostjorden. De ar aven relativt kansliga for vidare forsurning pa grund av podsolernas laga vittringsbenagenhet . Podsolerna forknippas ofta med barrskog , men de forekommer ibland aven tillsammans med annan vegetation. Den sura miljon i podsolernas ovre horisonter gor att daggmaskar ar ovanliga.

Utbredning [ redigera | redigera wikitext ]

Podsoler forekommer framfor allt i delar av norra halvklotets barrskogsomraden med relativt hog nederbord . De forekommer i en zon som ungefarligt stracker sig mellan polcirkeln i norr och femtionde breddgraden i Europa , respektive Stora sjoarna i Nordamerika . ^{[ 2 ]} De ar vanliga i norra Europa , nordvastra Ryssland , ostra Kanada och nordostra USA . Det forekommer aven podsoler i delar av tropikerna dar nederborden ar mycket hog; dessa podsoler ar ofta mycket starkt utvecklade, med 1-2 m djupa blekjordshorisonter .

Klassifikation [ redigera | redigera wikitext ]

For att sarskilja podsoler fran andra jordar anvands vissa kriterier. Dessa ar beroende av vilket system man anvander for att klassificera jordmaner . Man kan aven dela in podsoler i olika undergrupper.

Svensk klassificering enligt Riksskogstaxeringen [ redigera | redigera wikitext ]

Det har ar en beskrivning av den svenska klassificeringen av podsoler, men de naturliga forhallandena i andra europeiska lander i samma bredgrader som Sverige har samma sorts naturforhallanden.

En podsol ar en jord som har val utvecklade horisonter av mar, blekjord och rostjord. Tre olika typer av podsoler finns: jarnpodsol, jarnhumuspodsol och humuspodsol.

Jarnpodsoler. Har en vit/askgra E-horisont som ar underlagrad av en rod-orange B-horisont vars rostroda farg beror pa jarnoxidutfallningar (benamns Bs-skikt). Horisontgransen mellan E och Bs ar tydlig, medan gransen mellan Bs och det opaverkade underlaget (C-horisonten) oftast ar diffus. Jarnpodsoler utbildas vanligen i torra terranglagen .

Jarnhumuspodsoler . Samma som ovan utom att det overst i B-horisonten finns ett morkbrunt lager med kraftig humusanrikning (Bhs-skikt). Dessutom finns det ofta s.k. gleybildningar i C-horisonten, som ar rostroda jarnutfallningar som uppkommer pa grund av fluktuerande grundvattenyta . Jarnhumuspodsoler finns i nagot fuktigare terranglagen an jarnpodsoler, dar grundvattenytan ar hogre.

Humuspodsoler. Marskiktet i humuspodsoler ar ofta relativt onedbrutet (av torvkaraktar ). Har en E-horisont som oftast ar relativt tjock och impregnerad med humus varfor den ar grasvart. B-horisonten innehaller inget Bs-skikt men daremot Bhs- eller Bh-skikt (det sistnamnda har kraftig humusanrikning, men inga jarnoxidutfallningar , och ar darfor svartaktigt). Gransen mellan E och B ar ofta diffus. Humuspodsoler finns ofta nara gransen mellan in- och utstromningsomraden dar grundvattnet ligger ganska nara ytan.

Soil Taxonomy och FAO / WRB [ redigera | redigera wikitext ]

I det amerikanska systemet for jordmansklassifikation ( Soil Taxonomy ) betecknas podsoler som Spodosols , medan de betecknas som Podzols av FAO / WRB. I bada fallen kravs en viss anrikning av humusamnen i B-horisonten (bestams genom extraktion med oxalsyrasalt pa laboratoriet) for att en jord ska raknas som podsol. Bada systemen sarskiljer en rad olika undergrupper for podsoler.

Podsolering [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt den idag vanligaste tolkningen av hur podsoleringen gar till har humusamnen och andra organiska syror en nyckelroll. Dessa organiska syror frigors fran marskiktet i samband med mikroorganismers nedbrytning av det organiska material ( barr , rotter, kvistar m.m.) som ackumulerats dar.

De nedtrangande organiska syrorna foljer med markvattnet nedat i jorden dar de ”frater” pa den underliggande mineraljorden . De organiska syrorna komplexbinder ocksa jarn (Fe) och aluminium (Al) fran markmineralen. Efter lang tid (hundratals till tusentals ar) uppstar en nagra centimeter tjock E-horisont ( blekjord ) dar jorden utarmats pa lattvittrade mineral . Kvar blir framfor allt svarvittrad kvarts som ar vit till fargen. De organiska komplexen vandrar vidare nedat i profilen men falls ut lite langre ned nar komplexen mattats pa Fe och Al. Darigenom uppstar en B-horisont, som ar anrikad med jarn och aluminium. Vad som sedan hander beror pa vilken typ av podsoler det ar fragan om. I jarn- och jarnhumuspodsoler med rik tillgang pa syre bryts de organiska komplexen ned av mikroorganismer och jarnet omvandlas till jarnoxiderna ferrihydrit och goethit , vilka ger B-horisonten i dessa podsoler dess rod-orangea farg. Dessutom omvandlas aluminiumet till mineralen allofan och imogolit , vilka ar farglosa men kan pavisas med hjalp av extraktioner pa laboratoriet. I de blotare humuspodsolerna daremot ar syretillgangen lagre vilket forhindrar mikroorganismernas nedbrytning. Har kan jarnet istallet reduceras till tvavarda jarnjoner (Fe ²⁺ ) vilka successivt lakas ur profilen; kvar i B-horisonten blir framfor allt anrikat aluminium som ar komplexbundet till organiskt material ( humus ).

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallforteckning [ redigera | redigera wikitext ]

• Eriksson, J., Nilsson, I. Simonsson, M. & Wiklander, L. Wiklanders marklara . Studentlitteratur, 2005.

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Markinfo. [1]
• USDA-NRCS. [2]