Plenipotentiar , eller befullmaktigad , ar en utnamning om fullmakt , vanligen en ambassador , envoye eller sandebuds exklusiva bemyndigande att foretrada sin statschef och sitt land (sandarlandet) i mottagarlandet for att i sandarlandets namn och myndighet kunna forhandla och underteckna traktat . Forhallandet bekraftas i mottagarlandet genom att denne overlamnar sitt kreditivbrev och darmed ackrediteras av mottagarlandets statschef.

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Ordet kommer fran latin : plenus , 'full', och potens , 'makt', och brukar i officiella sammanhang folja titlarna ambassador och envoye, exempelvis extraordinar och plenipotentiar ambassador , eller (envoye) plenipotentiar minister ; i vilket fall innebar titeln en beskickningschef av hogsta eller andra rang, vilket numera motsvarar ambassador eller envoye. Heliga Stolens sandebud benamns som apostolisk nuntie .

Innan det diplomatiska rangssystemet standardiserades vid Wienkongressen 1814-1815 och sedan med Wienkonventionen (1961), kunde diplomater kallas plenipotentiar utan att deras titel vidare specificerades. Under plenipotentiaren rankades i manga lander ministerresidenten , och darefter charge d’affaires ; de bada forra ackreditreras av och till statschefer, medan den sistnamnda foretrader sitt lands regering. Fore Wienkongressen hade olika lander olika rangsystem, och den plenipotentiara ministern kunde vara av hogsta rang, fastan det numera ar envoyens officiella titel.

Att utse en foretradare med den fullmakt som bland annat titeln innebar, var av annu storre vikt forr, innan telefoner och annan modern kommunikationsteknik fanns.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Hoga fordragsslutande parter
• Ratifikation

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

• Ministre plenipotentiaire i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)