Pierre Mendes France
, fodd
11 januari
1907
i
Paris
,
Frankrike
, dod
18 oktober
1982
, var en fransk politiker, till yrket
advokat
. Han var under manga ar ledamot av nationalforsamlingen, och var landets premiarminister 1954-1955. Partipolitiskt tillhorde han
Parti republicain, radical et radical-socialiste
. I slutet av 1950-talet lamnade partiet och deltog i bildandet av det nya partiet
Parti Socialiste Autonome (PSA)
. Partiet ombildades senare till
Parti Socialiste Unifie (PSU)
for vilket han aven valdes in i Nationalforsamlingen 1967.
Efter studier i nationalekonomi och till advokat, intradde Mendes France
1932
pa den politiska banan som radikalsocialistisk ledamot i
Frankrikes nationalforsamling
. Han hade da sedan
1928
intresserat sig for regeringens finanspolitik, om vilket han skrivit en
licentiatavhandling
. Efter ett par ar i parlamentet orsakade han ett tumult i partiet, da han borjade forespraka den slags
keynesianism
som fordes i
Sverige
.
[
2
]
I den
socialdemokratiske
premiarminister
Leon Blums
regering 1938 var han
statssekreterare
och vice
finansminister
. I den befattningen forsokte Mendes France infora den keynesianska politiken, men motarbetades kraftigt av
senaten
.
1940
, da
Nazityskland
intog Frankrike, fangslades Mendes France pa grund av Vichyregimen och domdes pa falska grunder for fanflykt, men kunde senare fly och som stridsflygare ga med i flygvapnet under general
Charles de Gaulle
.
1944
ingick han som
ekonomiminister
i de Gaulles regering, varmed han var representant for Frankrike i
Bretton Woodskonferensen
, da han deltog i bildandet av
Varldsbanken
. Som motkrav pa att Frankrike skulle fa ta lan stalldes att ett visst antal
Hollywoodfilmer
skulle importeras.
[
3
]
Hans uppgift som minister blev att sanera ekonomin, och han forde en politik som brukar betecknas som
socialisering
, vilket han drev igenom med stod av socialdemokrater och kommunister - de senare ansag emellertid att detta ytterst var kapitalistiska atgarder.
[
4
]
Pa grund av att Mendes France forordade
keynesianska
statliga ingripanden i ekonomin, hamnade han i kollision med finansminister
Rene Pleven
som var anhangare av
marknadsekonomi
, varmed samarbetet i regeringen inte kunde fortga. de Gaulle tog stallning for finansministern, och da avgick Mendes France.
1946
aterkom han till nationalforsamlingen. Starkt kritisk till fransk
kolonialism
, blev han
19 juni
1954
efter
slaget i Dien Bien Phu
landets premiarminister, mitt under
kriget i Indokina
och
sjalvstandighetskriget i Algeriet
. Hans ministar foll redan i februari 1955 i grund och botten pa grund av politiken i Algeriet. En fraga som ocksa gjorde att Mendes France lamnade Guy Mollets socialistiska regering, i vilken han intratt 1956. Samma fraga som ocksa ledde till att han lamnade partiledarskapet i det radikala partiet.
Bland de mera uppseendevackande kampanjer Pierre Mendes France forknippas med var att minska
vindrickandet
i landet, genom att forsoka fa folket att i stallet dricka
mjolk
; for att vara en god forebild drack han sjalv mjolk vid offentliga tillstallningar.
1959
uteslots han ur Radikalerna, partiet hade hade stottat de Gaulles aterkomst till makten 1958. Mendes France deltog i bildandet av det nya Parti Socialiste Autonome (PSA). Mendes France blev under 1960-talet en av de Gaulles starkaste kritiker.
- ^
Charlette Beauvis & Vincent de Langlade,
Le columbarium du Pere-Lachaise
, 1992, s. 48,
ISBN 978-2-86514-022-0
.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Bjol, s. 68
- ^
Bjol, s. 34
- ^
Bjol, s. 266 f
- Anno 82
, Stockholm, 1983, s. 207
- Erling Bjol
,
Varldshistorien efter 1945, 2 De rika landerna
, Stockholm, 1975