Pierre-Joseph Proudhon , fodd 15 januari 1809 i Besancon , dod 19 januari 1865 i Paris , var en fransk mutualist , arbetskritiker och anarkistisk filosof . Proudhon kallas for den klassiska anarkismens fader och ar kand for sina tankar kring egendom och varde, sarskilt formuleringen "egendom ar stold". ^{[ 1 ]}

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Familjen forlorade alla sina tillgangar i en rattegang 1826, och Proudhon, som anda fatt en god utbildning vid College Royal i Besancon 1820?27 med hjalp av ett stipendium, blev typograf , utovade lange detta yrke, bosatte sig sedermera i Paris som publicist , invaldes 1848 i konstituerande forsamlingen som representant for departementet Seine . 1849 domdes han till tre ars fangelse for oppositionellt skriftstalleri i sin tidning Peuple . Efter sin frigivning (i juni 1852) drog han sig tillbaka fran det politiska livet och agnade sig uteslutande at forfattarverksamhet. Gift 1849 med Euphrasie Piegard.

Filosofi [ redigera | redigera wikitext ]

Mest bekant ar Proudhon for sin formel: la propriete, c'est le vol (" egendom ar stold "), kring vilken hans framstallning koncentrerar sig i Qu'est-ce que la propriete? ("Vad ar egendom?"). Hans egendomslara bor ses i samband med hans vardelara, som gor Proudhon till en av de tidigare representanterna for den "vetenskapliga" socialismen. Denna vardelara utvecklas sarskilt i Systemes des contradictions economiques, ou philosophie de la misere (2 band, 1846; arbetet framkallade Karl Marx svar " Misere de la philosophie ", 1847). Laran om vardet var for Proudhon den ekonomiska larobyggnadens hornsten. Vardet hade tva sidor:

1. bruksvarde och
2. bytesvarde.

Det senare uppstod som ett slags reflex av det forra, medan samtidigt dem emellan, under inflytande av tillgang och efterfragan, utvecklade sig en motsagelse: ju storre bruksvardena blev, desto smarre blev bytesvardena; och denna antinomi mellan de bada vardena fororsakade handels- och avsattningskriserna, overfyllnad av marknaden, den mordande konkurrensen, monopolvasendet , ojamnheten i formogenhet och sa vidare Brukbarheten lag till grund for vardet, men arbetet var den kraft, som frambragte alla formogenhetselement och efter en given lag kombinerade dem in i de sista smadelarna. Icke som ett aktuellt, utan som ett efterstravat tillstand angav Proudhon vardets reglerande i overensstammelse med kvantiteten arbete. Proudhons vardeteori blev salunda en arbetsvardeteori; och hans angrepp inriktade sig pa den arbetslosa inkomsten.

Den privata aganderatten satte den enskilde i tillfalle att atnjuta sadan inkomst i form av jordranta , arrende, hyra, laneranta, diskonto och sa vidare, pa samma satt som staten kom i atnjutande av danaarv. Denna aganderatt vore "ratten att efter behag forfoga over och ra om andras gods, frukterna av andras flit och arbete". Genom densamma tillbytte sig arbetsgivaren fran arbetaren produkter for en lon, som understeg deras varde: det forekom "ett konstant raknefel" till arbetsgivarens forman. Trots sitt salunda tolkade motstand mot den privata aganderatten, vilket framtradde mildare i senare skrifter, sag Proudhon ett "frihetens vasen" i denna ratt; och den skulle ej upphavas. Kommunismen var for honom en "elandets religion", saint-simonismen "en maskerad", fourierismen "var tids storsta mystifikation". I olika skrifter, bl.a. Organisation du credit et de la circulation et solution du probleme social (1848), Resume de la question sociale, Banque d'echange (s.a.), La justice dans la revolution et dans l'eglise (1858), framlade han sina reformplaner.

Malet var a ena sidan att upphava den med den privata aganderatten forenade arbetslosa inkomsten och a andra sidan att vidmakthalla denna aganderatt samt arbetets och bytets frihet under ett forhallande av omsesidighet (fr. mutuellisme ) i enlighet med principen: gor andra det, som du vill, att de skola gora dig. Den arbetslosa inkomsten formedlades foretradesvis genom penningen och penningrantan, darfor skulle de avskaffas. Proudhons meningsutbyte med Frederic Bastiat om kapitalrantan ( Interet et principal , 1850) erbjod vid borjan pa 1900-talet fortfarande ett stort intresse. - Proudhons reformatoriska huvudbyggnad forlades varken pa produktionens eller fordelningens omrade, utan i stallet pa omsattningens - en bankinrattning, som bildade en helt och hallet ny grundval for bytes- och kreditforhallandena med foljande resultat:

1. ingen affarsvinst,
2. inga penningar och
3. avgiftsfri kredit. Sadana folkbanker skulle av producenten mottaga produkter mot bytessedlar, inlosbara i adelmetall . Med dessa sedlar skulle producenten kunna forskaffa sig olika nyttigheter, i enlighet med faststallda taxor; och av samma banker skulle kredit beviljas utan ranta. Sedan penningen avskaffats och penningrantan upphavts, skulle alla andra slags rantor forsvinna. Aganderatten kommer att overga till besittning; arbetaren kommer ej langre att exploateras vid utbyte av sina produkter. Reformen kommer att gora all regering overflodig: inga fortryckare och fortryckta skulle langre existera, annu mindre nagra fejder dem emellan.

Harmed anges Proudhons politiska ideal, genom vilket han intog rollen som grundlaggare till anarkismen . I sin kanda skrift Confessions d'un revolutionnaire (1849; med anledning av denna utgav Axel Nyblæus 1864 sitt arbete "Om statsmaktens grund och vasen") forklarade han allt slags overhet, den borgerliga saval som den andliga, vara en krankning av manniskans oforytterliga ratt till jamlikhet med sina medmanniskor, vilken krankning skulle upphora, sa snart vi natt fullmyndighetens punkt. Hans politiska system foretedde emellertid en tillampning av hans socialekonomiska omsesidighetsprincip, och sarskildt i Idee generale de la revolution (1851) framlade han planen till en politisk organisation av frivilliga grupper, forenade medelst ett forbundsfordrag. I Principe federatif (1863) modifierade han sin anarkistiska standpunkt. - Som sina laromastare angav Proudhon forst Bibeln , darefter Adam Smith och slutligen Friedrich Hegel . Hans religiosa forkunnelse praglades av haftiga angrepp mot tron pa Guds tillvaro och pa ododligheten. Proudhon inrattade 1849 forsoksvis en folkbank i Paris, foretaget var ej framgangsrikt och gick i stopet da han fangslades.

I hogre grad originell an vad atskilliga velat gora honom, hade Proudhon sin fornamsta styrka i den glansande framstallningskonsten med dess bestickande klarhet och fangslande paradoxer . Hans inflytande blev mycket stort, det gjorde sig gallande aven i Sverige ; men nagon skola kan han ej anses ha bildat. Proudhons Oeuvres completes utkom i 33 band, 1867-76; hans Correspondance i 14 band 1876.

Anarkistisk kritik av Proudhon [ redigera | redigera wikitext ]

Manga anarkister menar att pastaendet att Proudhon skulle vara "anarkismens larofader" ar ett missforstand. Som argument framfor man det svar Proudhon skrev till Marx om lagbunden utveckling: "Lat oss soka tillsammans, om du onskar, samhallets lagar, det sattet som forverkligar dessa lagar, den processen som vi skall lyckas med att finna"

Individualanarkister svarar pa kritiken fran andra former av anarkism att dessa ar avknoppningar fran Proudhon, varfor deras beroende inte kan fornekas. ^{[ 2 ]}

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Proudhon, Pierre Joseph i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Pierre-Joseph Proudhon .
  Bilder & media
• Wikiquote har citat av eller om Pierre-Joseph Proudhon .

  Citat
• Proudhon, Pierre Joseph. What is Property? An Inquiry into the Principle of Right and of Government(1840).
• Proudhon, Pierre Joseph General Idea of the Revolution in the Nineteenth Century (1851)
• Proudhon, Pierre Joseph Beyond Nationalism and Territorialism (1851)
• Proudhon's Libertarian Thought and the Anarchist Movement
• P.J. Proudhon, hans liv och ideer
• "Misere de la philosophie" av Karl Marx (1847)