De sju
kurfurstarna
valjer
Henrik VII
till kung. Kurfurstarna, vilkas vapen visas ovanfor dem, ar fran vanster arkebiskoparna av Koln, Mainz och Trier, pfalzgreven av Rhen, hertigen av Sachsen, markgreven av Brandenburg och kungen av Bohmen.
En
pfalzgreve
var en hog
ambetsman
i de
frankiska
och tyska kungarnas tjanst. Han var konungens stallforetradare och forvaltare av en
pfalz
(
latin
palatium
,
svenska
palats
), det vill saga en
kungsgard
dar kungarna alltsedan
karolingisk
tid brukade uppehalla sig och bland annat utova sina funktioner som domare.
De flesta pfalzgrevskapen avvecklades senare, men i
Sachsen
(med residens i
Magdeburg
) och
Lothringen
(med residens i
Aachen
) kvarlevde titeln. Efter ar 1400 omtalas dock inte nagon pfalzgreve av Sachsen langre. Istallet blev det de lothringiska pfalzgrevarnas grevskap som erholl namnet
Pfalz
och grevarna av provinsen titeln
Pfalz vid Rhen
.
[
1
]
Pfalzgrevar av atten Wittelsbach med direkt anknytning till Sverige
[
redigera
|
redigera wikitext
]
- ^
Carlquist, Gunnar
, red (1937).
Svensk uppslagsbok. Band 21
. Malmo: Svensk uppslagsbok AB. sid. 569
