Personliga pronomen ar en typ av pronomen som uttrycker en viss grammatisk person . I en sats representerar det en grammatisk fras som i regel har namnts eller kommer att namnas.

Personliga pronomen i svenskan [ redigera | redigera wikitext ]

I svenskan har personliga pronomen tre kasusliknande former: subjektsform, objektsform och genitivform. Subjekts- och objektsformen anvands nar ett pronomen star som subjekt respektive objekt i satsen. De har plural - och singularformer , som anger om det representerade ar en eller flera. Pronomen som uttrycker agande ( mitt , deras ) raknas vanligen inte som personliga pronomen utan som possessiva pronomen , eftersom de ofta ar tydligt bundna till det agda och kongruensbojs likt en bestamd artikel eller ett adjektiv . Personliga pronomen i svenskan omfattas av tva grammatiska genus . Han och hon omfattas dessutom av maskulint respektive feminint sexus , semantiskt genus.

Det finns grundlaggande likheter mellan personliga pronomen i de flesta indoeuropeiska sprak , aven om de kan indelas annorlunda an i svenskan. Till exempel har manga indoeuropeiska och semitiska sprak pronomen med definierade genus eller sexus (eller bada delar).

I svenska spraket anvands det personliga pronomenet det som ett inledande formellt subjekt for att senarelagga det egentliga subjektet:

• Det ar roligt att cykla tidigt pa morgonen .
• Det ligger en katt pa golvet.

Svenskans syntax kraver ibland ett tomt subjekt, vilket ocksa utgors av pronomenet det :

• Det regnar.
• Hur ar det ?

Artighetsformer [ redigera | redigera wikitext ]

I modern svenska finns inget riktigt etablerat artighetspronomen, pa samma satt som i till exempel spanska eller tyska . Den helt dominerande tilltalsformen vid tilltal till en enda person ar du , aven om personerna ifraga inte kanner varandra eller om de har olika social status. Fram till 1960-talet anvandes du for personer i den narmare bekantskapskretsen, samtidigt som det allmant accepterade sattet att pa ett artigt satt tilltala en frammande eller mindre bekant person var att anvanda personens titel och efternamn. Bruket blev mer och mer opraktiskt, och omkring 1970 borjade det forsvinna mer och mer, sarskilt efter du-reformen inom davarande Medicinalstyrelsen . Pronomenet ni anvandes vid tilltal "till mindre bekanta personer eller af ringare stand an den talande", och att tilltala en person man "var du med" med ni uppfattades som ett kraftigt avstandstagande och en direkt forolampning. Servicepersonal som inte visste titeln sa vanligen herrn eller damen . Sedan 1990-talet har emellertid ni ater kommit i bruk som tilltal till enskilda personer i vissa sammanhang, till exempel av servicepersonal vid kontakt med kunder, och utan att den talande avser att uttrycka ringaktning. ^{[ 3 ]}

Konsneutrala pronomen [ redigera | redigera wikitext ]

I manga sprak uttrycker vissa personliga pronomen semantiskt genus (sexus). Anvandandet av sadana pronomen (exempelvis "han" eller "hon") anger alltsa vilket kon den omtalade har. I bland annat semitiska sprak galler detta aven for pronomen i andra person singular; "du" uttrycks olika beroende pa om man vander sig till en man eller en kvinna. Sprak ur manga andra sprakfamiljer (till exempel finska ) saknar helt konsbestamning i sina pronomen.

I vissa spraksituationer finns ett behov av att referera till en person utan att uttrycka nagot om dennes konstillhorighet. I svenska spraket kan detta bland annat losas med det konsneutrala pronomenet hen , som vunnit viss spridning under 2010-talet. ^{[ 4 ]} Ordet kritiserades en del under borjan av 2000-talet men ar numera accepterat i de flesta sammanhang. ^{[ 5 ]} Ett annat konsneutralt pronomen - den - kan anvandas i forbindelser som "Den som..." . Pronomenet "denne" anvands ibland nar man behover ett konsneutralt pronomen och ar vanligt i lagar. Ett exempel ar "Den som utpekar nagon sasom brottslig eller klandervard i sitt levnadssatt eller eljest lamnar uppgift som ar agnad att utsatta denne for andras missaktning, domes for fortal till boter." Ordet har ocksa en tendens att lata nagot alderdomligt och stelt, och eftersom andelsen -e pa adjektiv ar traditionell maskulinumbojning kan det ge intryck av att det ar en man som omnamns. Ett adjektiv som ofta anvands pa samma satt som "denne" ar "vederborande". Ocksa det ordet tenderar att lata alderdomligt och ar inte stilistiskt neutralt.

Utelamnande [ redigera | redigera wikitext ]

I svenskan utelamnas ibland personliga pronomen i subjektsform i vardagligt talsprak, aven om det inte anses vara korrekt skriftsprak. Det galler i forsta hand "jag", exempelvis "kommer snart" och "tankte inte pa det".

Manga sprak tillater att pronomen utelamnas, i synnerhet i subjektsform. Ofta forekommer da ett verb i en form som varierar med person och darmed anger vem som ar subjekt, till exempel spanska "(Nosotros) Vamos a la playa": "(Vi) gar till stranden".

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Lista over personliga pronomen i olika sprak
• Satslosning

Noter [ redigera | redigera wikitext ]