Parsvardighet
(engelska
peerage
med titeln
peer
, av
franska
pair
och
latin
par, jamlike
) betecknar idag den adelsvardighet som tillkommer medlemmar av det
brittiska parlamentets overhus
.
Begreppet har aven anvants om medlemmar i motsvarande organ i
Frankrike
fram till 1848 med avbrott for aren efter
franska revolutionen
1789 och i
Portugal
fran 1826 till det republikanska statsskickets inforande 1911.
Namnet och begreppet harstammar fran den
medeltida
feodalismen
, enligt vars rattsuppfattning alla
vasaller
under samma lansherre ansag sig som jamlikar (latin
pares
). Vid domstolarna hade de att doma i varandras mal, da ingen, som ej var deras jamlike, fick sitta till doms over dem. Kungens omedelbara vasaller,
kronvasallerna
, bildade i den fullt utvecklade vasallstaten en hogsta domstol (franska
cour des pairs
). Dess medlemmar, i Frankrike kallade
pairs de France
, kom efter hand att utgoras uteslutande av de maktigaste kronvasallerna, vilka med tiden lyckades fa sina rattigheter och skyldigheter arftliga efter
primogenitur
.
Vid
capetingernas
tilltrade till franska tronen (987) fanns i Frankrike endast sex parer, hertigarna av
Normandie
,
Burgund
och
Aquitaine
samt grevarna av
Flandern
,
Toulouse
och
Champagne
. Senare tillkom sju andliga parer, arkebiskoparna av
Reims
och
Paris
samt biskoparna av
Laon
,
Langres
,
Beauvais
,
Noyon
och
Chalons
, och 27 varldsliga, samtliga hertigar (dock var inte alla hertigar parer).
Allteftersom kungamakten konsoliderades, minskades parernas makt och anseende. Dock fick de genom
Ludvig XIV
stadfast sin sedvaneratt att vid viktiga tillfallen ha sate och stamma i parlamentet (Frankrikes hogsta domstol). Genom
franska revolutionen
1789 slopades parinstitutionen, men aterinfordes genom den ”konstitutionella kartan” 1814, som skapade en parskammare (
chambre des pairs
), vars medlemmar utnamndes av kungen for livstid i obegransat antal forutom kungliga prinsar, som var sjalvskrivna.
Napoleon I
inforde 1815 en parskammare med arftliga ledamoter.
Julirevolutionen
1830 avskaffade det arftliga parskapet, men 1831 fick kungen ratt att inom vissa kategorier av medborgare, dock ej arkebiskopar och biskopar, utse parer pa livstid.
Februarirevolutionen 1848
upphavde aven denna parskammare, och sedan dess ar den forsvunnen ur Frankrikes statsskick.
Fran 1875 till 1918
bestod dock
senaten
delvis av ett visst antal
oavsattliga senatorer
(
senateurs inamovibles
).
Inom
Forenade konungariket Storbritannien och Nordirland
ar parsvardighet (
engelska
:
peerage
) en benamning pa det system av titlar som anger om innehavaren har
adlig
vardighet. Vardigheten utdelas av den
brittiske monarken
och kan endast innehas av dennes undersatar. En
commoner
ar alla de undersatar som varken ar en par (
peer
) eller monarken sjalv. Parsvardigheten ar i vissa fall arftlig men tillkommer da endast huvudmannen for varje att, yngre soner till en huvudman kan ges en av huvudmannens sekundartitlar, om sadan finns. Arftliga parskap har efter 1900-talets mitt huvudsakligen getts till medlemmar av kungafamiljen.
[
1
]
Premiarminister
Margaret Thatcher
valde att gora tre avsteg fran traditionen da hon 1983 bad drottningen att utnamna tva nya viscounter, de forsta sedan 1964. En vecka efter
parlamentsvalet i Storbritannien den 9 juni 1983
utnamndes
William Whitelaw
,
Storbritanniens bitradande premiarminister
, till
Viscount Whitelaw
[
2
]
, och den 15 juli utnamndes George Thomas, avgaende
talman
i
brittiska underhuset
, till
Viscount Tonypandy
.
[
3
]
Den 24 februari 1984 utnamndes slutligen forre premiarministern
Harold Macmillan
till
Earl of Stockton
. Det var forsta gangen sedan 1956 som en icke-kunglig person adlats till earl.
[
4
]
Kritiken mildrades av det faktum att bade Whitelaw och Thomas saknade manliga arvingar och deras titlar skulle salunda do ut med dem. Nar Macmillan avled 1986 arvdes earltiteln av hans sonson Alexander (Macmillans son Maurice avled redan 1984).
[
5
]
Livstidsparernas (
life peers
) parsvardighet, endast med
barons
rang, gar inte i arv.
[
6
]
Livtidsparer infordes pa 1800-talet for att kunna tillsatta overhusets
laglorder
, men under 1900-talets mitt har det i praktiken overgatt till att bli ett politiskt beloningssystem.
[
6
]
Parernas roll var ursprungligen att besatta platserna i
overhuset
,
House of Lords
. Ratten for arftliga parer till en plats i overhuset har dock successivt begransats genom unionsbildningarna mellan
England
,
Skottland
och
Irland
samt av politiska reformer med just detta syfte under modern tid. Genom inforandet av
House of Lords Act 1999
avskaffades de arftliga parernas automatiska ratt att sitta i overhuset, med undantag for 90 parer. Av dessa ar 90 valda av overhuset, medan befattningarna som
Earl Marshal
och
Lord Great Chamberlain
ingar
ex officio
, for att de ska kunna utfora sina ceremoniella uppgifter i overhuset.
[
7
]
Av parernas privilegier kvarstar darutover idag endast ratten att fa begara
audiens
hos monarken for att framlagga arenden som galler allmant val och ratten att slippa
arrest
vid
civilrattsliga
mal.
[
8
]
Parsvardigheten omfattar i fallande rangordning foljande grader.
Den vardagliga titeln ar lord [titel], utom for hertigar. Tilltalet fran nagon av lagre rang ar "Min herre" (
My Lord
), utom for hertigar som tilltalas "Ers nad" (
Your Grace
).
[
1
]
Rangordningen mellan olika parer av samma grad beror i fallande ordning pa nar titeln forlanats:
- Parer av England (utnamnda fore unionsakten 1707)
- Parer av Skottland (utnamnda fore unionsakten 1707)
- Parer av
Kungariket Storbritannien
(utnamnda mellan unionsakterna 1707 och 1800)
- Parer av
Irland
(utnamnda fore unionsakten 1800)
- Parer av
Forenade kungariket Storbritannien och Irland
(efter maj 1800)
- Parer av Irland (som utnamnts efter 1800)
- Livstidsparer
- ^ [
a
b
c
d
e
f
g
]
”RANKS AND PRIVILEGES OF THE PEERAGE”
(pa engelska).
debretts.com
. Debrett’s. 2021
.
https://debretts.com/peerage/ranks-and-privileges-of-the-peerage/
. Last 22 januari 2022
.
- ^
”No. 49394”
,
The London Gazette
, 21 June 1983
,
https://www.thegazette.co.uk/London/issue/49394/page/8199
- ^
”No. 49418”
,
The London Gazette
, 15 July 1983
,
https://www.thegazette.co.uk/London/issue/49418/page/9333
- ^
”No. 49660”
,
The London Gazette
, 29 February 1984
,
https://www.thegazette.co.uk/London/issue/49660/page/2951
- ^
”Harold Macmillan Dies at 92”
(pa english).
The New York Times
. 30 december 1986
.
https://www.nytimes.com/1986/12/30/obituaries/harold-macmillan-dies-at-92-was-prime-minister-of-britain.html
. Last 8 mars 2021
.
- ^ [
a
b
]
”What is a life peerage?”
(pa engelska).
www.thegazette.co.uk
.
London Gazette
.
https://www.thegazette.co.uk/awards-and-accreditation/content/103823#:~:text=A%20life%20peer%20is%20an,)%20or%20Baroness%20(female)
.
. Last 22 januari 2022
.
- ^
Scott, Edward (23 november 2021).
”Hereditary By-elections: Results”
(pa engelska) (Research Briefing).
lordslibrary.parliament.uk
. House of Lords Library. Arkiverad fran
originalet
den 19 januari 2022
.
https://web.archive.org/web/20220119000343/https://lordslibrary.parliament.uk/research-briefings/lln-2018-0129/
. Last 22 januari 2022
.
- ^
”Companion to Standing Orders ? Chapter 12”
(pa engelska).
publications.parliament.uk
.
Storbritanniens parlament
. 2010
.
https://publications.parliament.uk/pa/ld/ldcomp/compso2010/ldctso15.htm
. Last 22 januari 2022
.