한국   대만   중국   일본 
Ortnamnsforskning ? Wikipedia Hoppa till innehallet

Ortnamnsforskning

Fran Wikipedia
(Omdirigerad fran Ortnamn )

Ortnamnsforskning eller toponymi (aven toponomastik eller geografisk onomatologi [ 1 ] ) ar det sprakvetenskapliga studiet av den del av sprakens ordforrad , som omfattar proprier ( egennamn ), som betecknar lokaliteter. Ortnamnsforskningen ar en gren inom onomastiken (eller namnforskningen ), vars viktigaste grenar ar ortnamns- och personnamnsforskning.

Overallt dar manniskor har bott eller fardats pa jordens yta har lokaliteter blivit namngivna. Traderingen av de aldsta ortnamnen sammanfaller med de forsta exemplen pa nedskrivet sprak, som samtidigt ar de forsta historiska kallorna over huvud taget, fran omkring ar 4000 f.Kr. Manniskans bofasta levnadssatt i forbindelse med lantbruk har medfort fasthallandet av ortnamn genom flera tusen ar, men namngivning av lokaliteter ager alltjamt rum.

Historik [ redigera | redigera wikitext ]

Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

Se aven: Ortnamn i Sverige , Svenska ortnamnsefterled och Samiska ortnamnsefterled

Den systematiska ortnamnsforskningen i Sverige tog sin borjan med den 1902 inrattade Kungliga Ortnamnskommitten . Det 1917 grundade Institutionen for ortnamns- och dialektforskning vid Goteborgs hogskola fick ansvaret for ortnamnen i Vastsverige, Sydsvenska ortnamnssallskapet fick ansvaret for ortnamnen i Sydsverige och fran 1928 fick det da inrattade Svenska ortnamnsarkivet i Uppsala ansvaret for insamlingen av ortnamnen i ovriga Sverige. En professur i ortnamnsforsking inrattades vid Uppsala universitet 1930 med Joran Sahlgren som forste innehavare. Fran 1913 har Namn och bygd varit den ledande tidskriften inom ortnamnsforskningen. [ 2 ]

Danmark [ redigera | redigera wikitext ]

I Danmark ar den officiella ortnamnspublikationen Danmarks Stednavne , fran 1922 utgiven av Stednavneudvalget . [ 2 ]

Definition av begreppet ortnamn [ redigera | redigera wikitext ]

Ortnamn eller toponymer ar namn pa geografiska foreteelser och ortnamnen kan delas upp i bebyggelsenamn och naturnamn . [ 3 ]

En sprakvetenskaplig definition ar att "ett ortnamn ar ett sprakligt uttryck som i en viss namnbrukarkrets ar knutet till en bestamd plats". [ 4 ]

Riksantikvarieambetet valjer att definiera ortnamn som "ett gemensamt ord for alla namn pa geografiska objekt och omraden" och inkluderar specifikt aven nyare ortnamn, sasom gatunamn . [ 5 ]

Ortnamnskategorier [ redigera | redigera wikitext ]

Alla ortnamn delas upp i tva huvudkategorier: naturnamn och kulturnamn . Kulturnamnen kan indelas tre kategorier: agonamn, bebyggelsenamn och namn pa artefakter . [ 6 ]

Naturnamn ar vattendrag, sjoar, skogar o.s.v. Agonamn ar namn pa mark som anvands for jordbruk och boskapsskotsel , till exempel akrar, angar och hagar. Bebyggelsenamn ar namn pa tatorter, byar, gardar, bygder med mera. Artefaktnamn ar namn pa broar, hamnar, gruvor, gravhogar m.m. Manga bebyggelsenamn har ursprungligen varit naturnamn, agonamn eller artefaktnamn till exempel Boras , Vastervik , Bergsang , Fellingsbro o.s.v.. [ 7 ] [ 8 ] Samma sak galler ortnamn i andra lander, som det engelska Oxford (-ford betyder 'vadstalle'), det tyska Osnabruck (-bruck kommer av 'brucke' (bro)) eller det finska Lappeenranta (-ranta betyder strand). [ 9 ]

Naturnamnen kan ocksa vidareindelas i olika typer beroende pa lokalitet. Man har beteckningar som vattendragsnamn, sjonamn, onamn, hojdnamn och dalnamn . [ 6 ]

Utifran en annan indelningsgrund kan man tala om endonymer och exonymer , beroende pa om ortnamnen ar inhemska/officiella i ett visst land eller utlandska/icke-officiella i samma land. Ett exempel for Sveriges del: "Skane" ar en endonym och "Escania" ar en exonym. Ett exempel gallande Finland: Pa Aland ar Mariehamn en endonym eftersom ogruppen ar ensprakigt svensk. I Finland i ovrigt ar bade Mariehamn och Maarianhamina endonymer, eftersom Finland (utom Aland) ar tvasprakigt.

Morfologi [ redigera | redigera wikitext ]

Den storsta delen av varldens ortnamn bestar av sprakens nominala ordforrad, det vill saga substantiv och adjektiv . De vanligaste ortnamnstyperna ar en kombination av tva substantiv, antingen genom ren sammansattning eller genom sammanbindning med genitiv . Ortnamnen kan ocksa vara en kombination av ett adjektiv och ett substantiv. Dessa element betecknas som led och fast det finns namn med ett, tva eller tre led (och aven fler an sa) ar det vanligast att ortnamnen i varlden bestar av tva led. Darfor betecknas dessa som forled och efterled . Ett ortnamns forled ar for ovrigt ofta ett namn i sig sjalvt, namligen ett personnamn. I de flesta sprakomraden finns ocksa ortnamn som bestar av ett led som utvidgas av antingen avlednings- eller bojningsandelser. I manga sprakomraden upptrader ortnamn med pluralis andelser . I Sverige finns sadana andelser i form av -a, -e, -om och -um . Varfor sa manga ortnamn har plural form ar omtvistat. [ 7 ]

Datering [ redigera | redigera wikitext ]

Ortnamn ar kanda fran den vastliga kuturkretsens forntid i Medelhavsomradet och Mellanostern anda fran brons- och jarnaldern, och kunskapen utvidgas i takt med den historiska traditionen. I nagra omraden har de flesta ortnamn bildats redan innan ett skriftsprak uppstod. Namnbildningen fortsatte genom antiken och medeltiden men stagnerade i Europa omkring ar 1500, nar kontinenten i allt vasentligt var fullt bebyggd. Det europeiska ortnamnskicket fortsatte sedan i den nya varlden .

Om ortnamnet har tillkommit i forhistorisk tid, vilket ar fallet med de flesta europeiska ortnamn, kan namnets bestandsdelar, sarskilt efterledet, medverka till att dess bildning kan dateras, genom att bildningen av ett givet efterled ar produktiv i en period pa nagra arhundraden. Darefter upphor bildningen av detta led gradvis.

Ortnamnstolkning [ redigera | redigera wikitext ]

Redan langt tillbaka i tiden har folketymologiska omtolkningar gjorts av ortnamn. Intresset for ortnamnen har gjort att gemene man och/eller skrivare i offentlig tjanst har gjort felaktiga tolkningar.

Ursparing [ redigera | redigera wikitext ]

En omtolkning som doljer ett ortnamns ursprung kallas en ursparing . [ 10 ] [ 11 ] I vissa fall har ursparingar blivit de officiellt faststallda namnen. Ett svenskt exempel ar Vedyxa i Uppland som kommer av det i medeltida urkunder belagda Vidhusa , en sammansattning av det fornsvenska vidher ’skog’ och hus . [ 12 ]

Populara forklaringar av oforvanskade ortnamn [ redigera | redigera wikitext ]

I andra fall orsakar folketymologisk tolkning ingen forvanskning av namnet men gor att ofta seglivad etymologi blir forknippad med namnet. Innan ortnamnsforskningen blev en vetenskap hade saval larda man som enkelt folk ovetenskapliga forklaringar till olika ortnamn. Namnet Uppsala forklarades av Heliga Birgittas biktfader Mathias Lincopensis komma av Uppo, som skulle vara stadens grundare. Denne Uppo var far till Sven, Nore och Dan i Sverige, Norge och Danmark. Darmed skulle Uppsala vara den aldsta huvudstaden for de tre nordiska rikena. En mer folklig forklaring finns till namnet Balinge : Nar man skulle namnge socknen lag faren runt kyrkmurarna. Ett far brakte ett "ba" och sa lades -linge till och namnet Balinge uppstod. [ 13 ]

Vetenskapling ortnamnstolkning [ redigera | redigera wikitext ]

Tolkningen av ortnamn, ortnamnens etymologi , har en central plats inom ortnamnsforskningen. For den etymologiska forskningen hade den jamforande sprakforskningen i borjan av 1800-talet en mycket stor betydelse. Foretradarna for denna sprakvetenskapliga inriktning, Jacob Grimm , Rasmus Rask med flera, skapade en vetenskaplig grund som bland annat kunde anvandas for forskningen om de olika ortnamnens ursprung. [ 14 ]

Ortnamnstolkningen har sedan urminnes tider sysselsatt de larde. Redan Varro , Plinius den aldre och Pomponius Mela agnade mycket intresse at att forsoka reda ut ortnamnens betydelse, och under medeltiden gjordes flera aktningsvarda arbeten inom detta omrade. Men det var forst med sprakvetenskapens utveckling pa 1800-talet som en vetenskaplig namnforskning blev mojlig. Har, som pa sa manga andra hall, var det Tyskland som gick i spetsen, och tysken Ernst Forstemann bor betraktas som forste man inom den vetenskapliga onomatologien. Hans arbete "Altdeutsches namenbuch. 2: Ortsnamen" (1859; 3:e uppl. 1911 ff.) blev banbrytande. [ 15 ]

Tolkningsvillkor [ redigera | redigera wikitext ]

For alla ortnamn maste vissa villkor uppfyllas, for att man skall komma fram till en rimlig tolkning.

Tolkningen maste stamma med de aldre skriftliga belagg som finns. Manga ortnamn kan feltolkas om man enbart ser till namnens nutida skriftliga form [ 16 ] (som oftast paverkar aven uttalet av namnet). Ett exempel ar Norrbyas i Narke, som ar 1275 skrevs som Nerboahs . [ 17 ] Namnet kan darfor inte ha varken med ordet 'norr' eller med ordet 'by' att gora.

Tolkningen maste stamma med hur namnet uttalas i den trakt dar namnet finns. Om inga aldre belagg finns, eller om sadana ger en motsagande bild, ar lokalbefolkningens uttal av namnet sarskilt viktig. Exempel: Utanfor Ludvika ligger sjon Garlangen. Sjons genuina uttal ar Garlangen med a som i gard och inte med ljudet o som i traktens dialekt finns i till exempel 'kol' och 'hal'. Forledet skulle kunna vara gar, gorr 'smuts, dy, orenlighet'. I sa fall skulle Gar- uttalas som Gor-. Eftersom det istallet uttalas Gar- bor det komma fran ett ursprungligt langt a , som i fornsvenska gardher 'gard'. Alltsa ar det rimligt att anta att ordet i forledet ar gard . Den troliga betydelsen ar 'fiskegard', en inrattning for fiskfangst. [ 18 ]

Tolkningen maste stamma sakligt . Faktorer som bland annat bor beaktas ar topografin , ort- och personnamnsskick och vaxt- och djurvarld. Nar det galler topografin maste en plats ha en terrang som stammer med ortnamnet. Om till exempel en plats heter Backagarden kan namnet innehalla ordet backe . Men om terrangen inte ar det minsta kuperad just dar, saknas den mojligheten. Forledet kan da istallet innehalla ett personnamn Back eller Backe .

Om inte ort- eller personnamnsskick stammer med ortnamnet maste man vara forsiktig med tolkningen. Om till exempel ett ortnamn i Skane innehaller "Tuna" eller -tuna , som Tuna i Lund, far man anta att det kan vara ett uppkallelsenamn, eftersom Tuna normalt inte forekommer i skanska ortnamn. [ 16 ]

Aven de dialektord som finns i en trakt bor man ha i atanke. Ett exempel ar Ramsta i Uppland har som forled det fornsvenska mansnamnet Rampn (islandska Hrafn ). Ordets betydelse ar korp , som i en del svenska dialekter kallas ramm eller ramn . Forr uttalades ortnamnet Rammsta . Numera ar uttalet Ramsta och invanarna i socknen kallas Ramsta ramarna . I Uppland kallas fageln 'korp' och bland oknamn pa sockenbor finns Morkarla korpar och Loharads korpar . [ 19 ] Ett annat exempel ar Ramlosa ( in Ranfløse 1349) dar namnet kommer av det skanska dialektordet ramm 'fuktig ang' och -losa 'glanta, ang'. [ 20 ] I skogrika trakter betecknar annars Ram- oftast 'korp', som i Ramdala ( ecclesie Rafndalæ 1345) i Blekinge.

Ett stort antal ortnamn, speciellt ago- och naturnamn, har ett vaxt- eller djurbetecknande forled. Ett ortnamn Lin- eller Lindtjarn i Bohuslan kan antingen innehalla lin eller lind . Nar man ser pa fakta om tjarnen ser man att den ligger for avlagset for att man skulle ha rotat lin i den. Daremot har det enligt uppgift vaxt lind vid tjarnen. Alltsa bor det vara ordet lind som finns i namnet. [ 16 ]

I Tiveden finns sjon Kraksjon mitt i skogen nara gransen mellan Narke och Vastergotland. I och med att sjon finns i ett skogslandskap och inte i ett jordbrukslandskap ar det inte troligt att namnet skulle ha med krakor att gora. Det finns svenska ortnamn som i sitt forled har ett ord som motsvarar fornvastnordiska krakr 'korp', till exempel Krakshult i Smaland. [ 21 ] Kraksjon i Tiveden skulle da kunna betyda Korpsjon.

Anvandning [ redigera | redigera wikitext ]

Forskning om ortnamn kan medverka till att kasta ljus over ett landomrades tidiga sprakhistoria. Om omradet har bytt sprak kan man med hjalp av sprakhistorisk metod komma underfund med nar eventuella sprakskiften har agt rum, och vilka sprak som tidigare har talats i omradet.

Detta kan emellertid ocksa i nagra omraden, till exempel Balkan , gora forskningen kontroversiell, da den kan avsloja att andra folk har bott i omradet tidigare an de nuvarande staternas majoritetsbefolkning. Forskningen kan darmed bli tagen till intakt for nationella politiska konflikter och krav pa omstridda omraden.

Ett annat exempel ar Sydtyrolen , dar sprakforskaren Ettore Tolomei i boken "Prontuario dei nomi locali dell'Alto Adige" (1916) ersatte ladinska och tyska ortnamn med italienska for att havda Sydtyrolens samhorighet med Italien, som ville fa overhoghet over omradet. Alltsedan Osterrike efter forsta varldskrigets slut tvingades overlamna Sydtyrolen till Italien har speciellt de tysksprakiga i omradet motsatt sig den italienska overhogheten och de italienska ortnamnen. [ 22 ]

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ Ortnamn i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)
  2. ^ [ a b ] Carlquist, Gunnar , red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20 . Malmo: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 924  
  3. ^ Nationalencyklopedins ordbok, 2000, s. 1184
  4. ^ God ortnamnssed. Ortnamnsradets handledning i namnvard (Gavle 2001)
  5. ^ vad ar ortnamn pa internet Arkiverad 18 januari 2013 hamtat fran the Wayback Machine ., 2 juli 2013
  6. ^ [ a b ] Pamp, Bengt Ortnamnen i Sverige 1988, s. 7
  7. ^ [ a b ] Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 10
  8. ^ Nationalencyklopedin, band 14, s. 504
  9. ^ Benckert, Karl-Axel Namn pa jorden , Carlssons bokforlag, Stockholm 1992
  10. ^ Svante Strandberg, Studier over sormlandska sjonamn: Etymologi, namnbildning och formutveckling . Skrifter utgivna genom Ortnamnsarkivet i Uppsala Serie B. Meddelanden 8. Uppsala 1991, sidan 155.
  11. ^ Bengt Pamp, Skanes ortnamn utgivna av sydsvenska ortnamnssellskapet och ortnamnsarkivet i Lund . Serie A Bebyggelsenamn, Del 3 Bjare harad och Angelholms stad. Lund 1964, sidan 141.
  12. ^ Gunnar Linde Ortnamn i Vastergotland , Stockholm 1982. Sidan 7.
  13. ^ Stahl, Harry Saklig ortnamnsforskning i Namn och Bygd argang 52 (1964) s. 1
  14. ^ Nationalencyklopedin, band 14, s. 504-505
  15. ^ Ortnamn i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)
  16. ^ [ a b c ] Pamp, Bengt Ortnamnen i Sverige 1988, s. 16-17
  17. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 227
  18. ^ Stahl, Harry Ortnamn och ortnamnsforskning 1976, s. 42-44
  19. ^ Calissendorff, Karin Ortnamn i Uppland 1986, s. 59
  20. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 250
  21. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 251
  22. ^ Framke, Gisela, Im Kampf um Sudtirol : Ettore Tolomei (1865-1952) und das "Archivio per l'Alto Adige" , Tubingen 1987.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

  • Stahl, Harry, "Ortnamn och ortnamnsforskning". Stockholm, Almqvist & Wiksell, 1976
Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran dansksprakiga Wikipedia , tidigare version .
Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran tysksprakiga Wikipedia , tidigare version .

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

Auktoritetsdata
Hamtad fran ” https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ortnamnsforskning&oldid=51233165#Definition_av_begreppet_ortnamn ”