Orhan
, ibland
Orkhan
eller
Orkan
, fodd
1281
, dod
1362
, var harskare (
bey
) av
Osmanska riket
fran
1326
till
1362
. Under sin regentstid erovrade han stora delar av de kvarvarande
bysantinska
omradena i vastra
Mindre Asien
, daribland den stora staden
Bursa
, som blev osmanernas huvudstad. Han var son till
Osman I
.
Kallor
Osmanska kallor fran tiden till
Osman I
,
Orhan
,
Murad I
och
Bayazid I
saknas och en tidig kronika fran slutet av
1300-talet
av
Yahshi Fakih
, son till den forsta osmanska
qadi
,
Dursun Fakih
, som har aterberattats eller kopieras i senare kallor, har inte bevarats i original.
Ashikpashazade
skrev att han sjalv "aterberattade" handelser fran historien som gavs till honom av
Yahshi Fakih
, agaren till huset dar han stannade ar
1413
. Dessutom finns viss information om harskarna i
kronikor
av
bysantinska
, arabiska och europeiska forfattare. Till exempel skriver Nikifor Gregora och
Ioann Kantakuzin
[
1
]
[
2
]
,
Ibn Battuta
om Orhan.
[
3
]
Han gifte sig med den bysantinska
prinsessan Theodora
ar 1346.
[
4
]
Hon var dotter till
Johannes VI Kantakuzenos
, kejsar
Johannes V Palailogos
fordrivne formyndare, och hjalpte Kantakuzenos avsatta och ersatta Palailogos, vilket gav Orhan politiskt inflytande over den nye kejsaren.
Orhans son Suleyman intog ar
1354
staden
Gallipoli
da denna overgivits av invanarna till foljd av ett
jordskalv
och osmanerna fick darmed fotfaste i Europa. Suleyman gick dock bort, och Orhan eftertraddes av sin andre son,
Murad
.
Orhans kanske mest betydande arv till sina eftertradare var att han lat grunda en ny kar av elitsoldater,
janitsjarerna
, som bland annat skulle fa en avgorande betydelse for erovringen av
Konstantinopel
1453
. Janitsjarerna skulle aven under flera arhundraden framover skulle spela en avgorande roll i det osmanska riket, saval militart som politiskt.