Obligation ar ett vanligtvis rantebarande , lopande skuldebrev som intygar att innehavaren lanat ut pengar till exempelvis staten , en kommun , ett hypoteksinstitut , bostadskreditinstitut ( bostadsobligation ) eller ett storre foretag (foretags- eller industriobligation). ^{[ 1 ]}

Obligationer ar vanligen kupongobligationer , vilket innebar att de forutom det nominella belopp som utbetalas till agaren vid loptidens slut aven ger periodiska utbetalningar, kuponger . Obligationer som enbart ger ett nominellt belopp benamns nollkuponger . Utover dessa bagge obligationstyper finns det aven premieobligationer och indexobligationer . De sparobligationer som svenska staten utfardade under tiden 1960?1987 var inte obligationer i gangse mening, eftersom aganderatten ej fick overlatas.

Kupongrantan ar den ranta som bestammer hur stora kupongutbetalningarna ska vara, vilket ar lika med kupongens varde dividerat med det nominella beloppet. Avkastningen beraknas som kupongen genom priset.

Sakerstallda obligationer [ redigera | redigera wikitext ]

Fran och med juli 2004 kan svenska kreditinstitut emittera sa kallade sakerstallda obligationer , det vill saga obligationer med sakerhet bestaende av hypotekskrediter som ar forenade med inteckning i bland annat fast egendom.

Certifikat [ redigera | redigera wikitext ]

Certifikat ar obligationsliknande skuldebrev med loptider under ett ar. Ett certifikat utfardat av staten kallas statsskuldvaxel .

Hybridobligationer [ redigera | redigera wikitext ]

Pa senare ar har hybridvardepappret hybridobligationen, som ar ett mellanting mellan en obligation och en aktie, blivit populart inom framforallt fastighetsbranchen. En hybridobligation ar en obligation med lang eller evig loptid, men som kan losas in i fortid av utgivaren. Pa grund av dess langa loptid betraktar kreditvarderingsinstituten hybridobligationer som 50 % eget kapital och 50 % skuld. ^{[ 2 ] [ 3 ]}

Investeringar i obligationer [ redigera | redigera wikitext ]

Obligationer kops och saljs av institutioner sasom centralbanker , statliga investeringsfonder, pensionsfonder , forsakringsbolag och banker. Privatpersoner koper vanligen obligationer genom obligationsfonder .

Obligationer i Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

Handeln med obligationer och andra rantebarande instrument avviker pa manga satt fran handeln med aktier. Marknaden domineras av institutionella investerare, vilket bl.a. innebar transaktioner med stora belopp. Omsattningen matt i kronor overstiger darfor aktiemarknadens omsattning, trots att de rantebarande instrumentens sammanlagda marknadsvarde (2 325 miljarder kronor i september 2006) understiger borsvardet. ^{[ 4 ]}

De storsta emittenterna av rantebarande instrument ar staten och bostadsinstituten. Statens upplaning genom Riksgaldskontoret motiveras av behovet att forvalta statsskulden. Bostadsinstituten emitterar obligationer och certifikat for att finansiera allmanhetens bostadslan. I september 2006 svarade statens samlade upplaning i statsobligationer och statsskuldvaxlar for 42,5 procent av den utestaende stocken av rantebarande instrument, medan bostadsinstituten svarade for 35,9 procent. Ovriga lantagare svarade saledes for en mindre andel (21,6 procent) av den utestaende stocken. ^{[ 5 ]}

Vid sidan av den institutionella handeln med obligationer sker aven viss obligationshandel i mindre skala pa SOX, som ar en del av Stockholmsborsen . Har handlas exempelvis privatobligationer utgivna av bostadsinstitut och som framst ar riktade till privatpersoner och andra mindre placerare. Omsattningen pa SOX uppgick till drygt 4,7 miljarder kronor under 2005 (6,9 miljarder kronor t.o.m. november 2006). ^{[ 6 ]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Obligationsmarknad
• Aktieindexobligation
• Hybridkapital
• Forlagsbevis
• Sparcertifikat
• Bostadsobligation
• Kupongobligation
• Realobligation
• Krigsobligation

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]