Nuklearmedicin (ibland Nuklearmedicin) ar en medicinsk specialitet inriktad pa diagnostisk och terapeutisk anvandning av radiofarmaka - radioaktiva lakemedel, vanligen en radionuklid bunden till en bararmolekyl som avgor fordelning i kroppen, och anvands i avbildande undersokningar med hjalp av gammakamera.

Radionuklider och radioaktiva lakemedel [ redigera | redigera wikitext ]

Radionuklider , oftast Teknetium -99m ( ^99m Tc), kopplas kemiskt till bararmolekyler av olika slag, exempelvis Cardiolite (Sestamibi), Myoview, pyrofosfat , MAA, technegas, HDP, DTPA, MAG3, DMSA. Dessa tillfors patienten och ansamlas i vissa organ beroende pa hur bararmolekylen tas upp i kroppen, vilket mojliggor avbildning av kroppens inre organ.

Krav pa radionuklider [ redigera | redigera wikitext ]

En radionuklid som anvands for att avbilda organ maste uppfylla vissa krav:

• Den maste utsanda fotoner med en lamplig energi, typiskt mellan 50 och 500 keV.

• Den ska ha en lamplig halveringstid liknande tid som tiden mellan injektion och undersokning.

• Den maste kunna framstallas i tillrackliga kvantiteter till en rimlig kostnad ^{[ 1 ]} .

Produktion av radionuklider [ redigera | redigera wikitext ]

Radionukliderna som anvands vid nuklearmedicin ar ofta ^99m Tc men aven andra forekommer, exempelvis ¹⁸ F, ⁵¹ Cr, ⁶⁷ Ga. Dessa maste produceras pa konstgjord vag da de ar instabila och darfor inte forekommer naturligt. Produktionen kan ske genom 4 olika metoder, cyklotron, radionuklidgenerator, fission och neutronaktivering. En cyklotron bombarderar en stabil atomkarna med laddade partiklar med hog energi. En generator forlanger livstiden for en atom med en kort halveringstid. Genom fission skapas nya nuklider genom klyvning av en atomkarna. Vid neutronaktivering bestralas en stabil atomkarna med neutroner som da kan omvandlas till en radionuklid ^{[ 2 ]} .

Undersokningar [ redigera | redigera wikitext ]

Vid en nuklearmedicinsk undersokning, aven kallad isotopundersokning, anvands radiofarmaka, dvs radioaktiva lakemedel som soker sig till ett visst organ eller viss vavnad. Darigenom kan funktionen hos organet eller vavnaden studeras och lakaren kan stalla ratt diagnos. Diagnosen utfors med hjalp av ett scintigram som pavisar det specifika organets radioaktivitetsfordelning. Med hjalp av detta fas vasentlig information om funktionen och amnesomsattningen ^{[ 1 ]} . Nagra vanliga nuklearmedicinska undersokningar ar skelett skintigrafi , myocard skintigrafi och lung skintigrafi . Renografi ar en funktionsundersokning av njuren dar man studerar tidsforloppet for hur substanser utsondras via njurarna till urinen.

Undersokningen inleds med att patienten inhalerar, svaljer ^{[ 3 ]} eller injiceras intravenost med en radioaktiv substans i en angiven mangd, aven ett sa kallat radiofarmakum. Patienten placeras sedan pa en brits under en gammakamera som detekterar den utsanda gammastralningen fran det radioaktiva upptaget och dess fordelning i det undersokta organet ^{[ 1 ]} .

Nuklearmedicin undersoker manga sjukdomar och kritiska tillstand sasom hjartinfarkt, spridd cancer, nedsatt njurfunktion med mera ^{[ 1 ]} . Metoden utnyttjar radiofarmakumet som avger energi i form av gammastralning. Stralningen detekteras i sin tur av en gammakamera som ar kopplad till en dator ^{[ 3 ]} . Via bilderna pa datorn och scintigrammet fran det undersokta organet kan lakaren sammanstalla en diagnos som i sin tur kan behandlas med den nuklearmedicinska bilden som underlag ^{[ 1 ]} . Nuklearmedicin inkluderar aven andra metoder sasom positronemissionstomografi, PET , som utnyttjar fotoner som har sitt ursprung fran en annihilation av positroner ^{[ 4 ]} . Dessa utsands vid β+-sonderfall som kan uppsta da en karna har ett overskott pa protoner ^{[ 1 ]} . Den absolut vanligaste radionukliden vid PET ar ¹⁸ F, oftast i form av fluorodeoxyglukos (FDG) vilket tas upp pa samma satt som glukos och darmed tillater bildtagning av patientens metabolism. Det anvands huvudsakligen vid tumorkartlaggning.

En annan metod ar Single Photon Emission Computed Tomography, SPECT , som tar bilder av radioaktivitetsfordelningen i olika vinklar vilket mojliggor tredimensionell tomografisk rekonstruktion av det fysiologiska upptaget av radiofarmaka ^{[ 5 ]} . Bade PET och SPECT kombineras ofta med datortomografi, DT eller CT, i samma undersokning, for att mojliggora fusion av anatomisk information fran DT med den funktionella informationen fran den nuklearmedicinska modaliteten. Dessutom kan attenueringsdatan i DT anvandas for att kompensera for attenuering av gammastralning i patienten. Detta kallas attenueringskompensation ^{[ 6 ]} .

Tillampningar med ^99m Tc [ redigera | redigera wikitext ]

^99m Tc ar den absolut vanligaste radionukliden och forekommer i manga nuklearmedicinska undersokningar. Den har en lamplig halveringstid pa 6 timmar samt en fotonenergi som ar anvandbar for manga undersokningar. ^99m Tc produceras lampligen i en sa kallad radionuklidgenerator dar ⁹⁹ Mo sonderfaller till ^99m Tc. Moderkarnan sonderfaller genom β ^- vilket lamnar dotterkarnan i ett exciterat tillstand. Detta tillstand ar metastabilt och deexciteras genom fotonemission eller intern konversion. Moderkarnan produceras typiskt genom fission i karnreaktorer. Da moderkarnan och dotterkarnan har olika kemiska egenskaper kan dotterkarnan extraheras pa kemisk vag och sen kan cykeln borja om ^{[ 1 ]} .

Nedan visas exempel pa undersokningar dar radionukliden ^99m Tc anvands och tillstand som kan diagnosticeras ^{[ 1 ]} .

Historik [ redigera | redigera wikitext ]

Nuklearmedicin introducerades 1959 av lakaren Saul Hertz ^{[ 7 ]} . Han startade med fragan ”Kan man skapa artificiell jod”? ^{[ 8 ]}

Stralskydd [ redigera | redigera wikitext ]

Sedan Fukushima -incidenten har en oro vackts angaende exponering for joniserad stralning och detta har prioriterats i bland annat medicinska syften ^{[ 7 ]} . Nuklearmedicinska undersokningar stravar efter sa lite straldosering som mojligt samtidigt som man stravar efter en god bildkvalite. Undantag gors ibland for barn, gravida och kvinnor som ammar ^{[ 1 ]} .

Radioaktiva lakemedel anvands ocksa vid behandlingar for att oskadliggora sjuka delar av organ eller vavnad. Vanligaste ar behandling av skoldkorteln med radioaktivt jod, jod-131. ^{[ 9 ]}

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]