Norges flagga
ar rod med ett blatt kors och vita linjer. Den antogs den
13 juli
1821
och har proportionerna 8:11.
Flaggan tillkom
1821
.
Norge
var fran och med
1397
och fram till
1814
i union med det danska riket, och flaggan bygger i grunden pa den danska
Dannebrogen
. Flaggan har aven ett infallt blatt kors som symboliserar Norges davarande union med
Sverige
, en union som varade aren
1814
?
1905
. Det bla infallda korset ar betydligt morkare an Sveriges nuvarande flagga. Detta beror pa att Sveriges flagga fore
1905
var morkare an den ar idag. Fargerna rott-vitt-blatt var aven symboler for stater vars statsskick byggde pa folkrepresentation, till exempel
Frankrike
,
USA
,
Storbritannien
och
Nederlanderna
.
[
1
]
Flaggan ar en
nordisk korsflagga
, vilket innebar att den vertikala korsarmen ar nagot forskjuten inat (mot flaggstangen), och flaggan ansluter darmed till ovriga nordiska flaggors utformning. Norges flagga anvands aven pa
Jan Mayen
och
Svalbard
som ingar i det norska riket och som saknar egna flaggor.
Det ar svart att med sakerhet saga vilken flagga som forst anvandes av de norska kungarna. Det ar daremot kant att
Olav den helige
anvande ett vitt falttecken med en orm under slaget vid Nesje. Tidigare hade en korp och en drake anvants som norska kungasymboler.
Magnus den gode
anvande samma marke som Olav, och
Harald Hardrade
anvande en korp. Kung
Inge I
forde ett rott lejon pa guldduk, och
Sverre
forde en orn i guld och rott.
Erik Prasthatares
vapen var fran
1280
ett lejon i guld med en yxa mot rod botten. Detta vapen anvandes troligen aven som baner, och ar innehallsmassigt identisk med dagens norska kungaflagga. Baneret anvandes antagligen av senare norska kungar, och sedermera aven som skepps- och fastningsflagga. Den aldsta sakra avbildningen ar hertiginnan Ingebjørgs segel fran
1318
. Baneret med lejonet vajade bland annat over
Akershus fastning
sa sent som
1698
. Det norska lejonet infordes
1641
i samtliga norska regementsfanor. Flaggan med lejonet anvandes ocksa pa skepp och fastningar, men forsvann gradvis under 1600- och 1700-talet. Ett dekret om att
Dannebrogen
skulle vara den enda tillatna handelsflaggan kom inte forran
1748
.
Fran och med
1600-talet
anvandes den
danska flaggan
aven i Norge, eftersom landet da var i union med
Danmark
. Den sjalvstandiga norska staten inforde
1814
riksvapnets lejon i det ovre inre faltet av den danska flaggan. Flaggan anvandes fram till 1821 i nordliga farvatten. I och med unionen med Sverige infordes
1815
en svensk-norsk unionsflagga som stats- och orlogsflagga i bagge landerna, som bestod av den
svenska orlogsflaggan
med ett vitt kryss mot rod botten i kantonen (det ovre faltet narmast stangen). Den
26 oktober
1818
fick bagge landerna ocksa en civil unionsflagga efter samma monster, men ratskuren i stallet for tretungad. Den anvandes som handelsflagga i fjarrsjofart (soder om
Kap Finisterre
) som skydd mot
nordafrikanska pirater som Sverige betalade tribut till
. Norska skepp kunde ocksa valja att segla under "ren" svensk flagg i fjarrsjofart. Mellan 1818 och 1821 anvandes alltsa tre olika handelsflaggor samtidigt.
Stortingsledamoten
Fredrik Meltzer
tecknade den moderna norska flaggan
1821
. Meltzer anvande element fran den danska och svenska flaggan pa grund av den nyligen avslutade respektive ingangna unionen med dessa lander: Danmarks roda och vita farger kombinerades med den svenska flaggans bla nyans. Formmassigt anslot flaggan till den skandinaviska traditionen med
korsflaggor
, och fargkombinationen rott-vitt-blatt antyder dessutom en samhorighet med flera demokratiska staters flaggor: det revolutionara Frankrike, USA, Storbritannien och Nederlanderna.
Stortinget accepterade Meltzers flaggforslag, men kung
Karl XIV Johan
gick inte med pa att stadfasta beslutet i lag. I stallet godkandes den nya flaggan genom en kunglig resolution den
13 juli
1821
. En ny kunglig resolution fran den
17 juli
samma ar beslutade att den nya trefargade flaggan endast kunde foras i nordliga farvatten. Bagge landernas fartyg maste fran och med nu anvanda den gemensamma unionsflaggan fran 1818 soder om Kap Finisterre, den svenska flaggan med de "norska" fargerna i kantonen. Efter att
Frankrike
1830 hade erovrat de nordafrikanska
Barbareskstaterna
upphorde Sveriges betalningar av tribut till piraterna. Fran norskt hall borjade man darfor arbeta for att fa den norska flaggan godkand aven for fjarrsjofart, nagot som ledde till "Flaggets frigjøring"
1838
. Eftersom orlogsflaggan enligt den norska grundlagen fran den
4 november
1814
skulle vara unionsflagga, anvandes orlogsflaggan fran 1815 av bagge landerna.
Under Karl Johans regeringstid tilltog det norska missnojet med ett flaggsystem som man menade markerade svensk overhoghet inom unionen. Efter ett forslag fran en gemensam svensk-norsk kommitte inforde kung
Oscar I
en ny flagga
1844
som tillgodosag de norska kraven pa en fullstandig jamlikhet mellan de bada unionslanderna. Bada landerna fick en egen handels- och orlogsflagga, men med ett gemensamt unionsmarke i kantonen. Market var en kombination av fargerna fran bagge flaggorna, lika fordelade. Pa bada sidor om gransen fick flaggan namnet "sillsalaten", eftersom market paminde om en fargrik ratt som forekom i bagge landerna. Smeknamnet uppstod forst i Sverige
[
kalla behovs
]
dar det fanns ett visst motstand mot att den rena svenska flaggan forsvann. Unionsmarket fick daremot ett positivt mottagande i Norge som sent omsider hade fatt kraven pa egna nationssymboler uppfyllt.
Unionsmarket anvandes aven som
gos
pa orlogsfartyg, och dessutom som gemensam flagga for bagge landernas diplomatiska representation i utlandet (men da alltid med proportionerna 4:5 som i den svenska flaggans unionsmarke och inte den kvadratiska form som fanns i den norska flaggan).
Den bla fargen i den norska unionsflaggan var av samma bla nyans i huvudflaggans kors och i de "svenska" delarna av unionsmarket. Pa samma satt anvandes endast en bla nyans i den svenska unionsflaggan. Den bla fargen i den svenska flaggan var pa 1800-talet morkare an idag, och kunde dessutom variera nagot. I Sverige anvandes alltid den svenska nyansen aven i de "norska" delarna av unionsmarket, aven om den nyansen var ljusare an den norska.
Norges unionsflagga 1844-1899
|
|
"Sillsalaten"
|
|
Sveriges unionsflagga 1844-1905
|
Det okande motstandet mot unionen gjorde unionsmarket impopulart, och den "det rene flagg" blev en stridfraga for det unionskritiska
Venstre
. Stortinget beslutade om ny, "ren" nationsflagga 1892, 1895 och 1898, vilket stadfastes utan kunglig sanktion den
10 december
1898
, varpa flaggbruket tradde i kraft den
15 december
aret efter
[
2
]
. Samtidigt infordes en "statsflagga" for anvandning pa statens civila byggnader, en ren norsk tretungad flagga. Den grundlagsskyddade orlogsflaggan beholl unionsmarket fram till unionsupplosningen
1905
, men hissades utan detta marke den
9 juni
1905
, omedelbart efter att unionen upplosts. I Sverige beholl man unionsmarket fram till arsskiftet.
Handelsflaggan har hojd/breddforhallandet 16:22, jamfort med statsflaggans hojd/breddforhallande som ar 16:27. Flaggans delar ska ha foljande proportioner:
Den roda nyansen ar
PMS 200
, och den bla ar
PMS 281
[
3
]
enligt
Pantone
-fargsystemet, vilket motsvarar
#BA0C2F
(rott)
[
4
]
och
#00205B
(blatt)
[
5
]
(samt
#FFFFFF
(vitt)) i
RGB
-systemet.
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
norska Wikipedia (bokmal/riksmal)
,
Norges flagg
,
19 september 2009
.