Metaetik ar studiet av etik ur ett semantiskt , metafysiskt och kunskapsteoretiskt perspektiv. Filosofisk etik kan bedrivas pa tva olika satt. Dels kan man bedriva normativ etik . Da forsoker man svara pa fragan: vad ar ratt? Dels kan man bedriva metaetik . Da forsoker man svara pa fragor av en mer fundamental karaktar, som vad man menar nar man sager att nagot ar ratt eller fel. Fragorna kan vara

• semantiska : vad menar vi med ordet "ratt" nar vi sager att en handling ar moraliskt ratt?
• metafysiska : I vilken man kan man saga att "rattheten" eller " godheten " existerar i verkligheten ? Finns det moraliska fakta ?
• kunskapsteoretiska : Kan man ha kunskap om moral? Kan man argumentera rationellt i moraliska fragor? Kan man med hjalp av vetenskapliga metoder avgora vad som ar ratt eller fel?
• logiska : Vilken logisk koppling finns det mellan olika normativa begrepp, sasom tillatande, obligatorisk, valfri och borde? Detta omrade kallas aven deontisk logik .
• psykologiska : Vad innebar det att ha en asikt i en vardefraga? Finns det en begreppslig koppling mellan att omfatta en vardeasikt och att vara motiverad att handla pa ett visst satt?
• begreppsliga : Hur analyserar man bast begrepp i stil med "bra" eller "daligt?"

Metaetik kallas ibland vardeteori . Vardeteori kan dock vara ett nagot vidare begrepp, som innefattar aven studiet av andra typer av varderingar an moraliska, till exempel estetiska. De vanligaste typerna av varderingar som studeras ar dock de moraliska, varfor termerna ofta anvands parallellt.

Metaetik eller vardeteori studeras i Sverige inom amnet praktisk filosofi , dar denna under 1900-talet haft en mycket stark stallning.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Under lang tid drogs ingen klar skiljelinje mellan metaetik och den normativa etiken . Metaetiska teorier forekom ofta inflatade i generellare etiska och filosofiska teorier. Aven om de inte har artikulerats lika klart som under 1900-talet, sa har dock de flesta av dagens huvudsakliga metaetiska teorier en lang historia. Platon kan ses som en foregangare inom den icke-naturalistiska realismen, medan Aristoteles daremot ofta betraktas som en naturalist. Aven de expressivistiska teorierna hade tidiga foregangare, den skotske filosofen David Hume ar ett exempel pa dessa.

Under 1800-talet uppstod vardeteorin som ett eget akademiskt amne ^{[ 1 ]} och under 1900-talets analytiska filosofi blev metaetiken klart skild fran den normativa etiken, och fick en mycket stark stallning. Detta hanger delvis samman med den semantiska utvecklingen; bland annat inom den logiska positivismen tenderade man att avvisa normativa fragestallningar som ur vetenskaplig synvinkel meningslosa. Manga fler analytiska riktningar kom att anamma nagon form av expressivism eller icke-realism, aven om man inte ville ga lika langt som de logiska positivisterna. Man kan aven ta i beaktande den nyansering av meningsbegreppet som skedde inom den analytiska filosofin. Manga har emellertid menat att ett meningsfullt sprak inte nodvandigtvis behover vara det informativa; aven uttryckande satser ar pa sitt satt meningsfulla och tjanar ett syfte. Darfor menar man att det inte behover innebara nagon nedvardering av etiken att forpassa den till det icke-informativas sfar.

Vissa av dagens tankare har gjort gallande att det inte ar filosofens plats att tala om for den vanlige manniskan vilka etiska principer hon bor leva i enlighet med. De menar istallet att en filosofs viktigaste uppgift ar att klargora de moraliska begreppens innebord och saledes halla sig pa det metaetiska planet. Andra inflytelserika metaetiker sasom R.M. Hare har menat att en analys av moralbegreppens innebord och logiska egenskaper ofrankomligen leder den fornuftige till normativa slutsatser och han forkastar saledes en stark skiljelinje mellan de tva falten.

Realism [ redigera | redigera wikitext ]

Det finns tva realistiska huvudstromningar som bada brukar ga under benamningen realism eller kognitivism , dessa ar realism (ibland kallad objektivism, vilket kan vara forvirrande da detta kan forvaxlas med Ayn Rands filosofi) och naturalism . Notera att bada dessa termer ar mangtydiga; darfor specificerar man ofta genom att benamna dem varde realism (vilket ar det samma som vardeobjektivism) och varde naturalism.

Vardesemantiken ar den del av vardeteorin dar man undersoker vad det ar vi menar nar vi sager att ett ting eller ett agerande ar vardefullt eller ej. Som termer betecknande semantiska teorier ska naturalism och objektivism forstas innebara att vardeomdomen , det vill saga utsagor som anger att ett visst fenomen eller handlingssatt har ett visst moraliskt varde, ar beskrivningar av faktiska sakforhallanden.

Vardeontologi ar den del av vardeteorin som behandlar fragor om huruvida varden faktiskt existerar, pa vilket satt de i sa fall existerar och om deras natur. De teorier som menar att varden existerar oberoende av oss kallas ocksa for realistiska teorier. I ontologisk bemarkelse innebar alltsa termerna naturalism och objektivism att det faktiskt finns objektiva varden, och att dessa finns i nagontings naturliga egenskaper (naturalism) eller bortom dem (objektivism).

Notera att man kan vara semantisk realist utan att vara det ontologiskt, da ar man misstagsteoretiker och menar att vara vardeomdomen faktiskt refererar till sakforhallanden men att de samtidigt ar falska da sakforhallandena de refererar till inte foreligger.

Moralisk verklighet [ redigera | redigera wikitext ]

Vardeobjektivismen menar att de beskriver varden som inte kan reduceras till, eller harledas fran, naturliga egenskaper. De flesta vardeobjektivister ar dock av uppfattningen att varden supervenierar pa naturliga egenskaper.

Naturalism [ redigera | redigera wikitext ]

Vardenaturalismen ar dock en teori om att vardeomdomen egentligen beskriver naturliga eller empiriska sakforhallanden .

Nar man inom vardeteoretiska diskussioner talar om vardesubjektivism betecknar den en form av naturalism, namligen den som menar att vardeomdomen syftar pa de egna psykologiska forhallandena ^{[ 2 ]} . Ibland vidgar man dock betydelsen av vardesubjektivism sa att aven teorier som emotivism (se nedan) inbegrips.

En annan mindre vanlig form av naturalism ar den sa kallade supernaturalismen som menar att vardepastaenden handlar om nagot som har sin grund i en overnaturlig verklighet, vanligen Gud. Enligt en vanlig variant sa betyder "handlingen X ar god" ungefar "handlingen X ar i enlighet med Guds vilja".

Irrealism [ redigera | redigera wikitext ]

Vardeontologi ar den del av vardeteorin som behandlar fragor om huruvida varden faktiskt existerar, de som fornekar detta kallas ocksa for icke-realistiska irrealistiska eller vardenihilistiska . I ontologisk bemarkelse innebar alla irrealistiska termer att det inte existerar objektiva varden oberoende av oss. Stodet inom den vetenskapliga varlden for irrealistiska standpunkter ar svagare an det var under borjan och mitten av 1900-talet .

Lars Bergstrom betonar i Grundbok i vardeteori (2004) den semantiska skillnaden mellan vad han kallar den sjalvbiografiska naturalismen och expressivismen. For att illustrera skillnaden kan man ta ett vardeomdome som exempel. Vad man enligt den sjalvbiografiska naturalismen gor nar man uttalar vardesatsen "George Bush ar en bra person", ar att man beskriver sin egen installning till George Bush. Enligt expressivismen uttrycker daremot satsen den egna installningen. Det ar alltsa en teori som rent semantiskt ar realistisk, men som ontologiskt kan forstas som icke-realistisk.

Nonkognitivism [ redigera | redigera wikitext ]

Det finns tva icke-realistiska huvudstromningar som bada tva brukar ga under benamningen "non-kognitivism" eller "expressivism", dessa ar emotivism och preskriptivism . Teorierna emotivism och preskriptivism har det gemensamt att de havdar att vardeomdomen egentligen endast ar uttryck for installningar och har alltsa inget egentligt sanningsvarde.

Enligt emotivismen uttrycker vardeomdomen kanslor eller attityder. Satsen "Han ar en god manniska" skulle enligt emotivisten ungefar kunna oversattas till "Hurra for honom". Emotivism kallas ofta for vardenihilism i Sverige, men vardenihilismen kan ocksa syfta pa annat. Kanda emotivister ar svensken Axel Hagerstrom , britten Alfred Jules Ayer och amerikanen Charles Leslie Stevenson .

Enligt preskriptivismen ar vardeomdomen uttryck for uppmaningar, s.k. "imperativ". Satsen "Han ar en god manniska" ska enligt preskriptivisten forstas uttrycka en uppmaning sasom "Lev som han gor!" eller nagonting liknande. Den framsta foretradaren for preskriptivismen ar den brittiske filosofen Richard Hare .

Kants idealism [ redigera | redigera wikitext ]

Ett av de kandaste irrealistiska alternativen till nonkognitivismen ar Immanuel Kants idealism. Kant menar att varlden-i-sig ar oatkomlig for oss, men att vi anda, med hjalp av vart fornuft, kan na en moralisk sanning. Kant fornekar med andra ord att det finns, eller snarare att vi nagonsin kan veta om det finns, objektiva varden, men att vi anda kan komma fram till en moralisk sanning genom att reflektera over fornuftets natur.

Kvasirealism och andra svardefinierade teorier [ redigera | redigera wikitext ]

I vissa fall ar det svart att definiera vardeteoretiska teorier som antingen realistiska eller irrealistiska. Ett exempel pa en sadan teori ar Simon Blackburns kvasirealism , som inte uttalar sig om nagon moralisk verklighet rent ontologiskt.

Om vi medger att vara asiktsmangder inte ar ofelbara och att vi faktiskt kan forbattra vara enskilda varderingar medger vi enligt Blackburn att det finns asiktsmangder som ar battre an de vi redan har. Detta, i sin tur, ar att medge mojligheten av en ”idealisk asiktsmangd”. Vardeomdomen kan alltsa anses vara sanna eller falska om de svarar till nagon av varderingarna i denna hypotetiska "ideala asiktsmangd".

Forhallandet mellan delomradena [ redigera | redigera wikitext ]

Ofta hanger semantiska, metafysiska och kunskapsteoretiska teorier ihop. Den som ar realist i semantiken ar vanligen aven realist i metafysiken, samt kognitivist i kunskapsteorin. Ett undantag ar dock John Mackie , som med sin " misstagsteori " ( error theory ) kombinerar semantisk realism med metafysisk icke-realism. Nar vi faller moraliska omdomen gor vi enligt honom ansprak pa att uttala oss om en av oss oberoende moralisk verklighet. Det moraliska spraket har darmed en realistisk funktion. Dock finns det enligt Mackie ingen sadan verklighet, varfor vi systematiskt misstar oss i vart moraliska sprak. Pa sa vis kan kognitivismen vara realistisk rent semantiskt, men aven icke-realistiskt rent ontologiskt. Nar den semantiska naturalismen ar icke-realistisk rent ontologiskt brukar den kallas for reduktionism .

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Metafilosofi
• Metakognition

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Bergstrom, Lars , Grundbok i vardeteori (1990), 2 uppl. 2004, ISBN 91-7235-045-8
• Artikelserien Metaethics fran Encyclopædia Britannica (Britannica Online, Academic Edition). Hamtad 17 september 2007.