Kaarlo Matti Kurjensaari
(till 1939
Salonen
), fodd
4 maj
1907
i
Tavastehus
, dod
10 mars
1988
i
Helsingfors
, var en finlandsk
kulturkritiker
och
forfattare
.
Kurjensaari blev
filosofie kandidat
1932. Han var 1932?1935 forlagstjansteman vid
K.J. Gummerus Oy
och grundare samt 1935?1938 redaktor for den kulturradikala tidskriften
Nykypaiva
. Han var vidare bland annat chefredaktor for den
socialdemokratiska
oppositionens huvudorgan
Paivan Sanomat
1958?1959.
Kurjensaari fann under tiden mellan de bada varldskrigen en andlig hemvist inom den radikala och liberala
intelligentsian
och dokumenterade tidens kulturella och politiska skeenden i en rad essasamlingar, resebocker m.m. Han debuterade 1937 med utvecklingsromanen
Tie Helsinkiin
och publicerade darefter bland annat
Taistelu huomispaivasta
(1948), en uppgorelse med 1920- och 30-talens Finland, ett antal dagboksbaserade skildringar av
Finlands historia
under eran
Kekkonen
, och nagra volymer personportratt av samtida finlandare fran politikens och kulturens falt. Kurjensaaris levnadsteckning over vannen
Olavi Paavolainen
utkom 1975.
Kurjensaari erholl
professors
titel 1972.