Ronnous foraldrahem i Ahus, Kungsstugan, i vars skorsten enligt en legend Karl XI blev gomd undan danskarna.
Magnus Ronnou
(
nobil.
Dublar
), fodd omkring
1665
i
Ahus
, dod
1735
i
England
, var en svensk
orientalist
och
latinsk
poet
. Ronnou var son till kyrkoherden
Casten Ronnow
.
Ronnous avbildning av den idag forsvunna
Skanestenen
.
Magnus Ronnou hade studerat i
Lund
och
Uppsala
, nar han 1684 avreste till
Tyskland
, dar han av den larde
Edzardus
i Hamburg leddes in pa studiet av de
osterlandska spraken
. Efter ett kort besok i Sverige 1687?1689 begav han sig ater utomlands och uppeholl sig ett par ar i
Holland
, dar han med all iver fortsatte sina
rabbinska
studier. Hans mening lar ha varit att framdeles bli
professor
vid nagot av de hollandska universiteten, varom den larde
Gronovius
skall ha ingivit honom forhoppning; emellertid uppmanades han av sina vanner att aterkomma hem under forespeglingar om att fa bitrada vid
det nya bibelverket
.
Han vande darfor tillbaka till Sverige 1691, men da saval befattningen med bibeloversattningen som andra planer slog fel, erbjod han sig i England att utarbeta en
oversattning
av
Talmud
, mot ett arligt underhall, ett forslag som dock inte antogs. Ar 1695 utnamndes han till
translator regius
(kunglig oversattare), den tredje och siste innehavaren av detta ambete innan det avskaffades 1714. Det aret befordrades han till
protokollssekreterare
vid inrikes arendena men utrattade foga i denna tjanst. Trots det erholl han av
Karl XII
adlig skold, da han upptog ett gammalt slaktnamn Dublar, aven om han aldrig introducerades pa
riddarhuset
.
Ronnou ar inom
runologin
ganska uppmarksammad da han tecknade av en del idag forsvunna
runstenar
, bland annat
Skanestenen
under en stor runologisk resa i
Skane
1716. Ar 1719 utnamndes han efter
Elias Brenner
till
assessor
i
Antikvitetsarkivet
, men, missnojd med denna befordran, begarde han genast sitt avsked och reste till England, dar han dog pa ett
hospital
.
Jamte sina osterlandska sprakstudier ovade han latinsk verskonst, och fastan eftervarlden tagit foga kunskap om hans poesi, satte han sjalv ett hogt varde pa dem och ansag sig for deras skull berattigad att fora ett fritt, eller efter den tidens asikter poetiskt, levnadssatt. I ett avseende blev dock Ronnous verskonst markvardig. I en av sina dikter till Karl XII:s ara hade han kallat konungen "Magnæ Scandinaviæ imperator" (Stor-Skandinaviens beharskare), vilket uttryck i brist av battre skal upptogs bland krigsorsakerna i danska manifestet 1710.
