Louis Dupree
, fodd
23 augusti
1925
i
Greenville
i
North Carolina
, dod
21 mars
1989
i
Durham
i North Carolina, var en
amerikansk
antropolog
, arkeolog och
Afghanistan
-kannare. Han var ocksa professor vid
Duke University
.
Louis Dupree utbildades pa amerikanska kustbevakningens skola under andra varldskriget och tjanstgjorde i handelsflottan 1943?1944. Under aren 1944?1947 gjorde han krigstjanst som officer i fallskarmstrupperna inom den 11:e luftburna brigaden och deltog i striderna i
Filippinerna
och
Okinawa
. Han fick da bland annat utmarkelsen
Purpurhjartat
efter att ha blivit sarad i strid bakom fronten vid det amerikanska atertagandet av Filippinerna och Bronze Star for tapperhet i falt.
Efter demobiliseringen utnyttjade han den amerikanska regeringens utbildningsprogram for krigsveteraner till studier i antropologi vid
Harvard
, dar han tog kandidatexamen 1949, magisterexamen 1953 och disputerade 1955. Hans specialiserade sig pa asiatisk arkeologi och etnologi.
Mellan 1959 och 1983 var han forskare i ett samarbetsprogram for antropologiska studier mellan elva amerikanska universitet och darefter var han forskare och larare vid amerikanska universitet, fran 1985 vid
Duke University
i
North Carolina
.
Louis Dupree har publicerat 23 bocker och ar mest kand for sina tva bocker
Afghanistan
(Princeton University Press, 1973, over 700 sidor), och
Afghanistan in the 70's
(Praeger, 1974), vilka fortfarande betraktas som standardverk over Afghanistan.
| ”
|
Langvariga forbindelser med omvarlden har sallan varit behagliga, darfor att utomstaende vanligen kommer till byn for att ta nagot fran den, inte tillfora nagot till den. Denna process har darfor vanligen varit at ett hall, fran byn. Saledes kan helt enkelt flertalet bybor tro att den centrala myndigheter, provinsmyndigheter eller enskilda inhemska eller utlandska experter verkligen vill fora in permanenta utvecklingsprojekt. Tidigare forsok har i allmanhet haft kort varaktighet och tvart avbrutits, darfor att nar val "moderniseringsgruppen" atervander fran byn sa satter byborna upp bromsarna i "lerridan" och gar tillbaka till sina gamla, gruppforstarkande satt att arbeta. Man kan inte skylla pa de inhemska eller utlandska experterna for att bli forda bakom ljuset av byborna, som under flera generationer har utvecklat utmarkta forsvarsmekanismer for att skydda sig mot omvarlden. Till exempel sa accepterar byborna prompt alla forslag till teknologiforbattringar, darfor att de inser att ju snabbare de godtar dem ju snabbare kommer "utvecklingsspecialisterna" att lamna byn...
Dessutom traffar en utomstaende sallan de makthavande i byn om de inte vistas dar under lang tid. Nar utomstaende narmar sig forsvinner byledarna bakom lervaggarna, och den forsta forsvarslinjen (den andra maktnivan) narmar sig for att halsa framlingarna med en formbunden gastvanlighet, vilken forvanansvart nog fungerar som en forsvarsteknik.
|
?
|
| – Louis Dupree i
Afghanistan
|
Louis Dupree kom forsta gangen till Afghanistan 1948. Han, och senare han och hustrun, bodde och arbetade i Afghanistan under manga ar. Louis Dupree var radgivare till manga lander och organisationer, och var engagerad i frivilligorganisationer och pa annat satt for att hjalpa afghanska flyktingar.
Louis Dupree gifte sig i Afghanistan 1966 med
Nancy Hatch Dupree
, som han traffat i landet under rekognosering for en lokal reseguide. Paret fick tva dottrar och en son. Nancy Hatch Dupree fortsatte efter makens dod parets gemensamma arbete med att dokumentera afghanska forhallanden i ett lokalt arkiv (the Afghanistan Centre at Kabul University), som under de svaraste aren varit utflyttat till
Peshawar
i Pakistan.
Nancy Hatch Dupree:
Information for Nation Building
i
Afghanistan Research Newsletter
nr 10, juli 2006
- Dokumentet
Inventory of the Louis Dupree Papers, 1943-1989, undated, University Archives, Duke University
- Dodsruna av Alfonso A. Narvaez i
New York Times
1989-03-23
- Jon Boones artikel
The defender of Kabul
i
Financial Times
2009-02-14/15