Le Figaro
(
IPA
:
/l? fi?a?o/
) ar en av de ledande
franska
morgontidningarna
med en upplaga pa nara 350 000 exemplar (2004).
Tidningen grundades
1826
av
Maurice Alhoy
och
Le Poitevin Sainte-Alme
som ett oppositionsorgan, vilket utsattes for en foljd av atal, som tvingade tidningen att upphora.
Figaro ateruppstod 1854 under
Hippolyte de Villemessant
och blev fran 1866 dagstidning. Tidningen hade en medarbetarstab med tidens mest beromda "kronikorer" som
Albert Wolff
,
Edmond Francois Valentin About
,
Leo Lespes
,
Aurelien Scholl
och
Francisque Sarcey
och vann snabbt framgang genom sina kaserier fran den litterara varlden och de fashionabla salongerna.
Fran 1867 blev Le Figaro ett politiskt oppositionsorgan med en tid
Henri Rochefort
som medarbetare. Efter
fransk-tyska kriget
blev Le Figaro monarkistisk. Sedan Villemessant avlidit 1879 eftertraddes han av Magnard, som omlade Le Figaro till en overvagande elegant tidning av konservativt och religiost snitt. Som sadan spelade den aren omkring sekelskiftet 1900 en synnerligen betydande roll.
Under
Gaston Calmettes
redaktorskap ingrep den pa nytt i den politiska polemiken. Calmette dodades 16 mars 1914 av politiska skal av
Joseph Caillaux
' hustru. Den spirituelle
Alfred Capus
, i samarbete med
Robert de Flers
, upprattholl tidningens kultiverade laggning och litterara inflytande. Senare inkoptes Le Figaro av
Francois Coty
, och hade en kortare tid
Lucien Romier
som politisk redaktor. Namnet andrades av Coty till
Figaro
, men atertog senare sitt gamla namn.
[
1
]
Tidningen stodjer
Union pour un Mouvement Populaire
- ett center-hoger parti. Tidningens motto ar
Sans la liberte de blamer, il n'est point d'eloge flatteur
.
-
-
Le Figaro 4 augusti 1914, dagen efter att Tyskland forklarat krig mot Frankrike.
-
Forsta numret av Le Figaro fran 1 till 14 januari 1826.
-
Tidningens logotyp 1826.
-
Logotyp 1920.
-
En Le Figaro aktie fran 1923.
- ^
Svensk uppslagsbok
, Malmo 1932