Landsvagscykling
ar en gren inom
cykelsport
, dar loppen cyklas pa
vagar
. Som namnet antyder anvands mest
landsvagar
, men loppen dras ibland in pa
stadernas
gator
, och vid storre tavlingar kan ibland aven
motorvagarna
sparras av for anvandning till cykelloppen. Sporten ar mycket popular i manga av landerna pa den
europeiska kontinenten
.
Landsvagstavlingarna kan avgoras i en etapp pa en dag eller over ett antal etapper under flera dagar. Endagsloppen kors antingen som
linjelopp
eller som
tempolopp
. Under etapploppen adderas tiderna fran varje dags tavling och den som har lagst tid nar alla etapper korts vinner.
Cyklarna som anvands vid landsvagscykling kallas
racercyklar
.
Det organ som ansvarar for professionella tavlingar i landsvagscykling ar Union Cycliste Internationale,
UCI
. UCI arrangerar
UCI ProTour
, som omfattar en serie stora cykeltavlingar, bland dem de tre storsta loppen inom landsvagscykling -
Tour de France
,
Giro d'Italia
och
Vuelta a Espana
, pa svenska ofta kallade
Touren
,
Girot
och
Vueltan
.
Professionella landsvagscyklister representerar olika lag eller
stall
. I 2007 ars upplaga av UCI ProTour ingar 20 stall. Bland de basta stallen finns
danska
Team Saxo Bank
,
spanska
Caisse d'Epargne-Illes Balears
och
nederlandska
Rabobank
.
Klattrare (aven bergsklattrare, skamtsamt "bergsget"), ar en till vikten sett latt landsvagscyklist som besitter en god formaga att ta sig uppfor branta backar i till exempel bergsetapper i
Alperna
. Klattraren ar duktig pa att gora snabba ryck under bergsstigningen och kannetecknas av den latta, nastan "dansande" stilen nar ryttaren lyfter fran sadeln under attacken. Pa slatan ar klattraren nagot svagare da den latta kroppen ar kansligare for mot- och sidvind. Det gor klattrare mycket beroende av sin
klunga
. De mest framgangsrika klattringsspecialister finns i olika former. Klattrare brukar delas upp i tre typer.
Typ ett ar klattrare med mycket liten kropp som
Jose Rujano
(48 kg),
Leonardo Piepoli
(52 kg),
Roberto Heras
(60 kg),
Alberto Contador
(61 kg) och
Gilberto Simoni
(58 kg) gor sig bast pa svindlande hojder och extremt branta sluttningar, dar ryttarnas laga vikt gor dem effektiva aven i upprepade accelerationskorningar.
Marco Pantani
, mastaren av
1998
-ars
Tour de France
, kunde gora attack efter attack for att snabbt trotta ut sina motstandare.
Den andra typen av klattrare ar
puncheur
.
Den tredje typen av klattrare kallas aven utbrytningsspecialisten och kan aka aggressivt med manga attacker och uppratthalla sin ledning over uppforsbackar, nedstigningar och slata partier. Kanda exempel ar
Laurent Jalabert
och
Richard Virenque
.
Laurent Jalabert
paborjade sin karriar som
sprinter
men forvandlade sig sedan till en utbrytningsspecialist. Manga ryttare av denna typ ar i grund och botten goda
tempocyklister
men gor sig bra i branta backar tack vare det goda effekt-vikt-forhallandet. Tour de France-vinnarna
Miguel Indurain
,
Jan Ullrich
och
Cadel Evans
var forst och framst starka tempocyklister men presterade aven otroligt bra i bergsetapperna under Tour de France.
Puncheurn ar en variant av
klattrare
fast med storre kroppsmassa och lagre formaga att attackera i backar under langre lopp. Denna ryttartyp ar duktig pa att overvinna den ojamna terrangen och kora isolerad fran klungan under en langre tid. Puncheurn har specialiserat sig pa kuperad terrang med kort men brant klattring. Perfekt lopp for denna typ av ryttare ar endagsklassiker pa varen. Dessa lopp kannetecknas av backar som har lutningen 10 - 20% och ar cirka 1-2 km langa. Exempel pa sadana tavlingar ar
Liege-Bastogne-Liege
,
Mur de Huy
i
Fleche Wallonne
och
Manayunk Wall
i
Philadelphia International Championship
. Den for den ryttartypen specifika kroppsbyggnad ger puncheurn mojlighet att fly fran klungan genom snabba ryck - vanligen med hjalp av en lagkamrat. Puncheurn ar duktig pa att kora isolerad under ratt langa perioder. Exempel pa sadana forare inkluderar
Philippe Gilbert
,
Paolo Bettini
och
Alejandro Valverde
, som har mojlighet att spurta sig upp i kortare backar for att vinna en enskild etapp eller ett enskilt endagslopp. Deras lagre uthallighet ar dock till en nackdel i etapptavlingar dar klattringarna ar oftast langre (fran 5 till 20 km) om an i lagre lutningar (5 - 10%).
En sprinter ar en typ av cyklist som kan avgora ett lopp (eller en enskild etapp i en ett lopp) explosionsartat genom att snabbt spurta upp till en hog hastighet, ofta med hjalp av kolvattnet fran en annan cyklist eller en hel cykelklunga, beroende pa omstandigheterna. Sprinters tenderar ibland att vara grovre byggda an den genomsnittlige landsvagscyklisten. Vissa sprinters har en hog toppfart men tar langre tid pa sig att uppna det, medan andra kan uppna korta och skarpa accelerationer. Exempel pa kanda sprinters ar
Mario Cipollini
,
Mark Cavendish
och
Erik Zabel
.
En tempocyklist ar en typ av landsvagscyklist som kan halla hog hastighet under langre perioder, for att maximera sin prestanda under individuella lopp eller grupptavlingar. I ett traditionellt
tempolopp
startar ryttarna enskilt (med 1-5 minuters mellanrum) och separerat fran
klungan
(om tempoloppet ingar i ett storre lopp med gruppcykling som deldisciplin som exempelvis
Giro d'Italia
) for att sedan cykla sa snabbt som mojligt den bestamda strackan. God
aerodynamisk
position och cykel- och ryttarbeskaffenhet, tillracklig kroppsmassa och valavvagd
kadens
tillhor de avgorande faktorerna for att cyklisten ska lyckas i ett tempolopp.
Ryttare av denna typ kan vara duktiga pa att klattra i berg men kommer efter under attackerna. I gruppcykling utgor tempospecialister ofta duktiga "draghastar" under
klungkorning
och kan dra klungan under langre strackor och till och med gora starka framryck nar det ar lampligt. Exempel pa kanda tempocyklister ar
Miguel Indurain
,
Fabian Cancellara
och
Tony Martin
.
I en etapptavling utses ofta en av lagmedlemmarna till "lagkapten" ? den som anses ha storst vinstchanser i tavlingen. Ovriga medlemmar i laget fungerar da som
hjalpryttare
(engelska och franska:
domestique
), med uppdrag att underlatta for lagkaptenen att na sitt och lagets mal. Hjalprytteri inkluderar att hamta mat och dryck till kaptenen, hjalpa till med kontakter under tavlingen, tacka vind och vid behov till och med overlamna sin cykel till kaptenen eller annan lagmedlem som behover omgaende cykelbyte.
[
1
]