Lasning

Under­klass till	aktivitet , kognition
Prak­ti­se­ras av	lasare

Lasning ar avkodning, forstaende och tolkande av text . I de flesta moderna sprak anvander man las- och skrivtecken . Oformaga att lasa, pa grund av avsaknad av utbildning i detsamma, benamns analfabetism . Om nagon trots skolgang har svarigheter med att lasa brukar man tala om att denne har dyslexi . Innehaller en text sociala inneborder eller interaktioner beraknas mojligheten till avkodning och forstaelse vara mojlig till hogst 35 % av ordinnehallet. ^{[ 1 ]}

Att med tal aterge text som man laser kallas for hoglasning . I kyrkan brukar dagens bibeltexter hoglasas for forsamlingen . I skolor ar det vanligt att eleverna utfor hoglasning for att dels ova och visa fardigheter gallande lasformaga och artikulation , och dels for att ova upp den sociala kompetensen i avseende att vaga tala infor grupp, kunna lyssna pa andra och att visa hansyn till andra. Det ar aven vanligt att lararen hoglaser infor klassen, for att eleverna ska ova upp exempelvis horforstaelse. Genom att lasa hogt redan for sma barn lar man dem tidigt sprakets rytm och skriftsprakets konventioner. Dessutom berikas barnens ordforrad. Hoglasning kan pa sa vis lagga grunden till barnets sprak och i forlangningen paverka barnets lasforstaelse senare i skolan.

Lashistoria [ redigera | redigera wikitext ]

Johan Svedjedal menar att lasaren idag ar en del av "bokens samhalle", och att man formas av andra, av reklam, av genrer man uppskattar, av forlag, dagspress, TV, och sa vidare. De senaste 20 arens ekonomiska och sociala forandringar har mojliggjort bokkop pa nya satt, av en del sett som en "litteraturens utslatning", aven om det alltid har funnits en skonlitterar bredd, med skillingtryck under 1800-talet och forfattare som Nick Carter under 1910-talet som exempel. ^{[ 2 ]} Genom historien har lasningen varit en maktsymbol. Aven om det har forekommit att slavar och tjanstefolk last som en del av sitt arbete har det historiskt varit de rika och maktiga som i forsta hand statt for lasningen, och av dessa i hogsta grad mannen. ^{[ 3 ]}

De tidigaste tecknen lastes pa sten eller bark eller liknande material. De tidigaste tecknen pa laskunnighet kommer fran Assyrien och Babylonien . Med uppkomsten och utvecklingen, i forsta hand ledd av Kina och Egypten , av mer latthanterliga skrivmaterial blev bild- och skriftkulturen allt mer avancerad. I hogkulturerna kring framre Asien och Medelhavet tog rullen allt mer plats som medium, men eftersom interpunktion inte existerade var lasningen svar aven for den som kunde lasa, och hoglasning fran texter man redan kande till var darmed legio i bland annat antikens Grekland , med fokus pa recitation, forelasningar och berattande. ^{[ 4 ]} Codexen kom att skapas omkring ar 200 i Romarriket , och papyrus och pergament dominerade. De inbundna bockerna tog plats under hogmedeltiden, och pagineringen gjorde navigation i bockerna allt lattare. ^{[ 3 ]} Aven under den har tiden var lasningen dock till hogsta grad muntlig. Augustinus skrev i sina Bekannelser fran ar 397 hur chockerande det var att se sin mentor Sankt Ambrosius sitta och lasa tyst. ^{[ 5 ]} Under folkvandringstiden och 500-talet var det framst i religiosa centrum och vid hov som lasning forekom, och lasningen var en maktsymbol. Under den har tiden brukar man prata om det klerikala kretsloppet, dar skrifter skrevs pa latin av larda inom kyrkan, och det folkliga kretsloppet, dar traditionella texter framfordes muntligt. ^{[ 4 ]}

Den muntliga hoglasningen dominerade fram till 1400-talet med tryckkonsten och utvecklingen av det betydligt billigare pappret . ^{[ kalla behovs ]} Universiteten tog plats som lascentrum jamte kyrkan, vilket ocksa andrade forutsattningarna. Lasningens maktcentrum hade vidgats till staten, kyrkan och universitetet. Framvaxten av borgarklassen ledde till en okad laskunnighet, och det borjade komma underhallningslitteratur sasom riddarromaner (vars faror behandlas i Cervantes Don Quijote , som paradoxalt nog ocksa brukar kallas den forsta romanen). ^{[ 4 ]} Dock kom den muntliga hoglasningen aven darefter att vara det vanligaste sattet som lasning skedde pa, eftersom lasningen forst och framst var en social aktivitet, och forblev sa fram aven in pa 1700-talet med fodelsen av den borgerliga kulturen. Under 1700-talet blev den personliga lasningen vanligare, i takt med att laskunnigheten okade - aven om den darifran lasta litteraturen framst bestod av katekeslasning och annan religios litteratur. Nyttolasningen blev ansedd, och nojeslasningen forkastades. ^{[ 6 ]} Aven under salongskulturens 1800-tal fortsattes mycket att lasas hogt och farorna med lasningen belystes fortfarande, ^{[ 5 ]} sasom i det kanda exemplet Madame Bovary dar huvudpersonens lasning slutligen leder till hennes sjalvmord. ^{[ 4 ]} Efter 1800-talet har hoglasningen tappat mark till forman for den tysta enskilda lasningen, dels pa grund av att de omgivningar man hoglaste i tappade mark och dels pa grund av att hoglasning ar mer tidskravande. ^{[ 5 ]}

En viktig forandring som okade nojeslasningen i Sverige under 1800-talets senare halft var overgangen fran frakturstil till antikva inom den religiosa litteraturen. Eftersom den religiosa lasningen framst skrevs med frakturstil var det den som de flesta larde sig, medan den mesta skonlitteraturen gavs ut i antika. Under samma tid uppfanns aven trafiberpappret, vilket gjorde pappret billigare. Med battre utbildning, en forbattrad ekonomi och mer fritid blev lasningen vanligare under 1900-talet, aven om den skonlitterara lasningen fortfarande inte okade markant. Det skedde inte forran den senare halften av 1900-talet, och under 2000-talet laser 30% av befolkningen fortfarande i princip aldrig skonlitteratur. ^{[ 7 ]}

Omlasning och engangslasning [ redigera | redigera wikitext ]

En markant skillnad i hur lasning gar till under 2000-talet gentemot 1800-talet och dessforinnan ar att idag ar engangslasning betydligt vanligare an omlasning. Det mesta av den litteratur som lastes nar omlasningen fortfarande var vanligast var religios litteratur, jamfort med sekulara skonlitterara texter som oftast enbart lases en gang med start under 1900-talet - aven om de bagge lasarterna lange existerade parallellt. Ytterligare en skillnad som paborjades under 1700-talet var framvaxten av den kanslomassiga inkannande lasningen. Romanen mojliggjorde identifiering med dess gestalter, och i lasningen kom nyheten att bli viktigare an den fordjupade kunskapen. Medan analysen under omlasningarna tidigare hade setts som viktig blev det med start under 1700-talet pa modet att lasa igenom sa manga romaner som mojligt, saval som att folja med i de litterara trenderna. Medvetenhet om modern litteratur har hallits hogt anda sedan dess. ^{[ 8 ]}

Lasarter [ redigera | redigera wikitext ]

Lasningen ar ansedd som en grundlaggande fardighet. Den process genom vilken man ska ta in texten - tolkningen - ar emellertid svarare. Litteratur kan tolkas pa olika satt. Dante Alighieri skrev redan 1316 att det finns tva mojliga satt att tolka en text pa: "ty vi far ut en innebord ur dess bokstav och en annan ur det som bokstaven betecknar Det forsta kallas bokstavligt, det andra allegoriskt eller mystiskt." ^{[ 9 ]} Tolkningen var dock lange framst en del av den kristna hermeneutiken och fram till 1700-talet var lasningen och dess lasarter i mangt och mycket kontrollerade av kyrkan. ^{[ 9 ]}

Lasforskning [ redigera | redigera wikitext ]

Inom litteraturvetenskapen ar det ganska ovanligt med lasforskning. Den forskning som forekommit har i Sverige framst varit kvantitativt inriktad och studerat lasmonster och lasfaktorer. Nagon form av konsensus ligger i att faktorer som styr vad och hur mycket man laser ar alder, klass, utbildning, kon och bostadsort. Vad galler lasmonstren ar det svart att dra slutsatser, mer an att det inte finns nagra belagg for att yngre manniskor laser mindre an tidigare. Det finns dock belagg for att 25% av yngre man inte laser alls, och att 20% av eleverna i hogstadiet inte laste bocker i skolan. I Sverige undersoks lasande av Nordicom , SOM-institutet och Kulturradet , och flera av deras rapporter leder till totalt motsatta slutsatser. ^{[ 10 ]}

Inom lasforskningen foreligger aven olika syn pa vad for litteratur det val ar man laser, och en del forskare menar att man bor vardera olika lasning olika hogt, sasom att det vore battre att lasa en roman av Torgny Lindgren an en Harlequin -roman. Faktorerna som avgor ar da de ideologiska tendenserna, sprakbruket och ur givande lasupplevelsen ar. Forskare med en motsatt syn menar att all lasning ar positiv och leder i sin tur till mer lasning. ^{[ 10 ]}

Det har dock lange setts som ett allmant problem att manniskor inte laser skonlitteratur, vilket i manga lander har resulterat i olika atgarder for att framja lasning. Forskning har visat att de storsta hindren for lasning hos de som inte laser utgors av tidsbrist eller ointresse, men sallan eller aldrig att det skulle vara svart att fa tag pa bockerna. Forskningen har aven visat att det ar svart att fa vuxna som inte ar vana vid lasning att borja lasa. ^{[ 10 ]}

Den moderna lasforskningen har i hog grad paverkats av hur receptionsforskningen har format synen pa hur och varfor vi laser. Receptionsforskningen gar ut pa att det ar nar lasaren laser en text som textens mening skapas, och att texten utan lasaren bara blir tecken utan betydelser. Receptionsforskningen kan enligt Karin Littau delas in i tre huvudsakliga internationella grupper: ^{[ 11 ]}

1. Forskning i hur lasaren moter en text och darigenom skapar textens mening. Forskare som Stanley Fish har havdat att det bara ar i motet med lasaren som texten existerar. Detta spar har aven foljts av bland andra Jonathan Culler , Hans-Robert Jauss och Wolfgang Iser .
2. Forskning som menar att det inte gar att skapa mening i en text, eftersom texter ar for komplicerade strukturer for att kunna uppna en egentlig mening. Forskare som Paul de Man och Jacques Derrida har foretratt denna hallning, och benamnts som poststrukturalister . De har mott kritik for att gora litteraturvetenskapen till en paradoxal vetenskap som har svart att halla sin stallning.
3. Forskning i hur lasare moter texter, och darigenom laser mot den inskrivna meningen. Har ingar feministiska forskare som Judith Fetterley , Jacqueline Bobo och Janice Radway , vars forskning visar att en del kvinnliga lasare moter texter pa andra satt an vad som framstar som sjalvklart for andra.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Lasare - bibellasande vackelsekristna
• Tolkning
• Text

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Steiner, Ann (2012). Litteraturen i mediesamhallet (2., uppdaterade, rev. och nagot utok. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 12457587 . ISBN 978-91-44-07797-0