Konstiga huset

Konstiga huset
	Konstiga huset
Forfattare	Agatha Christie
Originaltitel	Crooked House
Originalsprak	Engelska
Land	England
Genre	Detektivroman
Utgivningsar	1949
Forst utgiven pa ; svenska	1950
Del i serie
Foregas av	Hogt vatten
Efterfoljs av	Ett mord annonseras

Konstiga huset ( Crooked House ) ar en detektivroman av den engelska forfattaren Agatha Christie , utgiven 1949. ^[
1
]^[
2
] Handlingen utspelar sig i och omkring London hosten 1947. Christie sa att denna roman och Provad oskuld var hennes favoriter bland hennes egna verk.

Om titeln [ redigera | redigera wikitext ]

Bokens titel ar hamtad fran den engelska barnvisan "There Was a Crooked Man", vilken i boken ar oversatts till:

”

Det var en man som gick pa en konstig vag.

Han fann en konstig slant pa en konstig akerteg.

Han kopte sig en konstig katt som tog en konstig mus.

Sen bodde de tillsammans i ett konstigt hus.

?

Introduktion [ redigera | redigera wikitext ]

Tre generationer av familjen Leonides lever tillsammans under den formogne patriarken Aristide. Hans forsta hustru Marcia dog. Systern Edith har tagit hand om hushallet sedan dess. Hans andra hustru ar den sloa Brenda, flera decennier yngre an han sjalv, misstankt for att ha en hemlig karleksaffar med Laurence, barnbarnens informator. Efter att Aristide blivit forgiftad av sin egen ogonmedicin berattar hans barnbarn Sophia for berattaren och fastmannen Charles Hayward att de inte kan gifta sig forran mordaren ar gripen. Charles far, "The Old Man", ar bitradande kommissarie vid Scotland Yard, sa Charles undersoker saken fran insidan tillsammans med kriminalkommissarie Taverner.

Handling [ redigera | redigera wikitext ]

Mot slutet av andra varldskriget befinner sig Charles Hayward i Kairo och foralskar sig i Sophia Leonides, en smart, framgangsrik engelsk kvinna som arbetar for utrikesdepartementet. De skot upp forlovningen till krigsslutet da de aterforenades i England.

Hayward atervander hem och laser en dodsannons i The Times : Sophias farfar, den formogne entreprenoren Aristide Leonides, har dott 85 ar gammal. Pa grund av kriget har hela familjen bott med honom i ett overdadigt men illa proportionerat hus som kallas "Three Gables", det konstiga huset i titeln. Obduktionen visar att Leonides forgiftades med sin egen eserinbaserade ogonmedicin via en insulininjektion. Sophia sager till Charles att hon inte kan gifta sig med honom forran fallet ar klart.

De uppenbara misstankta ar Brenda Leonides, Aristides mycket yngre andra fru, och Laurence Brown, en vapenvagrare som har bott i huset som privatlarare till Sophias yngre bror och syster, Eustace och Josephine. Det ryktas att de hade en otillaten karleksaffar framfor nasan pa gamle Leonides. Familjemedlemmarna hoppas att dessa tva visar sig vara mordarna eftersom de foraktar Brenda som de ser som en lycksokerska och hoppas ocksa pa att undkomma den skandal som ett annat resultat skulle medfora. Charles gar med pa att hjalpa sin far, en bitradande kommissarie vid Scotland Yard, att utreda brottet. Han blir gast pa Three Gables , i hopp om att nagon ska avsloja en ledtrad i ett obevakat ogonblick.

Alla familjemedlemmar hade motiv och mojlighet, ingen har alibi; och var och en av dem visste att Aristides ogonmedicin var giftig, vilket han hade sagt till hela familjen efter att ha blivit tillfragad av Josephine. Enligt testamentet kommer de alla att fa ett gediget arv fran den gamle mannens kvarlatenskap. Tjanarna far inget i testamenten men skulle forlora sina (okande) arsloner eller bonusar, sa de ar inte misstankta. Bortsett fran detta har familjemedlemmarna inte mycket gemensamt. Edith de Haviland, Aristides ogifta svagerska, ar en brysk kvinna i 70-arsaldern som kom for att bo hos honom efter hans forsta frus dod for att overvaka hans barns uppfostran. Roger, aldste sonen och Aristides favorit, ar misslyckad som affarsman. Han har styrt cateringverksamheten som skankts honom av sin far till konkursens rand och han langtar efter att leva ett enkelt liv nagonstans langt borta. Rogers hustru Clemency, en vetenskapsman med stram och osentimental smak, har aldrig kunnat njuta av den rikedom som hennes mans familj erbjuder. Rogers yngre bror Philip har lidit under sin fars preferens for Roger och dragit sig tillbaka till en avlagsen varld av bocker och svunna historiska epoker, och tillbringar all sin vakna tid i biblioteket. Philips hustru Magda ar en mattligt framgangsrik skadespelerska for vilken allt, till och med ett familjemord, ar en scenshow dar hon vill spela en huvudroll. Sextonariga Eustace har polio. Han ar stilig och intelligent, men anda bitter over sitt handikapp. Hans tolvariga syster Josephine, a andra sidan, ar ful, bradmogen intelligent och besatt av detektivhistorier. Hon spionerar oavbrutet pa resten av hushallet och later alla veta att hon skriver ner sina observationer i en hemlig anteckningsbok.

Leonides hade i hemlighet personligen skrivit om (till sin advokat Gaitskills forvaning) sitt testamente att lamna allt till Filips dotter Sofia. Han trodde att endast hon hade karaktarsstyrka nog att inta hans plats som familjens overhuvud. Josephine, som skrutit om att hon kanner till mordarens identitet, hittas liggande medvetslos pa garden efter ett slag mot huvudet fran en dorrstopp i marmor. Charles upptacker en gomma med komprometterande karleksbrev fran Brenda till Laurence och de tva arresteras. Medan de sitter haktade dor barnens barnflicka efter att ha druckit en mugg kakao spetsad med digitalis som tydligen var avsedd for Josephine. Familjen inser att mordaren fortfarande finns bland dem.

Charles, som fruktar for Josephines liv, forsoker forgaves forma henne att avsloja mordarens namn. Edith de Haviland bjuder in Josephine att folja med henne ut i bilen for att kopa en glass. Bilen kor over ett stup och bada omkommer. Tillbaka hittar Charles tva brev fran de Haviland. Det ena ar ett sjalvmordsbrev till kommissarie Taverner i vilket hon tar pa sig ansvaret, aven om hon inte uttryckligen erkanner morden pa Aristide och barnflickan. Det andra brevet, som endast var avsett for Sophia och Charles, avslojar sanningen: Josephine var mordaren. Som bevis har de Haviland bifogat barnets hemliga anteckningsbok, vars forsta rad lyder: "Idag dodade jag farfar".

Josephine dodade sin farfar for att han inte ville betala for hennes balettlektioner. Hon njot sedan av all uppmarksamhet hon fick efterat och planerade sitt eget angrepp med marmordorrstoppen som ett satt att avleda uppmarksamheten. Hon forgiftade barnflickan for att hon uppmuntrade Magda att skicka henne till Schweiz, och aven for att barnflickan kallade henne en "dum liten flicka". Hon hotade ocksa Magda om hennes mamma pa allvar overvagde att skicka ivag henne. Miss de Haviland hade hittat Josephines anteckningsbok gomd i en hundkoja och utforde bilolyckan med mord och sjalvmord eftersom hon inte ville att Josephine skulle lida i ett fangelse eller pa ett mentalsjukhus om och nar polisen fick reda pa att hon var mordaren.

Karaktarer [ redigera | redigera wikitext ]

Charles Hayward, fastman till Sophia Leonides, berattare
Sophia Leonides, dotter till Magda och Philip Leonides, barnbarn till Aristide
Brenda Leonides, bortskamd mycket yngre anka efter Aristide Leonides, gifte sig vid 24 ars alder och ar nu 34 ar gammal
Magda West, en flamboyant skadespelerska
Edith de Haviland, Sophias aldre gammelmoster, syster till Aristide Leonides forsta hustru, Marcia de Haviland
Roger Leonides, son till Aristide Leonides
Clemency Leonides, hans fru, vetenskapsman
Philip Leonides, Magdas make och Rogers bror
Laurence Brown, informator till Josephine och Eustace; kar i Brenda. Alder ca 30 ar
Josephine Leonides, Magdas 12-ariga dotter
Eustace Leonides, Magdas 16-arige son; bror till Sophia och Josephine
Janet Rowe, barnflicka till Leonides-barnen
Kommissarie Taverner, Scotland Yards inspektor utsedd
"Den gamle mannen", Sir Arthur Hayward, bitradande kommissarie vid Scotland Yard, far till Charles Hayward
Aristide Leonides, mannen som mordades; Han foddes i Smyrna, Turkiet, men kom till London 1884 nar han var 24 ar
Mr Gaitskill, hans familjs (men inte alltid affarsmassiga) advokat i 43 ar

Litterar betydelse och mottagande [ redigera | redigera wikitext ]

Maurice Richardson gav i The Observer den 29 maj 1949 en positiv recension i jamforelse med sin asikt om Hogt vatten aret innan: "Hennes fyrtionionde bok och en av hennes sju basta. Forgiftning av aldrad orattfardig anglifierad levantinsk miljonar. Fint karakteriserad familj av misstankta. Lackra villospar. Oandlig spanning och chockerande overraskande avslutning kompenserar for en liten lucka i texturen." ^[
3
]

En icke namngiven recensent i Toronto Star den 12 mars 1949 skrev: "Kommissarie Taverner vid Scotland Yard var lika briljant som vanligt men pa fel spar ? vilket Agatha Christie visar i ett overraskande slut som introducerar en ny ide i mordgatan." ^[
4
]

Robert Barnard : "'Rent noje' var hur forfattaren beskrev skrivandet av denna, som var planerad sedan lange och forblev en av hennes favoriter. Som titeln antyder ar detta ett familjemord ? och en mycket udda familj faktiskt. Losningen, en av de klassiska, forutsags (men mycket mindre effektivt) i Margery Allinghams verk The White Cottage Mystery ". ^[
5
]

I artikeln "Binge!" i Entertainment Weekly nummer #1343-44 (26 december 2014?3 januari 2015) valde forfattarna Konstiga huset som en "EW-favorit" pa listan over "Nine Great Christie Novels". ^[
6
]

Bearbetningar [ redigera | redigera wikitext ]

Film [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 2011 meddelade den amerikanske filmskaparen Neil La Bute att han skulle regissera en langfilmsversion av romanen 2012 med manus av Julian Fellowes . ^[
7
] Den 15 maj 2011 tillkannagavs att Gemma Arterton , Matthew Goode , Gabriel Byrne och Dame Julie Andrews skulle spela huvudrollerna. ^[
8
] I en rapport som publicerades den 10 juni 2012 forvarvade Sony Pictures Worldwide Acquisitions alla rattigheter i USA , Kanada och internationellt for filmen, vilket skulle kunna bidra till att sakra den en lukrativ release, aven om skadespelarna och det kreativa teamet hade bytts ut.

Filmen , regisserad av Gilles Paquet-Brenner och med Christina Hendricks , Gillian Anderson , Max Irons , Glenn Close , Julian Sands , Terence Stamp , Stefanie Martini och Christian McKay i huvudrollerna, hade digital premiar den 21 november 2017 och sandes forsta gangen pa Channel Five den 17 december 2017. ^[
9
] Den 22 december 2017 fick den en blygsam (16 biografer) biopremiar i USA via Vertical Entertainment .

Bearbetningen var i stort sett trogen kallmaterialet, men inneholl ocksa flera forandringar. Berattelsen utspelar sig ett decennium senare i slutet av 1950-talet; Charles far, Sir Arthur Hayward, ar avliden, efter att ha blivit mordad tidigare, och kommissarie Taverner overtar en del av den roll som Sir Arthur spelar i romanen. Charles och Sophia ar inte langre i ett forhallande och har varit atskilda under en tid, aven om filmens slut ar oppet om huruvida de kommer att forsonas; barnflickan forgiftas av cyanid, inte digitalis; Lady Edith adresserar sitt bekannelsebrev till Charles i stallet for till Taverner; Lady Edith lamnar inte det andra brevet till Charles och Sophia dar hon beskriver Josephine som mordaren. Istallet hittar Charles Josephines anteckningsbok, som Charles och Sophia anvander som bekraftelse pa att Josephine ar mordaren. Filips och Rogers aldrar andras, sa Filip blir den aldste sonen, vilket ar en del av hans motiv att doda Aristide eftersom han hade forbigatts for att driva familjeforetaget at sin yngre bror, Roger.

Radio [ redigera | redigera wikitext ]

Romanen dramatiserades for BBC Radio 4 i fyra 30-minutersavsnitt som sandes den 29 februari 2008. I huvudrollerna hordes Rory Kinnear (Charles Hayward), Anna Maxwell Martin (Sophia Leonides) och Phil Davis (Chief Insp. Taverner). Radiopjasen dramatiserades av Joy Wilkinson och regisserades av Sam Hoyle. Den gavs senare ut pa CD. Denna version tog bort karaktaren Eustace.

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran en annan sprakversion av Wikipedia .

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

^ American Tribute to Agatha Christie
^ The Scotsman 19 May 1949 (p. 9)
^ The Observer , 29 May 1949 (p. 8)
^ Toronto Daily Star , 12 March 1949 (p. 29)
^ Barnard, Robert. A Talent to Deceive ? an appreciation of Agatha Christie ? Revised edition (p. 190). Fontana Books, 1990. ISBN 0-00-637474-3
^ ”Binge! Agatha Christie: Nine Great Christie Novels”. Entertainment Weekly (1343?44): sid. 32?33. 26 December 2014.
^ Eden, Richard (20 mars 2011). ”'Downton Abbey' creator Julian Fellowes to make Agatha Christie fashionable again” . The Daily Telegraph . https://www.telegraph.co.uk/culture/film/film-news/8392831/Downton-Abbey-creator-Julian-Fellowes-to-make-Agatha-Christie-fashionable-again.html .
^ Higgins, Charlotte (15 maj 2011). ”Cannes 2011: Neil LaBute turns his macabre hand to Agatha Christie” . The Guardian . https://www.theguardian.com/film/2011/may/15/neil-labute-agatha-christie-cannes-film .
^ Cohn, Gary (21 november 2017). ”What's on TV Tuesday: 'Crooked House' and 'Who Killed Tupac?'” . New York Times . https://www.nytimes.com/2017/11/21/arts/television/whats-on-tv-tuesday-crooked-house-and-who-killed-tupac.html .

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

Crooked House at the official Agatha Christie website

[US-1] American Tribute to Agatha Christie

[2] The Scotsman 19 May 1949 (p. 9)

[3] The Observer , 29 May 1949 (p. 8)

[4] Toronto Daily Star , 12 March 1949 (p. 29)

[5] Barnard, Robert. A Talent to Deceive ? an appreciation of Agatha Christie ? Revised edition (p. 190). Fontana Books, 1990. ISBN 0-00-637474-3

[6] ”Binge! Agatha Christie: Nine Great Christie Novels”. Entertainment Weekly (1343?44): sid. 32?33. 26 December 2014.

[7] Eden, Richard (20 mars 2011). ”'Downton Abbey' creator Julian Fellowes to make Agatha Christie fashionable again” . The Daily Telegraph . https://www.telegraph.co.uk/culture/film/film-news/8392831/Downton-Abbey-creator-Julian-Fellowes-to-make-Agatha-Christie-fashionable-again.html .

[8] Higgins, Charlotte (15 maj 2011). ”Cannes 2011: Neil LaBute turns his macabre hand to Agatha Christie” . The Guardian . https://www.theguardian.com/film/2011/may/15/neil-labute-agatha-christie-cannes-film .

[9] Cohn, Gary (21 november 2017). ”What's on TV Tuesday: 'Crooked House' and 'Who Killed Tupac?'” . New York Times . https://www.nytimes.com/2017/11/21/arts/television/whats-on-tv-tuesday-crooked-house-and-who-killed-tupac.html .

[ 1 ]

[ 2 ]

[ 3 ]

[ 4 ]

[ 5 ]

[ 6 ]

[ 7 ]

[ 8 ]

[ 9 ]