Konsthuvudstereo
ar en inspelningsmetod som bygger pa att tva
mikrofoner
monteras pa ett mer eller mindre naturtroget konsthuvud. Inspelningarna lampar sig bast for avlyssning med
horlurar
, och kan da ge ett overvaldigande naturligt tredimensionellt ljud.
Teorin bakom metoden ar att vart huvud, framforallt ytterorat, paverkar ljudet olika beroende pa varifran det kommer, och att vi genom de niva-, tids- och frekvensskillnader som denna paverkan ger kan riktningsbestamma ljudkallor. Detta kallas
head-related transfer functions
,
HRTF
, som ocksa ligger till grund for
Dolby Headphone
och liknande tekniker att aterge flera ljudkanaler via horlurar. Med konsthuvudstereo behovs dock ingen speciell avkodare eller akustikprocessor; all information finns naturligt ”kodad” i stereosignalen.
Konsthuvudmetoden anvands inte sa ofta, eftersom den mesta musiken gors for hogtalarlyssning, och en konsthuvudinspelning later inte sarskilt bra via
hogtalare
. Ett annat problem ar att inspelning av till exempel stora orkestrar med endast tva mikrofoner ger upphov till balansproblem. Dartill kommer att en stor del av dagens musik inte bygger pa akustiska arrangemang.
Forutom for inspelning av till exempel sma ensembler lampar sig metoden mycket val for ljudeffekter ? som skrikande masar och en bil som kor framifran och bak i hoger kanal pa
Pink Floyds
The Final cut
? och radioteater.
Sveriges Radio
har flera ganger spelat in radioteater i konsthuvudstereo.