Kongresspartiet , officiellt Indiska nationalkongressen ( engelska : Indian National Congress ), ar Indiens aldsta politiska parti och grundades 1885 . Efter Indiens sjalvstandighet fran Storbritannien 1947 har partiet under manga ar suttit vid regeringsmakten. Pa senare ar har dock det hindunationalistiska BJP blivit en allvarlig konkurrent om makten.

Kongresspartiet betraktas som ett sekulart mittenparti, med socialistisk grundsyn. Partiet orienterade sig under kalla kriget mot Sovjetunionen och Indien blev ledande inom den sa kallade Alliansfria staternas samarbetsorganisation .

Kongresspartiet gick segrande ur de allmanna valen till det indiska underhuset Lok Sabha i april-maj 2004 .

Varen 2009 gick Kongresspartiet framat och man erholl hela 206 mandat i underhuset - partiets basta resultat sedan 1991. Den valallians man deltog i vantades fa drygt 250 mandat. ^{[ 1 ]}

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Fore sjalvstandigheten [ redigera | redigera wikitext ]

Efter Sepoyupproret 1857 blev det etablerad brittisk politik i Indien att forsoka skapa ett battre samarbetsklimat mellan kolonialmakt och den indiska intelligentsian for att sa froet till en probrittisk utbildad samhallsklass som skulle anamma brittisk kultur och underlatta i regerandet av kolonin. I maj ar 1885 foreslogs sa ett forsta mote for Indiska nationalunionen ( engelska : Indian National Union ) som skulle bli ett forum for dialog dar utvalda grupper av den inhemska befolkningen kunde uttrycka sina asikter om politiken i landet. Framst av grundarna var den brittiske tjanstemannen Allan Octavian Hume och ovriga var framstaende indiska och brittiska medlemmar i det ockultistiska Teosofiska Samfundet . ^{[ 2 ]} Namnet andrades under sommaren 1885 till Indian National Congress som anspelning pa den revolutionara Kontinentalkongressen som utropade Forenta staternas sjalvstandighet ett arhundrade tidigare. ^{[ 3 ]} Indiska nationalkongressens forsta sammantrade holls 28-31 december 1885 i Bombay .

Ursprungligen stravade man efter rostratt och utokade politiska rattigheter inom ett sjalvstyrande Indien som del av Brittiska imperiet men intensivt och konstant motstand fran myndigheterna bidrog till att man med aren skiftade till kamp for full sjalvstandighet. 1907 splittrades nationalkongressen i tva lager; Garam dal som foresprakade en mer kritisk installning till kolonialmakten och Naram Dal som var mer moderata. Under ledning av Lokmanya Tilak och det radikala Garam dal blev organisationen en av de mest framstaende grupperna i Indiens sjalvstandighetsrorelse . Under borjan av 1900-talet forvandlades INC fran en organisation till for den intellektuella eliten till en folklig grasrotsrorelse, sarskilt genom Swadeshirorelsen som svar pa den brittiska divide et impera -taktiken som orsakade 1905 ars delning av Bengalen .

Med tiden okade kraven fran indierna, och svaret fran britterna blev manga ganger hart och valdsamt, vilket i sin tur radikaliserade aktivisterna i INC.

Under mellankrigstiden uppstod en kamp mellan mera moderata krafter och socialister, och dar vann socialisterna under ledning av Nehru. De indiska muslimerna fjarmade sig nu fran INC av radsla for att domineras av hinduer , en fruktan som utnyttjades och eldades pa av britterna i syfte att forsvaga sjalvstandighetsrorelsen. Denna utveckling bekraftades av de val som holls 1946 , dar merparten av den muslimska befolkningen rostade pa Muslim League och inte INC. Splittringen av partiet efter religiosa linjer underlattade att det sjalvstandiga Indien blev tva separata stater; Indien och Pakistan .

Det mest bekanta inslaget i INC:s arbete under just mellankrigstiden var annars Mahatma Gandhis icke-valdsaktioner . Satyagraha eller ahimsa blev nu kanda begrepp aven i vastvarlden .

Historia efter 1947 [ redigera | redigera wikitext ]

Sedan tiden nar Jawaharlal Nehru var partiets ledare och Indiens forste premiarminister har partiet nastan standigt letts av en person tillhorig familjen Nehru-Gandhi. Efter Nehru kom Indira Gandhi , sedan Rajiv Gandhi , och nu ocksa Rajiv Gandhis italienskfodda anka Sonia .

Kongresspartiet har rakat ut for en rad partisplittringar . Indira Gandhi saknade sin faders starka hand och politiska fingertoppskansla for att driva partiorganisationen. Nehru hade byggt upp ett parti med starka regionala ledare pa delstatsniva, ledare som garanterat partiet valsegerar runt om i landet. Men Indira sag de regionala ledarna som potentiella konkurrenter, och forsokte centralisera makten inom partiet till sig sjalv. Genom ett aktivt intrigerande forsokte hon skapa sig ett natverk inom partiet av lojalister, anda ner pa distriktsniva. Detta ledde till att partiorganisationen 1969 revolterande mot henne. Indira uteslots for bristande disciplin och snabbt kom Kongresspartiet att delas i tva, Indian National Congress (Organization) som utgjorde den officiella partiorganisationen och Indian National Congress (Indira) (denna falang kallades inledningsvis (INC (Requisition)) som bildats av Indira och hennes lojalister. Egentligen var det Indiras falang som var utbrytarna, men eftersom Indira var premiarminister (och saledes en maktig person inom den statliga byrakratin) blev hennes falang erkand som det riktiga Kongresspartiet hos valkommissionen. Det parti vi idag kallar Kongresspartiet ar formellt sett Congress (I), och an idag anvands da och da Congress (I) som namn for partiet.

Mellan de tva falangerna fanns ocksa ideologiska skillnader. Indira Gandhis politik for att vinna massornas stod var en populism byggd pa dels personkult, dels nehruviansk socialism. Indira Gandhi forsokte i borjan av sin period som premiarminister genomdriva vissa radikala reformer under mottot Garibi Hatao (Bort med fattigdomen), nagot som irriterade de maktiga regionala ledarna inom partiet. Indiras regering var dessutom tydligt orienterad mot Sovjetunionen . INC(O) lett av Morarji Desai representerade a sin sida borgerliga intressen, och var for ett narmande mot USA .

Sedan Indira Gandhi pa 1970-talet utlyst undantagstillstand i Indien och begransat de medborgerliga friheterna okade oppositionen avsevart bade inom och utom partiet. De som forblev lojala mot Indira Gandhi blev kvar i "Kongress (I)", det vill saga "Kongresspartiet, Indirafraktionen". Denna period blev historisk, satillvida att Kongresspartiet i 1977 ars val for forsta gangen forlorade regeringsmakten .

Mot slutet av 1990-talet bildades utbrytaren Nationalist Congress Party i protest mot att Sonia Gandhi, trots att hon var fodd i Italien, skulle fa leda partiet. Utbrytarpartiet erovrade i valet 2004 totalt 9 mandat i Lok Sabha, och har nu orienterat sig fran BJP for att under perioden fran 2004, det fjortonde lok sabha , stodja en kongressregering.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Indian National Congress .
  Bilder & media

v   ?   r Denna artikel ar en del i serien Indiska subkontinentens historia och Republiken Indiens historia 1950? Hinduisk dominans Antiken och forntiden  · Induskulturen  · Guptariket Muslimska epoken Delhisultanatet  · Mogulriket  · Marathariket Europeiskt inflytande Upptacksresande och handelsman  · Portugisiska Indien  · Ostindiska kompaniet Juvelen i kronan Brittiska Indien  · Sjalvstandighetsrorelsen Republiken Indien Politiken efter 1947  · Indiens president  · Indiens premiarminister  · Samhallet efter 1947 Tidsaxel over Indiens historia