Fristaten Kongo
Etat independant du Congo ( franska )
↓ 1885?1908 →
Flagga	Vapen
Valsprak : Travail et progres ( franska : ”arbete och framgang”)
Huvudstad	Boma
Sprak	franska
Statsskick	personlig koloni agd och styrd av Leopold II av Belgien
Bildades	2 maj 1885
? bildades genom	kolonisering
? bildades ur	Kongoriket Kungariket Kuba Lubariket Lundariket Kungadomet Yeke flera mindre  hovdingadomen,  nagra under   Zanzibar
Upphorde	15 november 1908
? upphorde genom	overtogs av Belgien
? uppgick i	Belgiska Kongo
Areal  ? varav vatten	2 345 410 km² 3,3%
Foregaende Efterfoljande Kongoriket Kungariket Kuba Lubariket Lundariket Kungadomet Yeke Belgiska Kongo

Del av en serie om
Kongo-Kinshasa s historia
Tidig historia Fore 1876 Kongoriket 1390?1914 Kungariket Luba 1595?1889 Lundariket 1600?1887 Kungariket Kuba 1625?1884 Kungariket Chokwe 1800?1891 Kungadomet Yeke 1856?1891 Kolonialisering 1876?1960 Internationella Afrikasallskapet 1876?1879 Internationella Kongosallskapet 1879?1885 Fristaten Kongo 1885?1908 Belgiska Kongo 1908?1960 Sjalvstandighet Efter 1960 Republiken Kongo (Kongo-Leopoldville) 1960?1971 Zaire 1971?1997 Forsta Kongokriget 1996?1997 Andra Kongokriget 1998?2003 Overgangsregering 2003?2006
Se aven: Artal
v   ?   r

Kongostaten , Kongofristaten eller Fristaten Kongo ( franska : Etat independant du Congo ) var aren 1885 - 1908 en stat i Centralafrika i personalunion med Belgien . Kolonin tillhorde kung Leopold II av Belgien personligen, men denne tvingades overlamna kolonin till den belgiska staten den 15 november 1908, ^{[ 1 ]} sedan en omfattande internationell protestrorelse i borjan av 1900-talet uppmarksammat de omanskliga metoder med vilka landet skottes. Det anses att folkmangden i omradet gick fran 30 till 8 miljoner under Leopolds styre, men nagra sakra uppgifter finns inte, da Leopold brande alla statspapper nar han blev tvungen att lamna ifran sig Kongofristaten.

Internationella Kongosallskapet skapar Kongo [ redigera | redigera wikitext ]

Leopold II:s forespegling var att han skulle driva en filantropisk koloni dar man skulle varda fauna och flora samt ta hand om de fattiga afrikanerna, samt att omradet skulle vara oppet for frihandel och att alla de bolag som sa onskade var valkomna. Leopold lyckades vid Berlinkonferensen ^{[ 2 ]} 1884 till 1885 fa kolonialmakterna att acceptera att en yta storre an Vasteuropa skulle falla i en enda mans hander. USA var det forsta landet som erkande Kongofristaten da det skulle vara ett frihandelns paradis. Frankrike sag hellre att det gick till det lilla Belgiens kung an till Storbritannien och detsamma ansag tyskarna, och britterna ville inte att fransmannen skulle fa den stora kolonin. ^{[ 3 ] [ 4 ] [ 5 ] [ 6 ]}

Vid en internationell kongress av Europas mest ansedda geografer och forskningsresande, som kung Leopold II sammankallat i Bryssel 1876, hade Internationella Afrikasallskapet bildats i andamal att oppna det inre Afrika for handel och civilisation. Dess verksamhetsfalt blev forst ostra Afrika, men sedan den amerikansk-brittiske upptacktsresanden Henry Stanley 1877 utfort sin stora resa utfor Kongo syntes omradet kring denna flod lampligare. Stanley anstalldes av Leopold och kunde med sina specialkunskaper och expertis propagera for att hela det stora Centralafrika skulle hamna under en och samma administrator for att de manga bifloderna pa basta satt skulle kunna utnyttjas som transportleder. ^{[ 7 ] [ 3 ]}

Leopold II bildade 1878 i Bryssel en kommitte, som under Stanleys ledning borjade besittningstagandet av Kongoomradet. Stanley anlade ett 30-tal stationer mellan Kongomynningen och Stanleyfallen samt i Kouilou-Niariomradet , och en mangd fordrag slots med lokala hovdingar, som avtradde sina hoghetsrattigheter over ofantliga omraden. 1882 antog kommitten namnet Internationella Kongosallskapet, Association internationale du Congo (flaggan var en bla duk med en femuddig gul stjarna i mitten) ^{[ 8 ]} som erkandes av USA och de europeiska makterna. Representanter for dessa makter samlades i Berlin 1884 till den sa kallade Berlinkonferensen. I samband med denna, vilken holls november 1884?februari 1885, erkandes den nya fristaten som "den oavhangiga Kongostaten" som forklarade sig "standigt neutral". Dess internationella forhallanden reglerades aven. Statens overhuvud blev Leopold II, varigenom Belgien och Kongo kom i personalunion med varandra, utan att landet i ovrigt stalldes under beroende av Belgien. ^{[ 7 ]}

Avsikten var alltsa inte fran borjan att lata Leopold personligen styra omradet. Bortsett fran att det skulle rada frihandel skulle overinseendet av kolonin skotas av "Kongosallskapet". Detta sallskap var dock bara ett luftslott som Leopold sjalv byggt upp. Sallskapet hade haft ett enda mote flera ar tidigare och den belgiske kungen var sjalv ordforande i det. I verkligheten var det inte ett sallskap, det var bara ett namn. Idag skulle man kalla det for skalbolag . Den verklige harskaren var Leopold sjalv, men detta insag dock mycket fa manniskor. ^{[ 9 ]}

Jakten pa elfenben och de ekonomiska problemen [ redigera | redigera wikitext ]

Det forsta artiondet under Leopolds regim i Kongo handlade om att intensivt jaga elfenben , vilket anvandes som material i allt fran lostander till pianotangenter och snusdosor. I Joseph Conrads roman Morkrets hjarta gestaltas jakten pa elfenben och hur urbefolkningen med vald och hot formaddes att fa fram elfenben i stora mangder. ^{[ 10 ]} Trots de stora lassen av elfenben borjade Leopold fa ekonomiska problem. Darfor salde han mangder av Kongoobligationer. Det fanns till slut bara nagra fa losningar pa de okande ekonomiska svarigheterna. Jarnvagsbygget fran Boma upp till Leopoldville , trots att det byggdes med tvangsarbetare, bidrog till dessa problem.

En losning blev att han lyckades overtala belgiska staten att ge honom ett enormt lan och darmed lata de belgiska skattebetalarna sta for kostnaderna. En annan losning uppenbarade sig under den internationella konferensen mot slaveri dar europeerna fordomde de osmanska turkarnas och arabernas slavhandel, trots att afrikanerna i atminstone de tyska och franska kolonierna ofta behandlades mycket illa och i Kongo kom att behandlas just som slavar. Leopold lyckades fa mojligheten att uppta tull i Kongo. Darmed var frihandeln ett minne blott och han kunde nu borja hava in stora tullvinster. For att de stora vinsterna skulle rulla in behovdes dock fler attraktiva ravaror. Vid sekelskiftet skulle efterfragan pa en ravara Leopold hade gott om rusa i hojden.

Gummiterrorn, vinsterna och styrandes satt [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: Overgreppen i Kongostaten

Under 1890-talets slut och det forsta artiondet av 1900-talet kom den eftertraktade ravaran att vara naturgummi istallet for elfenben. Gummi efterfragades alltmer i Europas industrier, det anvandes till isoleringsmaterial, cykeldack med mera. Sedan gummit kunde borja odlas pa plantager och det hela blev systematiskt organiserat, skulle det gummi man kunde utvinna ur gummitradens rankor i djungeln generera oerhorda vinster. Leopolds lycka var att det i Kongo fanns en stor mangd gummitrad. Detta gummi borjade samlas in med obeskrivlig grymhet och intensitet. Leopolds kolonialarme hette Force publique och bestod av kongoleser som varvats med tvang eller pa frivillig vag. De leddes av en mindre skara europeer, framst fran Belgien. "Force publique" tvingade ut manniskor i skogen for att samla in det sirapsliknande gummit ur langa slingervaxter pa gummitraden. Alla tvingades uppfylla en viss kvot, och de som inte gjorde det straffades brutalt med piskrapp eller fornedrades pa andra vis. De kunde exempelvis tvingas att ata gummit. ^{[ 4 ] [ 11 ]}

Kolonialarmen fick instruktioner att ta familjemedlemmar, kvinnor och barn som gisslan samtidigt som mannen tvingades ut i skogen for att samla gummi. Under tiden valdtogs ofta kvinnorna och byns djur konfiskerades nastan alltid sa att befolkningen inte hade nagot att ata. Statstjansteman eller andra tjansteman som arbetade at handelsbolagen satt pa sina verandor vid stationerna och vantade pa att gummikvoterna skulle levereras, for att sedan skeppas langs Kongofloden och sedan vidare till Europa ? ju mer gummi desto mer provision. Mitt inne i centrala Afrika hade de ofta sina egna sma riken dar de kunde bete sig sa som de sjalva ansag lampligt. Forutom att pa alla satt hoja sina fortjanster och darmed Leopolds vinster, holl de sig inte sallan med egna harem. ^{[ 12 ] [ 9 ]}

Ett av de mer makabra inslagen i Leopolds jakt pa gummi var att man var beordrad att spara in pa kulor. Darfor var "Force publique" instruerat att for varje kula som skjutits antingen mot trilskande befolkning som forsokt undvika att tvingas ut i skogen eller mot rebeller, maste de redovisa en hogerhand, det vill saga att om en soldat kom till basen pa kvallen och hade anvant tre patroner skulle han ocksa ha tre avhuggna hogerhander med sig. Detta var for att kulorna inte skulle slosas pa djur. Nar man missade tvingades man kapa av handen pa en levande manniska. Det var da inte sallan barn som fick bista med detta. ^{[ 13 ] [ 10 ]}

Protesterna startar [ redigera | redigera wikitext ]

Vinsterna okade allt mer under 1900-talets forsta artionde, men det hade borjat uppmarksammas av olika besokare som inte trodde sina ogon, och som inte stod ut med vad de sag. En av de forsta var en svart amerikan, George Washington Williams, som hade farit till Kongo i en idealistisk anda. Hans onskan hade sammanfallit med de sydstatare i Amerika vars rasistiska asikter gick ut pa att de frigivna slavarna skulle fara tillbaka till Afrika. Washington hade ocksa propagerat for detta men kunde inte svara pa nagra som helst fragor om Afrika och Kongo, darfor akte han dit for att se hur det var. Han blev forfarad over vad han sag. Hans protester i diverse tryckta broschyrer som spreds i Europa och USA blev dock effektivt neutraliserade av Leopold. Nasta protesterande herre mot Leopolds Kongo var ocksa han svart amerikan och hette William Sheppard. Ingen av dessa tva togs dock pa sarskilt allvar.

Aven andra hade sett vad som pagick, daribland den tidigare namnde forfattaren Joseph Conrad, och sedan ocksa den brittiske konsuln (egentligen irlandare) i Kongo, Roger Casement . Sin storste kritiker fick Leopold dock i den brittiske journalisten Edmund Morel som arbetade pa ett brittiskt rederiforetag i Liverpool som hade kontrakt med Kongostaten. Han sag att det kom ravaror till ett hogt varde till Europa men att inga handelsprodukter annat an soldater och gevar skickades tillbaka. Han anade vad som pagick, att endast slavarbete kunde forklara de enorma vinsterna. I sin tidskrift West African Mail borjade Morel kritisera Leopolds styre i Kongo intensivt, och under aren som foljde skulle proteststormen oka lavinartat. Flera besokare i Kongo lamnade information och dokument till Morel, som sjalv aldrig kunde besoka Kongo. Det gjorde for ovrigt inte Leopold heller. Alla fran missionarer till militarer och bolagstjansteman kande sig tvingade att beratta om det elande de sett i Kongo, och Morel visade upp en outtrottlig malmedvetenhet i sin kamp. En annan person som bidrog till att uppmarksamma situationen var den brittiska baptisten Alice Seeley Harris som dokumenterade overgreppen hon bevittnade. ^{[ 14 ] [ 13 ] [ 15 ]}

Ar 1904 bildade Morel tillsammans med Roger Casement organisationen CRA, Congo Reform Association , och denna organisation vaxte till en massrorelse over hela varlden. Massmoten holls i de stora staderna i Amerika, i Europa och aven i Australien. Bilder pa barn med avhuggna hander vackte vrede och medlidande. ^{[ 9 ]} Den folkliga opinionen borjade for forsta gangen under 1900-talet att visa sin makt over makthavarna. Politiker, biskopar, aristokrater och forfattare som Mark Twain och Arthur Conan Doyle deltog i Morels organisation och blev nara vanner med honom. ^{[ 16 ] [ 17 ] [ 18 ]}

Leopold tvingas lamna ifran sig Kongo [ redigera | redigera wikitext ]

Pa grund av anklagelserna tvingas Leopold att i september 1904 skicka en opartisk kommission for att undersoka forhallandena i Kongo och den aterkom i mars 1905. Dess berattelse lugnade dock inte opinionen i utlandet. Till sist erbjod kungen Belgien att redan under hans livstid overta Kongo. Beslutet darom uppgjordes genom ett fordrag mellan de bada staterna 28 november 1907, vilket godkandes av kamrarna i augusti och av kungen 18 oktober 1908. Darvid faststalldes Kongos regeringssatt. Dess hogste chef blev Belgiens kolonialminister med bitrade av generalsekreterarna for utrikes-, finans- och inrikesarenden. ^{[ 7 ] [ 19 ]}

Leopold gick fran att ha varit Europas hyllade filantrop till att bli den stora skurken. "Jag ska ge dem mitt Kongo, men vad jag gjort ska de inte lagga sig i " sade han till en av sina medhjalpare och under 8 dagar i augusti 1908 brandes i Kongo merparten av statens papper. Leopolds finanser var vid hans dod 1909 en enda stor rora. Vad som stod klart var att det hade skapats omattliga rikedomar och att ingenting av det skulle tillfalla hans dottrar. Istallet gick mycket av det till hans unga alskarinna Caroline Lacroix .

Folkmordets omfattning [ redigera | redigera wikitext ]

Moderna bedomare, saval som samtida, uppskattar att omradets befolkning under Leopolds styre halverades. Nagon folkrakning (utover uppskattningar som kan ha funnits i de papper som Leopold lat branna) kom dock inte till stand fore 1924 och berakningar av antalet offer for regimen varierar darfor kraftigt. Encyclopædia Britannica skriver att folkmangden mojligen gick fran 30 till 8 miljoner.

Efter Leopold [ redigera | redigera wikitext ]

Nar kolonin overgick till Belgiska staten fick den namnet Belgiska Kongo . Kolonin var en av de fran Europa hardast styrda kolonierna aven efter att Leopold slappt den, men overgrepp av samma omfattande art forekom inte langre. 1960 blev Belgiska Kongo sjalvstandigt och Republiken Kongo ( Kongo-Leopoldville ) bildades sedan Belgien avvecklat sin makt mer eller mindre frivilligt. Efter diverse inbordes strider blev landet en diktatur 1965 under Mobutu , bytte namn till Zaire 1971 och efter Mobutus dod 1997 bytte landet ater namn och heter numera Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa).

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Hochschild, Adam: Kung Leopolds valnad , Ordfront forlag (Stockholm 2000) ISBN 91-7324-694-8

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• The Congo Free State Genocide: circa 1895 to 1912

• Wikisource har originalverk relaterade till Kongostaten .
  Kongostaten