Konciliet i Konstanz , som var det andra i ordningen och det markligaste av de sa kallade tre reformatoriska kyrkomotena i slutet av medeltiden , sammantradde i Konstanz den 5 november 1414 och avslutades den 22 april 1418 .

Den illa beryktade paven Johannes XXIII sag sig tvingad att mot sin vilja sammankalla detta kyrkomote, for att hava den da annu pagaende stora schismen . Konciliet ger en bild av hela den romersk-katolska kyrkan under denna tid, med hennes motsatser av a ena sidan varldslig harsklystnad inom kyrkan, lyx, sedesloshet samt a andra sidan verklig fromhet, parad med ett djupt kant behov av en kyrkoreformation.

Paven infann sig med ett stort folje. Ovriga representanter for kyrkan var, forutom tre patriarker , omkring (uppgifterna varierar) 30 kardinaler , 40 arkebiskopar , 150 biskopar , 120 abbotar , 2 000 praster , 6 000 munkar av olika ordnar (bland andra Vadstenamunken Jons Hakansson , som 1421 blev arkebiskop i Uppsala ) och hundratals teologie doktorer och professorer vid universiteten . Kejsar Sigismund , fyra kurfurstar , 24 andra furstar och hertigar , en stor mangd adelsman , alla med uppvaktning och tjanare, representerade det varldsliga elementet. Dessutom hade infunnit sig i staden en massa manniskor av olika slag, som tankte dra privata fordelar av motet, sasom handelsman och schackrare, fala kvinnor och skadespelare samt gycklare, sa att man raknade over 50 000 framlingar i staden. Bland de verkliga reformationsvannerna marktes i framsta rummet de bada fransmannen kardinalen Pierre d’Ailly och kanslern for universitetet i Paris Jean Charlier de Gerson .

Motet forelade sig tre huvuduppgifter:

1. Upphavande av den pavliga schismen
2. Bedomning av John Wycliffes och Jan Hus laror
3. Kyrkans reformation ”till huvud och lemmar”

Paven Johannes hade medfort en mangd italienska prelater och praster, for han hoppades pa deras roster for sin egen rakning. Motet beslutade emellertid att rosta efter nation, inte per capita . Fem nationsgrupper bildades: en tysk (till vilken aven Skandinavien raknades), en fransk, en engelsk, en italiensk och en spansk.

Femte sessionens beslut den 6 april 1415 ( dekretet Haec sancta ) ar epokgorande for avskaffandet av det pavliga envaldet . Det inneholl: varje koncilium som forsamlats rattmatigt i den helige Ande har sin makt omedelbart fran Kristus , och envar, aven paven, maste lyda dess beslut rorande trosfragor och utrotande av kyrkoschism (se Konciliarism ). Anklagad for skandliga brott, domdes paven Johannes darefter till avsattning, sedan han redan forut flytt ur staden av fruktan for sin personliga sakerhet, fastan kejsaren givit honom lejdebrev. De bada andra pavarna som avsatts redan pa konciliet i Pisa 1409 , Benedictus XIII i Avignon och Gregorius XII i Rom oskadliggjordes. Schismen var saledes havd.

Bedomningen av Wycliffes och Hus laror slutade med dodsdom over Hus den 6 juli 1415 och over hans kollega Hieronymus den 30 maj 1416 . Senare samma ar gravdes Wyclifs kvarlevor upp i England och brandes (se postum avrattning ), vilket var praxis vid denna tid for mycket grova forbrytare, vilkas brott uppdagats forst efter att de redan begravts i vigd jord.

En del av medlemmarna yrkade sedan pa att, innan ny pave valdes, motet skulle fatta beslut angaende kyrkoreformationen. Genom pavepartiets intriger valdes emellertid den italienske kardinalen Odo Colonna till pave den 11 november 1417 , och han tog sig namnet Martin V ; darefter ingick han i konkordatet med motets nationer och upploste motet.

Wikimedia Commons har media som ror Konciliet i Konstanz .

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Konciliet i Florens

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Konstanz-konsiliet i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)