Kisel
|
|
---|
Emissionsspektrum
|
Generella egenskaper
|
---|
Relativ atommassa
| 28,085 [28,084?28,086]
[
1
]
u
|
---|
Utseende
| Morkgra, blaaktig
|
---|
Fysikaliska egenskaper
|
---|
Densitet
vid
r.t.
| 2,329 g/cm
3
|
---|
? flytande, vid smaltpunkten
| 2,57 g/cm
3
|
---|
Aggregationstillstand
| Fast
|
---|
Smaltpunkt
| 1 687
K
(1 414
°C
)
|
---|
Kokpunkt
| 3 538 K (3 265 °C)
|
---|
Molvolym
| 12,06 × 10
?6
m³
/
mol
|
---|
Varmevarde
| ?9 055
J
/(
kg
×
K
)
|
---|
Smaltvarme
| 50,66
[
2
]
kJ
/
mol
|
---|
Angbildningsvarme
| 383
[
3
]
kJ
/
mol
|
---|
Specifik varmekapacitet
| 703
[
4
]
J
/(
kg
×
K
)
|
---|
Molar varmekapacitet
| 19,789
J
/(
mol
×
K
)
|
---|
Angtryck
Tr.
(
Pa
)
|
1
|
10
|
100
|
1 k
|
10 k
|
100 k
|
Te.
(
K
)
|
1 908
|
2 102
|
2 339
|
2 636
|
3 021
|
3 537
| |
Atomara egenskaper
|
---|
Atomradie
| 111
pm
|
---|
Kovalent radie
| 111
pm
|
---|
van der Waalsradie
| 210
pm
|
---|
Elektronaffinitet
| 133,6
kJ
/
mol
|
---|
Jonisationspotential
| Forsta: 786,5 kJ/mol
Andra: 1 577,1 kJ/mol
Tredje: 3 231,6 kJ/mol
Fjarde: 4 355,5 kJ/mol
(
Lista
)
|
---|
Elektronkonfiguration
|
---|
Elektronkonfiguration
| [
Ne
] 3s
2
3p
2
|
---|
e
?
per skal
| 2, 8, 4
|
---|
|
Kemiska egenskaper
|
---|
Oxidationstillstand
| 4
, 3, 2, 1
[
5
]
?1, ?2, ?3,
?4
|
---|
Oxider
(
basicitet
)
| SiO
2
(sur), SiO
[
6
]
|
---|
Elektronegativitet
| 1,9 (
Paulingskalan
)
1,916 (
Allenskalan
)
|
---|
Diverse
|
---|
Kristallstruktur
| Diamantstruktur
|
---|
Ljudhastighet
| 8433
m/s
|
---|
Termisk expansion
| 2,6
μm
/(
m
×
K
)
(25
°C
)
|
---|
Varmeledningsformaga
| 149
W
/(
m
×
K
)
|
---|
Elektrisk konduktivitet
| 4,35 × 10
?4
A
/(
V
×
m
)
|
---|
Elektrisk resistivitet
| 2,3 × 10
?6
[
7
]
nΩ
×
m
(20
°C
)
|
---|
Magnetism
| Diamagnetisk
[
8
]
|
---|
Magnetisk susceptibilitet
| ?4,1 × 10
?6
[
9
]
|
---|
Bandgap
| 1,12
eV
|
---|
Youngs modul
| 130?188
[
10
]
GPa
|
---|
Skjuvmodul
| 51?80
[
10
]
GPa
|
---|
Kompressionsmodul
| 97,6
[
10
]
GPa
|
---|
Poissons konstant
| 0,064?0,28
[
10
]
|
---|
Mohs hardhet
| 6,5
[
10
]
|
---|
Identifikation
|
---|
CAS-nummer
| 7440-21-3
|
---|
EG-nummer
| 231-130-8
|
---|
Pubchem
| 5461123
|
---|
RTECS-nummer
| VW0400000
|
---|
Historia
|
---|
Namnursprung
| Fran
latin
silex
, ”flinta” (ursprungligen
silicium
).
[
11
]
[
12
]
|
---|
Forutsagelse
| Antoine Lavoisier
(1787)
|
---|
Upptackt
och forsta isolation
| Jacob Berzelius
[
13
]
[
14
]
(1823)
|
---|
Namngivare
| Thomas Thomson
(1817)
|
---|
Stabilaste isotoper
|
---|
Nuklid
|
NF
|
t
1/2
|
ST
|
SE
(M
eV
)
|
SP
|
26
Si
|
{syn.}
|
2,234
s
|
β
+
|
5,066
|
26
Al
|
27
Si
|
{syn.}
|
4,16
s
|
β
+
|
4,821
|
27
Al
|
28
Si
|
92,23 %
|
Stabil
|
29
Si
|
4,67 %
|
Stabil
|
30
Si
|
3,1 %
|
Stabil
|
31
Si
|
{syn.}
|
157,3
min
|
β
?
|
1,492
|
31
P
|
32
Si
|
Spar
|
153
a
|
β
?
|
0,244
|
32
P
|
33
Si
|
{syn.}
|
6,18
s
|
β
?
|
5,845
|
33
P
|
34
Si
|
{syn.}
|
2,77
s
|
β
?
|
4,601
|
34
P
| |
Sakerhetsinformation
|
---|
Sakerhetsdatablad
:
Sigma-Aldrich
|
|
H-fraser
| H228
,
H319
|
---|
P-fraser
| P210
,
P305+351+338
|
---|
EU-markning av farliga amnen
|
EU-markning av farliga amnen enligt EU:s forordning 1272/2008 (CLP) pa grundval av foljande kalla:
[
16
]
[
17
]
|
Granulat
|
Irriterande
(Xi)
|
|
|
Pulver
|
Brandfarlig
(F)
|
Irriterande
(Xi)
|
|
| |
R-fraser
| R11
,
R36/37/38
,
R36/38
|
---|
S-fraser
| S22
,
S26
,
S36/37/39
|
---|
|
SI-enheter
och
STP
anvands om inget annat anges.
|
Kisel
ar ett
halvmetalliskt
grundamne
med atomnumret 14 och det
kemiska tecknet
Si
(
latin
:
silicium
). Kisel kan i likhet med
kol
bilda fyra
kovalenta
bindningar, men ar inte lika reaktivt som kol. Rent kisel ar
kristallint
och har en gra metallisk farg. Kisel liknar glas och ar liksom detta starkt men mycket skort. Kisel ar tamligen
inert
, men
reagerar
med
halogener
och
baser
, dock inte med
syror
. Kisel har manga
isotoper
, dess
masstal
kan variera mellan 22 och 44. Den vanligaste isotopen ar
28
Si (forekomst 92 %).
Kisel forekommer aldrig i fri form i naturen utan som foreningar med kisel,
syre
och en
metall
i
granit
,
gnejs
,
gabbro
med flera
bergarter
eller i
jordarter
sasom
sand
och
lera
. Kisel forekommer aven som
kiseloxid
i form av mineralet
kvarts
i flera bergarter och jordarter. Kisel har manga industriella tillampningar. Kisel ar huvudkomponenten i
glas
,
cement
,
keramik
och de flesta
halvledare
. Grundamnet ar ett av manniskans och
biologins
viktigaste amnen, men
djur
behover endast sma mangder.
Vaxternas
metabolism
paverkas i hog grad av kisel.
Pa grund av likheterna med kol har det ibland foreslagits att liv baserat pa kisel skulle vara mojligt (detta kallas
alternativ biokemi
). Inget kiselbaserat liv har dock uppstatt pa jorden, och
polymerer
av kisel ar inte lika stabila som sina
organiska
motsvarigheter eftersom kiselatomen ar mycket storre an kolatomen. Kisel kan darfor inte bilda lika manga foreningar som kol. Kisel har aven svart att bilda dubbelbindningar.
Humphry Davy
misstankte att
kvarts
var en
oxid
av ett okant grundamne och borjade darfor undersoka kvartsen. Han borjade med att losa kvartsen i
lut
och gjorde
elektrolys
med
Voltas stapel
men det bildades inget amne med metallisk glans.
Gay-Lussac
och
Thenard
framstallde
kiseltetrafluorid
(SiF
4
) genom att leda gasformig
vatefluorid
over kvartspulver. Sedan ledde de kiseltetrafluoriden over varm
kaliummetall
och de sag en kraftig reaktion. Efter skoljning sag man ett rodbrunt, fast amne som kanske var orent kisel.
Den svenske kemisten
Torbern Bergman
betecknade pa 1770-talet kiseldioxiden som en
jordart
. d. v. s. en svarreducerad oxid. Den fick namnet
kiseljord
av ordet kiselsten. Den som raknas som upptackaren av kisel ar dock
Jons Jacob Berzelius
, som 1823 renframstallde kisel och det var ocksa han som inforde det svenska namnet kisel.
[
18
]
Han upphettade en blandning av kvarts,
jarn
och
kol
, och da bildades
jarnsilicid
. Han hallde
saltsyra
pa restprodukten och sag att det bildades mer
vatgas
an av samma mangd jarn som han hade fran borjan. Detta betydde att han maste ha framstallt kvartsens "metall". Berzelius framstallde nu
kiseltetrafluorid
och lat den reagera med
pottaska
och fick da en dubbelfluorid (
kaliumhexafluorsilikat
K
2
SiF
6
) som han sedan reducerade med metalliskt kalium och sedan behandlade med vatten.
[
19
]
Dopad kisel ar en
halvledare
och utgor den huvudsakliga bestandsdelen i de flesta
aktiva elektroniska komponenter
, sasom
dioder
,
transistorer
och
integrerade kretsar
.
- Ett av de storsta anvandningsomradena for kisel i
legeringar
ar med
aluminium
for att producera lattmetallegeringar som samtidigt har hog hallfasthet. Dessa legeringar anvands ofta i
bilar
och andra
fordon
. Over halften av varldskonsumtionen av kisel gar till detta andamal.
- Hos
halvledare
anvands kisel som har
dopats
med andra
amnen
och det anvands i bland annat
solceller
och
transistorer
.
- Ett annat legeringsamne som kisel legeras med ar jarn, denna legering anvands for sin hoga
hallfasthet
.
- Legering med
koppar
och zink anvands i blyfria kopplingar inom
VVS
.
Kisel ar det nast vanligaste grundamnet i jordskorpan efter
syre
och om man mater med vikt tar kisel upp 25,7 % av grundamnena i jordskorpan. Kisel finns oftast i form av kiseldioxid eller i
silikatmineral
.
Ett av de basta fyndmineralen for kiseldioxid ar vanlig
sand
.
Kisel framstalls industriellt genom
reduktion
av
kiseldioxid
med
kol
vid 1900 K (1627 °C) i
ljusbagsugnar
.
- SiO
2
+ C → Si + CO
2
Flytande kisel samlas da i botten av ugnen och kan tappas av med en renhet av cirka 98 %. Ultrarent kisel kan sedan framstallas genom klorering till
kiselklorid
(SiCl
4
) som sedan reduceras med
zink
. Sedan gjuts kiselmetallen till stavar som fors genom spolar med hogfrekvent
vaxelstrom
; nar stavarna fors genom spolarna puttas fororeningar bakat och rent monokristallint kisel bildas.
Kiselmetall kan ocksa framstallas genom reduktion av kiseldioxid med
aluminium
eller
magnesium
. Nar man anvander aluminium maste
svavel
tillsattas till reaktionen for att ge varme at reaktionen men da bildas giftigt
svavelvate
vid skoljningen. Men nar man anvander magnesium bildas brandfarlig
silangas
vid skoljningen.
- SiO
2
+ 2Mg → Si + 2MgO
- 3SiO
2
+ 2Al → 3Si + 2Al
2
O
3
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
engelsksprakiga Wikipedia
,
Silicon
,
tidigare version
.
- ^
”CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2019”
.
IUPAC
.
https://www.ciaaw.org/atomic-weights.htm
. Last 18 februari 2021
.
- ^
W. Zulehner, B. Neuer, G. Rau:
Silicon
in Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry, 2005 Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA, Weinheim,
doi
:
10.1002/14356007.a23_721
- ^
Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang:
Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks.
In:
Journal of Chemical & Engineering Data.
56, 2011, S. 328?337,
doi
:
10.1021/je1011086
.
- ^
Harry H. Binder:
Lexikon der chemischen Elemente.
S. Hirzel, Stuttgart 1999,
ISBN 3-7776-0736-3
.
- ^
Ram, R. S. (1998).
”Fourier Transform Emission Spectroscopy of the A2D?X2P Transition of SiH and SiD”
.
J. Mol. Spectr.
190: sid. 341?352.
PMID 9668026
. Arkiverad fran
originalet
den 9 februari 2012
.
https://web.archive.org/web/20120209151548/http://bernath.uwaterloo.ca/media/184.pdf
.
Arkiverad
9 februari 2012 hamtat fran the
Wayback Machine
.
- ^
Hagg G. 1963, Allman och oorganisk kemi, avsnitt 23-3g sidan 566, Almqvist & Wiksell, Uppsala
- ^
Eranna, Golla (2014).
Crystal Growth and Evaluation of Silicon for VLSI and ULSI
. CRC Press. sid. 7.
ISBN 978-1-4822-3281-3
.
http://books.google.com/books?id=bo6ZBQAAQBAJ&pg=PA7
- ^
Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds
Arkiverad
12 januari 2012 hamtat fran the
Wayback Machine
., in
Lide, David R., red (2005).
CRC Handbook of Chemistry and Physics
(86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press.
ISBN 0-8493-0486-5
- ^
Robert C. Weast (ed.):
CRC Handbook of Chemistry and Physics.
CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990,
ISBN 0-8493-0470-9
, s. E-129 ? E-145. De angivna vardena har har raknats om enligt
SI
.
- ^ [
a
b
c
d
e
]
Hopcroft, Matthew A.; Nix, William D.; Kenny, Thomas W. (2010).
”What is the Young's Modulus of Silicon?”
.
Journal of Microelectromechanical Systems
19 (2): sid. 229.
doi
:
10.1109/JMEMS.2009.2039697
.
http://silicon.mhopeng.ml1.net/Silicon/
.
- ^
Royal Society of Chemistry ?
Visual Element Periodic Table
- ^
? Online Etymological Dictionary
- ^
Weeks, Mary Elvira (1932). ”The discovery of the elements: XII. Other elements isolated with the aid of potassium and sodium: beryllium, boron, silicon, and aluminum”.
Journal of Chemical Education
9 (8): sid. 1386?1412.
doi
:
10.1021/ed009p1386
.
- ^
Voronkov, M. G. (2007). ”Silicon era”.
Russian Journal of Applied Chemistry
80 (12): sid. 2190.
doi
:
10.1134/S1070427207120397
.
- ^
Kisel
i substansdatabasen
GESTIS-Stoffdatenbank
hos
IFA (Institut fur Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung)
. Last 13 mars 2011.
(JavaScript kravs)
- ^
Datablad
Silicium (Granulat)
pa AlfaAesar. Last 29 januari 2010.
(JavaScript kravs)
.
- ^
Datablad
Silicium (Pulver)
pa AlfaAesar. Last 29 januari 2010.
(JavaScript kravs)
.
- ^
Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
- ^
Enghag, Per (2000).
Jordens grundamnen och deras upptackt, del 3. Byggstenar for marken och vattnet ? luften och livet
. Stockholm: Industrilitteratur. sid. 329?330.
ISBN 91-7548-590-7
- Wikimedia Commons har media som ror
Kisel
.