Katana

For andra betydelser, se Katana (olika betydelser) .

Katana ( japanska : 刀, かたな , ungefar "eneggare", se avsnittet etymologi ), i vastvarlden aven kallat samurajsvard , ar ett japanskt enkeleggat svard , cirka 90?120 cm langt (en langd pa tre till fyra shaku , dar en shaku ar ungefar 30,3 cm), med en klinga pa 60?90 cm (tva till tre shaku). Katanan faller i langdgruppen dait? , som betyder "langt svard". Den krokta formen gor det mojligt att snabbt dra svardet ur skidan, men ger ocksa en skarande rorelse i hugget nar svardet traffar motstandaren. Krokt klinga ser man pa ryttarsvard fran hela varlden och underlattar hugg fran hastryggen samt minskar risken att svardet fastnar och slits ur ryttarens hand. Katanan ar en del i det svardspar som samurajerna bar med sig, daish? . Det andra svardet i ett sadant par kallas wakizashi och ar ett kortare svard. Katanan hanteras vanligast med tva hander, men aven med en hand tillsammans med wakizashin.

Etymologi [ redigera | redigera wikitext ]

Katana ( kanji : 刀, hiragana : かたな) betyder "ensidig ( d.v.s. eneggad ) klinga" (kata + na), och kan darfor ungefar oversattas till "eneggsklinga" eller "eneggare".

Utveckling [ redigera | redigera wikitext ]

De forsta svard som kom till de japanska oarna kom via Korea fran Kina , och var av rak, dubbeleggad typ, inte olik det kinesiska jian -svardet. Sa smaningom kom formen att overga till en enkeleggad, rak variant, kallad chokut? . Chokut?n utvecklades till det svard som kallas tachi . Tachi-svardet var ett kavallerivapen och hade darfor en forhallandevis lang klinga. Tachin bars med eggen nerat, teorier pekar pa att svardets krokta form tillat det att dras snabbare. Nar det blev mindre vanligt med ridande samurajer, utvecklades katanan. En katana fasts inte i baltet pa samma komplicerade satt som tachin, den sticks helt enkelt in i baltet, med eggen uppat.

Tillverkningsprocess [ redigera | redigera wikitext ]

Katana tillverkas traditionellt av japanskt Tamahagane - stal , som gors med sand . Tamahagane ar ett stal av inte sa hog kvalitet, med manga orenheter. Om svardet bara hade smitts av sadant stal, skulle hardningen blivit synnerligen oberaknelig och ojamn. Svardet skulle med storsta sakerhet bli odugligt. Problemet med orent stal mottes av smeder over hela varlden och en mycket vanlig losning var att damaskera . Den tillampades aven i Japan och gick ut pa att vika stalet flera ganger over sig sjalvt - enligt traditionen 16 ganger - for att pa sa satt driva ut vissa orenheter och jamna ut kolhalten i stalet. Varje vikning fordubblar antalet lager. En traditionellt smidd katana kan alltsa i princip kunna sagas besta av $2^{16}=65536$ lager stal.

Klingan tillverkas i flera delar med olika stalblandningar och som hardas separat till olika hardhet och seghet och sen smids ihop. En seg karna i mitten, ett hart stal for eggen och sidorna. Vissa typer aven med en separat rygg, mune . Klingan kan alltsa besta av mellan tva (Makurikitae-Kobuse) och fem (Shihozume) delar.

Den avslutande hardningsprocessen ar nagot speciell hos katana . Infor hardningen tacks hela katana n forutom den del som ar narmast eggen med ett lager pasta av en sarskild lera. Sammansattningen och utstrykningen av hardningspastan var en sarskild hemlighet hos svardssmederna. Sedan hettas katana n upp, och sanks ner i vatten. Pastan fordelas olika tjockt pa olika delar av klingan for att ge olika isolering. De delar med tunnare pasta kyls ner snabbt och hardas alltsa mer an de delar som isolerats mer. For att forsta detta battre behover man veta lite om metallurgi . Ju hardare stal ar desto skarpare kan det slipas, men hart stal ar brackligt, och aven om ett helt hart svard skulle vara mycket vasst, skulle det knappast tala nagon storre pafrestning. Mjukt stal a andra sidan ar mycket taligt, och absorberar stotar bra, men tyvarr sa kan det inte halla en skarp egg sarskilt lange. I Europa lostes problemet genom att man helt enkelt hardade klingorna till en mellanniva. Japanerna loste problemet pa ett annat satt, som kanske kan anses vara den storsta skillnaden mellan japanska och europeiska svard. De gjorde eggen hard och ovansidan, ryggen ( mune ) mjuk. Det resulterade i att svardet blev bade vasst och taligt.

For svardssmeden aterstar ett kravande arbete med polering och strukturering av klinga och egg for att avslutningsvis signera tangen, nakago .

Monteringar [ redigera | redigera wikitext ]

Sjalva klingans (22), sori olika delar har sina specifika namn, exempelvis eggen (27), ha , framre delen (28), mono-uchi och spetsen (31), kissaki . For att den ska bli ett fungerande svard behovs ett antal detaljer utover kavel och balja - monteringar, som pa japanska kallas tosogu ^[
1
] eller Koshirae (?え), som inbegriper utsmyckningar. Baljan (20), saya (?), gors av tra och ar vanligen konstfullt lackerad, men kan aven vara inlagd med metall, snackskal eller overdragen med rockaskinn (3), same . Pa baljan finns en liten knopp (9), kurikata , for upphangning. Vanligen finns pa baljan en eller tva fickor, for en liten kniv, kozuka , och for en pinne, kogai , som kunde anvandas for haruppsattning eller som orslev .

Kaveln eller fastet (8), tsuka (柄), gors av tra overdraget med rockahud , same-kawa (鮫皮) och lindas hart med ett litet band. I anden begransas kaveln av ett beslag (1), kashira (頭), och mot klingan av (13) fuchi (?). Under kavellindningen ligger pa var sida tva sma ornament (10), menuki (目貫), avsedda att forbattra greppet. I kaveln finns ett hal som passar mot ett hal i tangen (6), mekugi ana . Genom halen trads sjalva mekugi n, som ar en pinne av bambu att halla samman klingan med fastet.

Parerplaten (14), tsuba (鍔 eller ?), ar patradd pa tangen mellan en krage (16), habaki , som sitter pa klingan och fastets (13) fuchi . Ett par sma brickor (15), seppa , skyddar tsuba n mot notning. Tsuba n bestar vanligtvis av metall, men den kan vara av exempelvis elfenben. Den ar ofta rikt utsmyckad och forsedd med tre hal for tang, k?gai (?) och kozuka (小柄).

Monteringarna byttes ofta efter tillfallets krav och modets vaxlingar och tillverkades av ett sarskilt hantverksskra. Det finns darfor stora mangder av framfor allt tsuba med hog finess och konstnarlig kvalitet. Tsuba, kogai, menuki och kombinerade fuchi-gashira ar darfor sedan lange eftertraktade samlarobjekt.

Hantering [ redigera | redigera wikitext ]

Katanan forvarades till skillnad fran tachin vagratt i ett trastall, katanakake . Enligt traditionen finns vissa regler som galler for, hur man placerar en katana i ett stall. Grundregeln kan sagas vara: "Fastet till vanster, eggen upp", allt annat ar fel. Svardet bars med eggen uppat och ska darfor forvaras sa, delvis av estetiska skal men aven for att skydda eggen. Fastet ska vara till vanster for att visa att det inte ar till for att anvandas, genom att pa sa satt gora det svarare att dra.

Katanan bars inte endast med eggen uppat for att skydda eggen, det ar ocksa for att rorelsen nar man drar ut svardet ska bli forsta hugget. Det ar ocksa lampligt att "sakra" svardet genom att binda snodden som sitter i skidan runt fastet (12), sageo n (下げ?), sa att det inte gar att dra det utan vidare. Platsen i rummet ar ocksa av vikt, dar regeln ar att den ska placeras dar det inte ar helt latt att na det, och dar omgivningen kan se om nagon tar i det. Den ska absolut inte placeras i en hall eller nagon annanstans dar man passerar. Anledningen till dessa regler ar huvudsakligen att svardet ar ett farligt vapen.

Det ar viktigt att undvika att dra en katana sa att eggen skar pa insidan av baljan (20). Sjalva klingan (22), sori till en katana forvaras separat i en shirasaya , som ar en helt outsmyckad simpel balja med en kavel (8), tsuka , som bada bestar av enbart tra. En shirasaya ser latt ut som en enda trapinne pa lite hall, men de ar absolut inte till for att slass med. Trakaveln ar mycket instabil och kan ga sonder relativt latt. Det hander att shirasaya forvaxlas med svard monterade i kappar, som vissa samurajer anvande efter att krigarklassen hade avskaffats.

Svardsteknik [ redigera | redigera wikitext ]

Hur katanan hanteras for sitt andamal ar en huvuddel av japansk stridskonst bud? , och studeras och ovas inom olika skolor av kory? bujutsu och gendai bud? , mer specifikt inom iaid? och kend? . Upptradande, vett och etikett ar inte ovasentligt.

Myter [ redigera | redigera wikitext ]

Manga moderna myter florerar kring katana n, ofta underblasta av hollywoodfilmer, forsaljare och en del kampsportsutovare . Har foljer nagra:

" Katanan ar overlagsen europeiska svard" - Detta stammer inte alls. Katanor och europeiska svard ar tva helt skilda saker, sa det ar svart att jamfora de tva vapnen. De ar dock bada tva utmarkta vapen i sin ratta miljo. En katana skulle fa stora problem om den skulle anvandas mot en platrustning till exempel. Inte for att ett europeiskt svard skulle ha det latt, men katana n med sin harda egg hade haft storre problem. Dessutom ar katana overlag omtaligare an europeiska svard.
"Pareringar med bladet var nastan helt okanda i japansk krigskonst. Japansk faktning bygger pa ett dodande hugg och undvikande av kontakt med motstandarens klinga". I Japan saknades skoldar och krigaren var i hogre grad beroende av att parera med svardet an sina europeiska kollegor. Vidare praktiseras pareringar friskt inom modern kend? (japansk svardsfaktning).
"En katana kan hugga igenom en kulsprutas pipa / stridsvagn /betongpelare/bil" - Detta kan nog de flesta med en vag uppfattning om vad metallurgi ar forsta vara en ren felaktighet. Ett svard ar en bit stal, och maste folja naturlagarna precis som allt har i varlden.
"En katana bestar av flera miljoner lager stal" - detta ar ocksa felaktigt. En traditionellt smidd katana bestar visserligen av manga lager stal, men stalet viks enligt traditionen bara 12-16 ganger. Det bildar da ca 65000 lager (exakt antal ar 65536). Varje gang stalet viks fordubblas antalet lager. Viks stalet en gang far man tva lager, viks det tva ganger, blir antalet lager fyra och sa vidare. Viks stalet fler an detta antal ganger, kan stalet aterga till sin forsta homogena form.

Wallhangers [ redigera | redigera wikitext ]

En "Wallhanger" (engelska for "vagghangare") ar en nedsattande term som i svardkretsar anvands for att beteckna ett oanvandbart svard, som bara duger att hanga pa vaggen. Detta ar nagot som i synnerhet galler manga katana , eftersom den ar ett mycket populart svard.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

^ Tamio Tsuchiko, Kenji Mishina; The New Generation of Japanese Swordsmiths , K?dansha International (2002) s.191. ISBN 4-7700-2854-7 , ISBN 978-4-7700-2854-9

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

John M. Yumoto; The Samurai Sword - a handbook , Charles E. Tuttle Company , Tokyo (1958).
Yoshi Yukawa; Japanska svard , . ISBN 91-502-1012-2
Stephen Turnbull; The samurai sourcebook ISBN 1-85409-523-4

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

Wikimedia Commons har media som ror Katana .
Bilder & media
Koshirae: Nihon Token Gaiso ? Det japanska svardets monteringar

[1] Tamio Tsuchiko, Kenji Mishina; The New Generation of Japanese Swordsmiths , K?dansha International (2002) s.191. ISBN 4-7700-2854-7 , ISBN 978-4-7700-2854-9

[ 1 ]