Katalanska landerna Paisos Catalans
Roussillon Katalonien Alghero La Franja Regionen Valencia Balearerna El Carche Italien Spanien Frankrike Medelhavet Baleariska havet Andorra (det katalansksprakiga omradet i morkgratt) Konceptet katalanska landerna inkluderar omraden i foljande sjalvstandiga lander:
Land	Territorium
Spanien	Katalonien   Balearerna   Valencia   Murcia (for El Carche )   Aragonien (for La Franja )
Andorra	dar katalanska ar enda officiellt sprak
Frankrike	Roussillon i departementet Pyrenees-Orientales
Italien	Alghero (   Sardinien )

Katalanska landerna ( katalanska : Paisos Catalans , [p??izus k?t???ans] eller [pa?izos kata?lans]) refererar till de omraden dar det katalanska spraket talas. ^{[ 1 ]}

Det forsta omnamnandet av begreppet daterar sig till sent 1800-tal. ^{[ 1 ]} Begreppet spreds dock inte utanfor en mindre krets av katalanska forfattare , forran i slutet av 1960- och borjan av 1970-talet. Da blev det har ursprungligen kulturella begreppet alltmer politiserat , nar stodet for den spanska fascismen borjade falna i Spanien. Under den kansliga overgangsperioden fran diktatur till demokrati blev de katalanska landerna ett hogst kontroversiellt begrepp, mest markbart under 1980-talet i den autonoma regionen Valencia .

Paisos Catalans ? pa katalanska oftast nagot kontroversiellt skrivet med stort P och C, likt ett namn pa ett land ? ar inte lagligen definierat, och det finns inte heller nagon universellt accepterad definition over vad begreppet ska tacka. Det kan referera endast till omraden dar olika varianter av den centralkatalanska huvuddialekten traditionellt talas, eller inkludera alla politiska enheter dar katalanska har nagon officiell status ? trots att dar ocksa finns omraden dar man inte talar katalanska (ljusgratt pa kartan till hoger).

Betydelser och namn [ redigera | redigera wikitext ]

Innebord [ redigera | redigera wikitext ]

De katalanska landerna har olika betydelser, beroende pa sammanhang. I stora drag kan man dela in betydelserna i tva olika grupperingar ? den lingvistiska eller den politiska. Den politiska definitionen ar den vidaste, eftersom denna ocksa inkluderar den sprakliga.

Som en lingvistisk term anvands Paisos Catalans pa samma satt som den engelsksprakiga anglosfaren , den fransksprakiga frankofonin och motsvarande inom de portugisisksprakiga ( lusofoni ) och spansksprakiga delarna av varlden.

Som en politisk term refererar den till ett antal olika politiska projekt ^{[ 2 ]} som stotts av foresprakare av en katalansk sjalvstandighet . Dessa har utgatt fran den sprakliga enheten/likheten och pekat pa forekomsten av en gemensam nationell identitet som skulle forena alla dem som bodde i de olika territorierna. De har rorelserna har hojt rosten for ett "politiskt samarbete" ^{[ 3 ]} mellan de olika territorierna, ofta for att fortydliga deras enighet och politiska sjalvstandighet. ^{[ 4 ]}

Andra namn [ redigera | redigera wikitext ]

Som en foljd av motstandet mot de har politiska projekten i vissa omraden, ^{[ 5 ]} har vissa kulturinstitutioner valt att i stor utstrackning undvika begreppet Paisos Catalans ; man kan istallet tala om katalansksprakiga lander eller det katalanska sprakets omrade (katalanska: terra de parla catalana ^{[ 6 ]} ). ^{[ 7 ]}

Den digitala nyhetstidningen Andorra Directe har valt att ta upp nyheter fran de katalansksprakiga omradena (utanfor Andorra ) under rubriken "Cataland". ^{[ 8 ]} Detta ar en sammandragning av dels till den vanliga germansksprakiga beteckningen pa lander , dels till ordet Catalans (katalaner). Webbtidningen Vilaweb samlar sina nyheter om de katalansksprakiga omradena under namnet Pais ("landet"), med underkategorier for de olika territorierna; har inordnas nyheterna om sjalva Katalonien i kategorin Principat ^{[ 9 ]} ("furstendomet", syftande pa det tidigare furstendomet Katalonien under Aragonska kronan ).

Inblandade territorier [ redigera | redigera wikitext ]

Olika varianter av katalanska talas i:

• de spanska autonoma regionerna :
  • Katalonien ? aven om man i comarcan Val d'Aran raknar occitanska som omradets inhemska sprak;
  • Balearerna ;
  • Valencia (dar som valencianska ), med undantag av ett antal vastliga och sydliga comarcor dar endast spanska talas;
  • Murcia , i det lilla valenciansksprakiga gransomradet El Carche ;
  • Balearerna ;

• Andorra , en sjalvstandig europeisk stat dar katalanska ar nationalsprak och enda officiella sprak ;
• det mesta av det franska departementet Pyrenees-Orientales , aven kallat Le Pays catalan (det katalanska landet) pa franska eller Catalunya (del) Nord ( Nordkatalonien ) pa katalanska;
• den italienska staden Alghero pa Sardinien , dar den katalanska varianten algueresiska fortfarande talas.

Katalanska ar officiellt sprak i Andorra, tillsammans med spanska och occitanska officiellt sprak i Katalonien, tillsammans med spanska officiellt sprak i Balearerna och i regionen Valencia (i den senare under namnet valencianska ) och tillsammans med italienska officiellt sprak i staden Alghero. Det ar ocksa ett av Italiens erkanda minoritetssprak, vid sidan av sardiska .

Katalanska ar inte officiellt sprak i vare sig Aragonien, Murcia eller Pyrenees-Orientales, trots att departementsstyret i Pyrenees-Orientales 10 december 2007 officiellt erkande katalanskan och franska som departementets egna sprak. ^{[ 10 ]} 2009 forklarades katalanskan som llengua propia (tillsammans med aragonska ) i den autonoma regionen Aragonien. ^{[ 11 ]}

Kulturell dimension [ redigera | redigera wikitext ]

Kultursamverkan over regiongranserna [ redigera | redigera wikitext ]

Flera initiativ och samarbetsprojekt har startats hos nagra av de inblandade regeringarna och kulturinstitutionerna. Ett sadant initiativ ar Institut Ramon Llull ( Ramon Llull-institutet , IRL), grundat 2002 av regionstyrena i Balearerna och Katalonien. Dess huvudsakliga mal ar att framja det katalanska spraket och kulturen i utlandet i alla dess former och dialekter, inklusive verk av forfattare, artister och vetenskapsman fran de samarbetande regionerna. 2008 skapade IRL och Andorras regering gemensamt Fundacio Ramon Llull ( Ramon Llull-stiftelsen , FRL), en internationell kulturinstitution med samma syfte som IRL och skapad for att kunna utstracka samarbetet till alla "katalanska lander". Aret fore hade Andorra deltagit i IRL:s arbete pa Bokmassan i Frankfurt . ^{[ 12 ] [ 13 ]}

2009 gick departementsstyret i Pyrenes-Orientales, stadsstyret i Alghero och Xarxa de ciutats valencianes Ramon Llull ('Ramon Llull-natverket av valencianska stader' ^{[ a ]} ) med i samarbetet inom FRL. ^{[ 15 ] [ 16 ] [ 17 ]}

December 2012 valde regionen Balearerna, under styre av det konservativa Partido Popular , att lata regionen lamna samarbetet inom Institut Ramon Llull, ^{[ 18 ]} vilket innebar att IRL da framstod som en i forsta hand Katalonien -styrd institution. Detta ledde senare till att 32 av ons kommuner forenade sig i ett natverk (Xarxa de Municipis i Entitats Balears pel Ramon Llull) som ? liksom det valencianska kommunatverket ovan ? gick med som partner inom Fundacio Ramon Llull. ^{[ 19 ]}

Ett annat exempel pa regionalt samarbete ar Xarxa Vives d'Universitats ( Vives universitetsnatverk , XVU), ett natverk av universitet inom det katalanska sprakomradet.

Politisk dimension [ redigera | redigera wikitext ]

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Termen ar kontroversiell, eftersom manga icke-katalaner ser hela konceptet Paisos Catalans ? sarskilt nar det skrivs med inledande versaler ? som en regionalism som satter sig i motsattning mot en spansk eller fransk nationell identitet. Andra ser det som ett Katalonienstyrt forsok att anlagga historiska ansprak pa historiska katalanska regioner i sodra Frankrike eller i spanska regioner dar man anser att man har egna kulturella sardrag som inte nodvandigtvis far plats inuti en Kataloniencentrerad identitet. Vissa forfattare ? aven forfattare verksamma inom den katalanska litteraturen , har kallat termen "opraktisk" eftersom den genererat mer motstand an positiv respons. ^{[ 20 ]}

Sa i stora delar av det omrade som vissa ser som katalanska landerna finns det knappt nagon katalansk nationalkansla. I Valenciaregionen ar Esquerra Republicana del Pais Valencia ( ERPV ) det enda parti som ger sitt tydliga stod till Paisos -iden, men dess representation ar begransad till sammanlagt fyra ledamoter i tre olika kommunfullmaktige ^{[ 21 ]} (av sammanlagt 5 622 valbara platser i 542 valencianska kommuner). Partiet har tva ganger (2003 och 2007) stallt upp i de allmanna valen pa regionniva och fatt mindre an en halv procent av det totala rostetalet. ^{[ 22 ]} Dess roll inom valenciansk politik ar for narvarande marginell. ^{[ 23 ]}

Det finns andra partier som talar om termen bara i sin kulturella eller lingvistiska betydelse. Dar finns bland annat Bloc Nacionalista Valencia ('Valencianska nationalistblocket', BNV), som ar det storsta valenciansknationalistiska partiet i Valenciaregionen. BNV:s mal ar att "na full nationell suveranitet for det valencianska folket, och fa en suveran valenciansk att stadfasta en deklaration som ger mojlighet till associering med lander som delar samma sprak, historia och kultur". ^{[ 24 ]} Infor 2011 ars regionval var partiet inblandat i ett nytt valsamarbete betitlat Coalicio Compromis ('Kompromisskoalitionen') som slutligen vann sex mandat (av sammanlagt 99) i regionparlamentet.

Nagra av de mest aktiva forsvararna eller understodjarna av konceptet Paisos Catalans har varit av valencianskt ursprung, inklusive Joan Fuster , Josep Guia och Vicent Partal .

1980-talet [ redigera | redigera wikitext ]

Amnet var en het potatis under den politiskt kansliga overgangsperioden till demokrati efter Francos dod, sarskilt i och kring staden Valencia. Aren runt 1980, nar systemet med autonoma regioner holl pa att utformas, nadde kontroversen full styrka. Ett antal valencianska hogerpolitiker (ursprungligen

Olika valencianska hogerpolitiker (ursprungligen fran det Adolfo Suarez -ledda Union de Centro Democratico ) var radda for vad de sag som ett forsok fran Katalonien att annektera regionen. Detta gav bransle till en valdsam "anti-katalansk" kampanj riktad mot lokala Paisos Catalans-anhangare, dar man till och med (utan framgang) forsokte sig pa vapnade attacker mot forfattare som man ansag var viktiga Paisos Catalans-anhangare ? inklusive namn som Joan Fuster och Manuel Sanchis i Guarner. Det nybildade Unio Valenciana agnade sig under en period at en tydlig anti-katalansk politik, en politik som runt millennieskiftet minskade i betydelse allteftersom den tidiga kontroversen kring den demokratiska overgangsperioden mer och mer blev historia.

Senare ar [ redigera | redigera wikitext ]

Konfrontationen mellan politiker fran Katalonien och Valenciaregionen minskade under 1990-talet, parallellt med att det valencianska regionstyret fick etablerad status. Daremot ar det fortfarande ett irritationsmoment i relationerna mellan Katalonien och vissa andra spanska regioner. I vissa lager ses Kataloniens marknadsforing internationell fran viss distans, och att katalanska kulturorganisationer som Omnium Cultural mer tydligt tagit stallning for katalansk sjalvstandighet har inte underlattat relationerna mellan de katalansksprakiga regionerna. Begrepp som Paisos Catalans eller Pais Valencia ('Valencianska landet') ses fortfarande med misstro fran manga. Dessutom har det styrande partiet i Valenciaregionen sedan 2011 ( Partido Popular ) genomdrivit ett antal atgarder som vissa sett som rent antikatalanska, inklusive nedlaggningar av TV-bolag (se Radiotelevisio Valenciana ) och minskad plats for valencianska i undervisning och administration. ^{[ 25 ]}

Begreppet Katalanska landerna namns inte inom politiken i nagra andra katalansksprakiga territorier, vare sig i Andorra, La Franja, Carche eller Alghero. I regionen Balearerna ar det politiska stodet for partier anknutna till katalansk nationalism motsvarande 10 procent av rosterna. ^{[ 26 ]} Samtidigt ar Partido Popular ? som kraftigt motsatt sig allt vad Paisos Catalans heter ? styrande parti bade i Valenciaregionen och i Balearerna.

Amnet kom dock upp pa den politiska agendan december 2013, nar det baleariska regionstyret gjorde en officiell deklaration ^{[ 27 ]} till forsvar for sin autonomi och till svar pa ett deklaration av Kataloniens regionparlament som tog upp amnet. I den baleariska deklarationen uttalade man att "Balearernas parlament understryker att de sa kallade "Katalanska landerna" inte existerar och att Balearerna inte pa nagot satt ar del av ett "Katalanskt land". ^{[ b ]}

Juli 2014 var officiella delegationer fran Kataloniens regionstyre och Omnium Cultural (en katalansk kulturorganisation som pa senare ar blivit stark foresprakare for Kataloniens sjalvstandighet) pa besok i Alghero. Carlo Sechi, fore detta borgmastare i Alghero, kallade besokarna for kolonialister och besoket ett forsok att blanda sig i Algheros egna goromal. ^{[ 28 ]}

Den spanska forfattningen [ redigera | redigera wikitext ]

1978 ars spanska forfattning innehaller en klausul som forbjuder bildandet av federationer mellan de autonoma regionerna . ^{[ 29 ]} Sa om iden om de katalanska landerna skulle vinna demokratiskt stod vid allmanna val, vore man anda tvungen att gora ett spanskt forfattningstillagg for att kunna ge de "katalanska lander" som ligger inom Spaniens granser tillstand att skapa ett gemensamt parlament (eller motsvarande).

Det finns dock redan en liknande tillaggsklausul i Spaniens forfattning. Dar tillats Navarra forena sig med Baskien , om dess befolkning sa onskar.

Regional utveckling [ redigera | redigera wikitext ]

De katalanska landernas utveckling har under senare arhundraden delvis skett separat, allt eftersom territorierna inlemmats i olika stater. Katalanskan har dock levt kvar, numera dock ofta som ett minoritetssprak.

• Katalonien har anda sedan medeltiden varit det viktigaste centret for katalansk politik och kultur. Barcelonas roll som hamn- och storstad redan under det aragonska rikets tid foljdes av en relativ nedgang under 1500-, 1600- och 1700-talen. Men darefter inleddes en industrialisering som bade vackte den katalanska nationalismen till liv (efter det sena 1800-talets renaixenca ) och genererade en stor inflyttning fran andra delar av Spanien. 2010 stod Katalonien for knappt 19 procent av Spaniens BNP , ^{[ 30 ]} med drygt 16 procent av befolkningen. ^{[ 31 ]}

• Balearerna befolkades av katalansksprakiga invandrare i samband med reconquistan i borjan av 1200-talet. Ogruppen var sjalvstyrande fram till 1349, da det slutligen inlemmades i det aragonska kungariket. Genom en relativ isolering utvecklades ocksa den lokala dialekten ? baleariskan ? parallellt med katalanskan pa fastlandet. Pa Mallorca framtradde Raimundus Lullus som en av de tidigaste forfattarna pa det katalanska spraket. Den nordligaste on, Menorca , var en brittisk besittning under storre delen av 1700-talet och aterlamnades slutligen till Spanien 1802.

Under 1900-talets andra halft har ogruppen sett en stor inflyttning av fastlandsbor, kanske framst genererat av den vaxande turistnaringen. Detta har inneburit att spanskan i storre delen av regionen tagit over som forstasprak. En undersokning fran 2003 rapporterade att 74,6 procent av ogruppens befolkning kunde tala katalanska (av nagondera dialekt). ^{[ 32 ]}

• Regionen Valencia etablerades som en egen stat i samband med reconquistan under 1200-talet; den blev da den tredje staten under den aragonska kronan, vid sidan av Katalonien och Aragonien sjalvt. Efter utflyttning/fordrivning av den muslimska befolkningsmajoriteten aterbefolkades omradet fran tva hall, med katalansksprakiga invandrare langs med kusten och spansk/aragonsk-talande invandrare i inlandet. An idag finns sprakgransen kvar, aven om spanskan tagit over helt i inlandet och ar val spridd aven i kustomradena.

Under det sena 1900-talet blev ater valencianskan officiellt sprak i regionen, men samarbetsproblem med Katalonien har gjort att den valencianska sprakutvecklingen i stor utstrackning stannat av och spanskan pa senare ar istallet vunnit mer mark. 2010 rapporterades att cirka 30 procent av befolkningen anvande valencianska som talsprak hemma eller bland vanner, medan knappt 25 procent nyttjade spraket i affarskontakter. ^{[ 33 ]}

Regionen har ocksa drabbats hart av det tidiga 2000-talets ekonomiska kris. November 2014 var 522 000 invanare i regionen arbetslosa, ^{[ 34 ]} och tidigare har siffror pa cirka 25 procents arbetslosa noterats. En massuppsagning av personal vid det regionagda radio- och TV-bolaget Radiotelevisio Valenciana ledde november 2013 till en langvarig arbetskonflikt och slutlig nedlaggning. ^{[ 35 ]}

• El Carche ar en liten del av ostligaste Murcia -regionen med till stora delar katalansktalande befolkning. ^{[ 36 ]} Omradet ligger i anslutning till Elche ( valencianska : Elx ) pa den valencianska sidan gransen och koloniserades av katalansksprakiga nybyggare i samband med reconquistan . Regionen var dock fortsatt befolkad av morisker (tvangskristnade muslimer) fram till borjan av 1600-talet, da kungligt pabud tvang dem att lamna Spanien. El Carche ar ett glest befolkat bergsomrade, och den 300 kvadratkilometer stora regionen hade 1950 cirka 3 000 invanare. Sedan dess har en kris inom jordbruksproduktionen lett till okad utflyttning, och ar 2005 fanns har endast 533 registrerade invanare.

• La Franja (den ostligaste delen av Aragonien, langs med gransen mot Katalonien) orienterades med den forbattrade administrationen och kommunikationerna mer mot regionhuvudstaden Zaragoza . Den aragonska huvudstadsbefolkningen hade sedan slutet av medeltiden successivt overgatt till att tala kastilianska . An idag saknar katalanskan i ostra Aragonien officiell status. Begreppet La Franja (de Ponent) ("Gransremsan [i vaster]") myntades i Katalonien, medan man i Aragonien tidigare inte definierat de katalansksprakiga omradena i oster pa nagot sarskilt vis. Parallellt med framvaxten av den katalanska nationalismen har Aragoniens regionregering stiftat lagar som medvetet undviker att namna det katalanska spraket; ^{[ 37 ]} spraket i omradet definieras enligt regionstyret sedan 2013 som LAPAO ( Lengua Aragonesa Propia del Area Oriental ? 'Aragoniens eget sprak i det ostra omradet'). ^{[ 38 ]}

• Andorra ar en rest av det medeltida systemet av smastater mellan morernas Spanien och Frankerriket (senare Frankrike ). Runt och soder om Pyreneerna fanns lange en mangd mindre, kristet styrda statsbildningar, varav alla utom en senare integrerades i Spanien (bildat 1479). Andorra, som erovrats ar 803 fran morerna och 819 gavs som gava av frankerkungen Ludvig den fromme till den katalanska biskopen av Urgell , blev dock omtvistat. Fran 1278 delades overhogheten med greven av Foix , som idag motsvaras av Frankrikes president . ^{[ 39 ]} Omradets lage bland isolerade bergsdalar har underlattat dess fortsatta sjalvstandighet, och det lokala spraket ? en variant av occitanoromanska som i likhet med dialekter i soder och oster utvecklades till dagens katalanska ? har fortsatt som huvudsakligt modersmal. Forst under 1900-talets okade turism , taxfree -forsaljning (lokal beskattningsratt infordes forst i samband med sjalvstandighetsforklaringen 1993 ^{[ 40 ]} ) och arbetskraftsinvandring har spanska , franska och portugisiska kommit att bli stora sprak i landet. ^{[ 41 ]}

• 

  Roussillon (aven benamnd som Nordkatalonien ; fran 1790 motsvarande Pyrenees-Orientales ) overgick efter trettioariga kriget till Frankrike . ^{[ 42 ]} I det ostra kustomradet levde da manga pa forsaljning av salt, producerat i saliner . Frankrike inforde 1661 en statlig saltskatt, vilket slog hart mot den lokala salthandeln och ledde till lokala uppror ^{[ 43 ]} som inte kvastes fullstandigt forran 1675.

Under franskt styre blev franska det enda officiella spraket. Trots detta levde katalanskan i stort sett kvar som lokalt tungomal, och annu 1998 rapporterades att 34 procent talade katalanska.

2003 invigdes Porta dels Paisos Catalans ('Katalanska landernas port') vid motorvag A9 ? har aven kallad La Catalane ? i norra delen av omradet. Monumentet, som ritats av skulpturen Emili Armengol , ar en stor bage med fyra vertikala oppningar a la randerna i senyeran . ^{[ 44 ]}

• Alghero ? liksom ovriga delar av Sardinien ? erovrades av Aragonien i etapper fran tidigt 1300- till tidigt 1400-tal. Staden och on skulle komma att lyda under den aragonska kronan (sa smaningom inom den spanska staten ) fram till 1713 ars fred i Utrecht . Med den aragonska erovringen av on foljde ocksa ett inforande av feodalism , vid en tid da ovriga Europa hade borjat avskaffa det feodala systemet. I avsides belagna landsdelar ? Sardinien lag langt fran hoven pa iberiska halvon ? var dock systemet med lansherrar ett anvandbart satt att utstracka kungamakten pa andra sidan havet.

Alghero erovrades av Aragonien 1353, och efter flera lokala revolter forvisades den lokala befolkningen fran staden, ^{[ 45 ]} vilken darefter aterbefolkades av katalanska kolonister. I borjan av 1500-talet fick staden en speciell kunglig status, vilket starkte dess utveckling, men i ovrigt stagnerade utvecklingen. Spaniens intressen upptogs allt mer av de transatlantiska besittningarna , alltmedan det vaxande Osmanska riket begransade handeln osterut over Medelhavet. 1720 togs hela Sardinien over av det Piemonte -baserade Huset Savojen , och darigenom inlemmades det under 1800-talet i det panyttfodda Italien . Efter andra varldskriget har Alghero blivit en allt viktigare turistort, medan katalanskan idag ar modersmal hos drygt 20 procent av stadsbefolkningen.

Namn och namngivning [ redigera | redigera wikitext ]

Etymologi [ redigera | redigera wikitext ]

Termen Paisos Catalans finns forsta gangen dokumenterad i "Historia del Derecho en Cataluna, Mallorca y Valencia. Codigo de las Costumbres de Tortosa, I" (Historien om lagstiftningen i Katalonien, Mallorca och Valencia. Tortosas tullkod, I) skriven av den valencianske juridikhistorikern Benvingut Oliver i Esteller .

Begreppet bade ifragasattes och fick ny kraft genom anvandningen av den motsvarande termen occitanska landerna i Oficina de Relacions Meridionals skriven 1933 i Barcelona. Ytterligare ett namnforslag som en tid ronte viss popularitet under det tidiga 1900-talet var "Patria llemosina" (Limousinska moderlandet); det foreslogs av Victor Balaguer som en federation av katalansksprakiga provinser. Bada de har benamningarna baserade sig pa teorin att katalanska ar en occitansk dialekt.

Ingen av de tre ovanstaende termerna fick nagon storre spridning. Konceptet i stort sett forsvann, tills det fler artionden senare aterupptacktes, omdefinierades och placerades mitt i en ny debatt om den kulturella hemvisten av den valencianske forfattaren Joan Fuster . ^{[ 46 ]} I sin bok Nosaltres els valencians ('Vi valencianer'), tryckt 1962, gjorde han en politisk nytolkning av konceptet. Medan begreppet ursprungligen i allmanhet syftade pa katalansksprakiga omraden, utvecklade Fuster en politisk medvetenhet snarlik senare tiders katalanska nationalism. Den nya innebordet av begreppet refererade till de Katalanska landerna som en mer eller mindre enhetlig nation och med en gemensam kultur. Man ansag att detta omrade, som delats upp genom historien, borde aterskapas som nation ? aven politiskt. Fusters anvandning av Paisos Catalans vann popularitet, och andra tidigare forslag som Comunitat Catalanica ('Katalaniska gemenskapen') eller Bacavia ^{[ 47 ]} (sammandragning av Balearerna-Katalonien-Valencia) marginaliserades.

Idag ar begreppet katalanska landerna politiskt laddat, och det forknippas oftast med katalansk nationalism och anhangarna till Kataloniens sjalvstandighet. Iden att forena de har olika territorierna i en sjalvstandig stat stods av ett antal politiska partier, dar ERC (ett av de stora partierna i Kataloniens parlament ) ar det mest framtradande.

Gator och torg [ redigera | redigera wikitext ]

Begreppet Paisos Catalans har pa senare ar fatt stor spridning vid namngivning av gator och torg runtom i Katalonien. Dessa kommunala beslut har gynnats av att en majoritet av Kataloniens kommuner organiserat sig till stod for sjalvstandighet (fran Spanien), for Katalonien eller de katalanska landerna. ^{[ 48 ]} Namngivningarna galler bade storre (ofta benamnda avinguda ['aveny'] eller passeig ['led']) och mindre (ofta med namnet carrer ['gata']) trafikleder och platser. Nedan listas ett ofullstandigt urval:

• Avinguda dels Paisos Catalans ? gator i Reus ^{[ 49 ]} , Tarragona ^{[ 50 ]} och Vic
• Avinguda dels Paissos Catalans ? gata i Manresa ^{[ 51 ]}
• Avinguda Paisos Catalans ? gata i Banyoles ^{[ 52 ]}
• Carrer dels Paisos Catalans ? gata i Sant Feliu de Llobregat ^{[ 53 ]}
• Carrer dels Paisos Catalans ? gata i Rubi ^{[ 54 ]}
• Passeig dels Paisos Catalans ? gata i Salt nara Girona ^{[ 55 ]}
• Placa dels Paisos Catalans (namngiven 1989 ^{[ 56 ]} ) ? ett torg nara Estacio Barcelona-Sants
• Placa Paisos Catalans ? trafikplatser i Lleida ^{[ 57 ]} och Martorell ^{[ 58 ]}
• Rambla dels Paisos Catalans ? gata i Vilanova i la Geltru ^{[ 59 ]}
• Ronda dels Paisos Catalans ? gata i Mataro ^{[ 60 ]}

Detta offentliga namnbruk saknas i princip helt utanfor sjalva Katalonien, i regioner dar begreppet fatt mindre spridning och ofta ar mer politiskt kontroversiellt.

Kommentarer [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran engelsksprakiga Wikipedia , 19 juli 2014 .

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Atles dels Paisos Catalans . Barcelona: Enciclopedia Catalana, 2000. (Geo Estel. Atles) ISBN 84-412-0595-7 .
• Burguera, Francesc de Paula. Es mes senzill encara: digueu-li Espanya (Unitat 3i4; 138) ISBN 84-7502-302-9 .
• Geografia general dels Paisos Catalans . Barcelona: Enciclopedia Catalana. 1992?1996. 7 v. ISBN 84-7739-419-9 (o.c.).
• Gonzalez i Vilalta, Arnau. La nacio imaginada: els fonaments dels Paisos Catalans (1931?1939) . Catarroja: Afers, 2006. (Recerca i pensament; 26)
• Grau, Pere. El panoccitanisme dels anys trenta: l'intent de construir un projecte comu entre catalans i occitans . El contemporani, 14 (gener-maig 1998), p. 29?35.
• Historia: politica, societat i cultura als Paisos Catalans . Barcelona: Enciclopedia Catalana, 1995?2000. 13 v. ISBN 84-412-2483-8 (o.c.).
• Mira, Joan F. Introduccio a un pais . Valencia: Eliseu Climent, 1980 (Papers basics 3i4; 12) ISBN 84-7502-025-9 .
• Perez Moragon, Francesc. El valencianisme i el fet dels Paisos Catalans (1930?1936) , L'Espill, num. 18 (tardor 1983), p. 57?82.
• Prat de la Riba, Enric. Per Catalunya i per l'Espanya Gran .
• Soldevila, Ferran. Que cal saber de Catalunya . Barcelona: Club Editor, 1968. Amb diverses reimpressions i reedicions. Actualment: Barcelona: Columna: Proa, 1999. ISBN 84-8300-802-5 (Columna). ISBN 84-8256-860-4 (Proa).
• Stegmann, Til i Inge. Guia dels Paisos Catalans . Barcelona: Curial, 1998. ISBN 84-7256-865-2 .
• Ventura, Jordi. Sobre els precedents del terme Paisos Catalans , hamtad fran "Debat sobre els Paisos Catalans", Barcelona: Curial…, 1977. p. 347?359.

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Katalanska landerna .
  Bilder & media
• "The Spirit of Catalonia". (bok fran 1946 av Oxfordprofessorn Dr. Josep Trueta]

v   ?   r Katalanska/valencianska kulturomradet Dimensioner spraket ( baleariska  · katalanska  · valencianska )  · folket ( katalaner )  · folkhemmet/nationen ( katalanska landerna  · katalanism ) Omraden Alghero  · Andorra  · Balearerna  · El Carche  · La Franja  · Katalonien ( historia ? styre ? parlament ? president ? regering )  · Roussillon ( Nordkatalonien )  · Valenciaregionen Kultur- foreteelser castell  · Les Falles  · jattar och storhuvuden  · katalanska/valencianska/baleariska koket ( cava  · paella )  · Katalanska varldskartan  · katalansksprakig film  · kultur i Andorra  · litteratur ( GEC  · Premi de les Lletres Catalanes Ramon Llull )  · massmedier pa katalanska  · modernisme  · musik och dans ( nova canco  · rock catala )  · sport i Katalonien ( El Clasico/El Classic  · Circuit de Barcelona-Catalunya )  · teckensprak  · Tirant den Vite Symboler och institutioner barretina  · caganer  · Els segadors  · Institut d'Estudis Catalans  · La Balanguera  · Kataloniens nationaldag ( Katalanska vagen )  · senyera ( estelada )  · Tio de Nadal Personligheter Francesc Cambo  · Francesc Macia  · Lluis Companys  · Antoni Gaudi  · Ramon Llull  · Joan Miro Se aven: Spaniens autonoma regioner