Kasus ar en grammatisk kategori for nomen (eller nominalfraser ^{[ 1 ]} ), som markerar dessas funktion i satsen. I forsta hand galler det pronomen och substantiv ? samt substantiverade former av ovriga nomen. I manga sprak som anvander kasus kongruensbojs dock andra nomen, som rakneord och adjektiv (samt adjektiviskt anvanda particip), med huvudordet. Allra vanligast ar denna kasuskongruens hos sprak dar adjektivattribut i allmanhet placeras efter huvudordet.

Kasus ses traditionellt som en bojningskategori , men kan i en del fall betraktas som avledning ? eftersom flera kasus far substantiv att fungera som adverbial .

Det rader delade meningar (bland sprakbeskrivarna) om statusen for olika kasus i olika sprak. Detta beror ofta pa forandringar i spraket under tid och problem med gransdragning for nar ett visst fenomen har spelat ut sin roll i spraket. Det har har bland annat lett till stor oenighet om hur manga kasus vissa sprak har; till exempel har svenskan allt fran inga till tre kasus beroende pa vem man fragar.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Ordet kasus kommer av latinets c?sus (’fall’), en substantivering av verbet cadere (’att falla’). Det latinska ordet ar i sin tur en oversattning  av grekiskans πτ?σι? ( ptosis , ’fall’), av verbet π??πτειν ( piptein , ’att falla’). Den grammatiska anvandningen av ordet ptosis anvands forst av Aristoteles i en mycket vidare bemarkelse an i dag och kunde betyda i princip alla bojningar eller avledningar av verb och substantiv. Senare kom stoikerna att begransa betydelsen av ptosis  till att enbart innefatta deklinationer av nominala ordklasser . Stoikerna skilde ocksa mellan ptosis orth? ( casus rectus , ’uppratt kasus’) och pt?seis plagiai ( casus obliqui , ’sneda kasus’). Ptosis orth? syftade pa nominativen och pt?seis plagiai pa ovriga kasus, sasom genitiv , dativ och ackusativ . I den klassiska grammatiken sag man alltsa pa kasus som att orden genomgar ett ”fall” nar de bojs fran nominativ (”uppratt kasus”) till de ovriga oblika (d.v.s. ”sneda”) kasusen. ^{[ 2 ] [ 3 ]}

Indelning [ redigera | redigera wikitext ]

Kasus delas ofta in i foljande grupper ( av vissa lingvister ? medan andra gor andra indelningar): ^{[ fortydliga ]}

• Lokalkasus ? som beskriver placering (och rorelse).
  • Abessiv
  • Ablativ
  • Adessiv
  • Allativ
  • Delativ
  • Elativ
  • Illativ
  • Lativ
  • Lokativ
  • Sublativ
  • Superlativ
• Morfosyntaktiska kasus ^{[ forklaring behovs ]} ? som beskriver syntaktisk form. ^{[ fortydliga ]}
  • Absolutiv
  • Ackusativ
  • Ergativ
  • Ergativ?genitiv
  • Instruktiv
  • Instrumentalis
  • Intransitiv
  • Nominativ
  • Oblik
  • Pegativ
• Relationella kasus ? som beskriver relation.
  • Ablativ
  • Aversiv
  • Benefaktiv
  • Dativ
  • Distributiv
  • Distributiv?temporalis
  • Genitiv
  • Kausativ
  • Kausativ?final
  • Komitativ
  • Ornativ
  • Possessiv
  • Privativ
  • Semblativ
  • Sociativ
• Semantiska kasus ? som beskriver betydelse.
  • Partitiv
  • Prepositionalkasus
  • Vokativ
• Statiska kasus ? som beskriver tillstand.
  • Abessiv
  • Adverbialis
  • Ekvativ
  • Essiv
  • Essiv?formalis
  • Essiv?modalis
  • Exessiv
  • Formalis
  • Identiskt
  • Komparativ
  • Orientativ
  • Revertiv
  • Translativ
• Temporalkasus ? som beskriver tid.
  • Essiv
  • Temporalis

Kasus status i moderna sprak [ redigera | redigera wikitext ]

Nar sprakbeskrivarna ar oense om ett kasus status i ett sprak kan det bero pa atminstone tva faktorer:

• Ett visst kasus ar begransat till ett fatal ord och ar inte langre produktivt, det vill saga kan inte markeras pa nya ord, varvid de kvarvarande ordformerna kan betraktas som egna ord ? vanligen adverb. I svenskan ar ingen oense om att dativformer som lagom och stundom har blivit rena adverb.
• Affixet for ett kasus har blivit vad som snarast ar att betrakta som en klitisk partikel , det vill saga nagot som ar en blandning mellan ett affix och ett fritt morfem . Tecken pa det kan vara att en andelse hamnar pa ett annat ord an huvudordet i nominalfrasen (och endast dar). Till exempel gor det faktum att svenska sprakbrukare idag mestadels skulle anvanda formuleringen "Kungen av Thailands hast" snarare an "Kungens av Thailand hast" att genitiv ifragasatts som kasus i svenskan pa grund av detta. I mariska fasts modalisandelsen idag oftast pa ord som redan ar markerade for ett annat kasus ? namligen illativ , vilket gor att manga ^{[ vem? ]} anser att modalis inte ar ett kasus i spraket. Andra ^{[ vem? ]} ser kombinationen illativsuffix+modalissuffix som ett morfem, varvid modalis av dem kan anses vara mariskt kasus. ^{[ facksprak ]}

Kasus i olika sprak [ redigera | redigera wikitext ]

Svenska [ redigera | redigera wikitext ]

Den traditionellt vanligaste standpunkten bland svenska lingvister ar att svenskan har tva kasus ^{[ kalla behovs ]} ? utifran att substantivens s-former ar genitiv och deras s-losa former nominativ eller "grundform". Enligt andra synsatt har svenskan inga eller upp till tre kasus, beroende pa hur och vad man raknar som kasus.

For "tre kasus" tittar man forutom pa substantiven ocksa pa personliga pronomen ? som har sarskilda objektsformer. De personliga pronomen har da, precis som substantiven, nominativ (i subjektsformerna "jag", "du" och "han"/"hon"/"den"/"det" samt pluralisformerna "vi", "ni" och "de") och genitivform i de possessiva pronomina ("min", "din", "hans"/"hennes"/"dess", etc.), men slutligen raknar man aven objektsformerna ("mig", "dig" etc) som "objektskasus" och far ett tredje kasus utover de tva man redan hade fran substantiven. Standpunkten for "tva kasus" bygger pa att de personliga pronomina inte bor raknas eftersom de ar sa fa.

For "ett kasus" raknar man substantivens s-former som genitiv, men anser inte att de s-losa formerna kan raknas som nominativ utan ser dem som kasuslosa. Andra som sager att svenskan har "ett kasus" anser att s-formernas s inte ar en kasusandelse utan en "pahangd" klitisk partikel och att den form som finns (med eller utan s) ar ett kasus ? det enda. ^{[ fortydliga ]}

Att svenskan inte har nagra kasus alls bygger pa att om s-formerna inte ar genitiv, ar det heller inte langre meningsfullt att kalla den ensamma formen som blir kvar for kasus. Svenska Akademiens grammatik (1999) uppger dock att genitiv ar ett kasus i svenskan.

I fornsvenskan fanns dessutom kasusen ackusativ och dativ , men fran nysvenskan pa 1500-talet anvands dessa endast for personliga pronomen, som rester i skrift och i vissa dialekter. Fortfarande idag finns det spar kvar av aldre kasus i vissa fasta fraser , dar vissa prepositioner styrt kasus. Till exempel styrde till genitiv och i dativ , vilket lever kvar i uttrycken "till skogs" respektive "i sinom tid".

Indoeuropeiska sprak [ redigera | redigera wikitext ]

Det ursprungliga indoeuropeiska spraket anses ha haft atta kasus: nominativ, ackusativ , dativ , genitiv , lokativ , ablativ , instrumentalis samt vokativ . Manga av kasusandelserna anses ha uppkommit genom att pronomen eller postpositioner fran aldre sprakformer "vuxit fast" vid sina huvudord.

Finsk-ugriska sprak [ redigera | redigera wikitext ]

Av urindoeuropeiskans kasus lokativ och ablativ ser man tydligt att kasus kan uttrycka funktioner som exempelvis svenskan uttrycker med hjalp av prepositioner . Detta ar annu tydligare hos de riktigt kasusrika spraken, bland annat manga i den finsk-ugriska familjen, dar exempelvis ungerskan har 18 kasus och finskan 15. Att antalet kasus inte kan bestammas exakt kan verka markligt men forekomsten av vissa kasus ar omdebatterad. Till exempel sammanfaller ackusativen med genitiv och nominativ till formen och dess status ifragasatts ofta; komitativ och instruktiv ar ovanliga i faktiskt bruk; prolativ raknas ibland som kasus trots att den bara tillampas for vissa substantiv; exessiv forekommer endast i nagra fa dialektala uttryck men skulle komplettera essiv och translativ pa ett systematiskt satt och har darfor ibland inkluderats.

Nagra exempel pa finska [ redigera | redigera wikitext ]

• Nominativ : talo = ”hus”
• Partitiv : taloa = ”en del av huset”
• Genitiv : talon = ”husets”
• Essiv : talona = ”som hus”
• Translativ : taloksi = ”bli hus”
• Inessiv : talossa = ”i huset”
• Elativ : talosta = ”ut ur huset”
• Illativ : taloon = ”in i huset”
• Adessiv : talolla = ”pa huset”
• Ablativ : talolta = ”fran huset”
• Allativ : talolle = ”till huset”
• Abessiv : talotta = ”utan hus” (ocksa med preposition ilman och partitiv: ilman taloa = ”utan hus”)
• Komitativ : taloineen = ”med sina hus” (ocksa med genitiv, possessivsuffix ( n(sa) ) och postposition kanssa : talonsa kanssa = ”med sitt hus”)
• Instruktiv : taloin = ”med hjalp av sina hus” (att gora nagot med hjalp av nagot, exempelvis kasin = ”for hand”)

Finskans kasusbojning ar tydlig till exempel redan i namnet pa den storsta dagstidningen Helsingin Sanomat , "Helsingfors nyheter" dar Helsingin ar genitiv av Helsinki och pa vagskyltar dar till exempel skylten Virolahden  k:k, leder till orten Virolahti , dar -lahden ar genitiv av efterledet -lahti .

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Deklination (lingvistik)
• Tabasaranska
• Lista over kasus

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallforteckning [ redigera | redigera wikitext ]

• Brandenburg, Philipp (2013), ”Case (ptosis), Ancient Theories of” , i Giannakis, Georgios K., Encyclopedia of Ancient Greek Language and Linguistics , Leiden: Brill , http://dx.doi.org/10.1163/2214-448X_eagll_COM_00000051 , last 20 september 2020  
• Teleman, Ulf; Hellberg, Staffan; Andersson, Erik (1999). Svenska akademiens grammatik (1). Stockholm: Svenska akademien. ISBN 91-7227-126-4