En traditionell boplats med kalmuckiska talt, sa kallade
jurtor
.
Kalmuckerna
ar ett
mongolfolk
bosatt i
europeiska Ryssland
. De harstammar fran mongoliska
nomader
som
utvandrade
till lagre
Volgaregionen
pa 1600-talet. I dag bor cirka 177 000 kalmucker i
Kalmuckien
i sydvastra delen av
Ryssland
. Ungefar en femtedel bor i stader och storre samhallen. En del ar
jordbrukare
, men manga lever fortfarande som
nomadiska
herdar och bor i
jurta
.
Traditionellt levde kalmuckerna i
storfamiljer
. Gifta soner bodde kvar hos sina foraldrar, medan gifta dottrar flyttade till sina makars hem.
De flesta kalmucker praktiserar
lamaism
, men en liten del har
konverterat
till
islam
. Det finns aven en del
ortodoxa kristna
.
Vastmongolisk drakt fran cirka 1700. Drakten hemfordes av
Birgitta Scherzenfeldt
och hennes make
Johan Gustaf Renat
efter langvarig fangenskap hos kalmuckerna i Djungariet. Drakten forvaras nu i
Livrustkammaren
Kalmuckerna harstammar fran
oiroterna
, ett vastmongoliskt folk.
[
1
]
Fran borjan levde de i
Sibirien
, men efter konflikter med sibiriska
tatarer
flyttade kalmuckerna vasterut, till Volgadalen. Aren 1664?1771 levde kalmuckerna i det
kalmuckiska khanatet
. De lydde under den
ryska
tsaren
, men hade visst
sjalvstyre
.
Ar 1771 gav sig cirka 125 000 kalmucker av till
Dzungariet
(ett omrade omfattande delar av dagens
Xinjiang
i
Kina
, samt
Mongoliet
), mojligen pa grund av
fortryck
fran Ryssland. De flesta dog pa vagen. Khanatet upplostes och
inkorporerades
i den ryska
guvernementet Astrachan
. Rysslands
regering
lat omforflytta en del kalmucker till
floderna
Ural
,
Terek
och
Kuma
, andra till Sibirien.
I samband med den
ryska revolutionen
1917 stallde sig en del kalmucker pa
Vita armens
sida och emigrerade vasterut efter
bolsjevikernas
seger. I dag bor kalmucker bland annat i
USA
,
Schweiz
och
Tyskland
.
Kalmuckernas autonoma oblast
inrattades 1920, vilken ombildades till
Autonoma socialistiska sovjetrepubliken Kalmuckien
pa 1930-talet.
Under
Josef Stalins
tid vid makten kom kalmuckerna att, liksom manga andra
sovjetiska
minoritetsfolk
,
deporteras
till Sibirien,
Altaj
,
Centralasien
och
Kazakstan
. Mer an en tredjedel av alla kalmucker dog, liksom manga av deras kulturyttringar. Aren 1957?58 ateretablerades
autonomin
i Kalmuckien och nagra av kalmuckerna kunde flytta tillbaka.
Den kalmuckiska flickan Anushka (malad 1767). Hon var en
livegen
elev till den ryska grevinnan Varvara Sheremeteva, vars portratt hon haller i handerna.
Sedan 1996 heter kalmuckernas territorium
Republiken Kalmuckien
(pa kalmuckiska
Chalmg Tangghtj
). I huvudstaden
Elista
finns ett institut for
buddhism
och det
kalmuckiska
spraket.
- "Kalmyks", i
Human: The Definitive Visual Guide
. Smithsonian Institution 2004.