Kaldeen , aven Kaldeen (lat. Chaldœa), var ett omrade i sydostra Mesopotamien , namnt som Abrahams hemland. Gamla testamentets Kasdim ar hebreiskans uttryck for kaldeer eller babylonier. Kaldeen omfattade egentligen fran borjan sodra Babylonien men kom efter hand att bli synonymt med hela Babylonien.

Kaldeerna var ett semitiskt folk som efter 11:e arhundradet f. Kr. vasterifran trangt in i Babylonien dar de bosatt sig under egna furstar . De var delade pa en mangd smastater vilkas furstar standigt forsokte att komma i besittning av de gamla babyloniska residensstaderna, sarskilt Babylon och var i standiga strider med Assyrien . Efter att ofta ha slagits tillbaka nadde de slutligen sitt mal 626 f.Kr. da en kaldeisk dynasti med Nabu-apla-usur, Nabopolassar, besteg Babylons tron. Nabopolassar lyckades skapa en allians med mederna , mot Assyrien och ar 612 f.Kr. foll den assyriska huvudstaden Nineve i alliansens hander. Det assyriska riket upplostes nar de sista resterna av assyrier besegrades i Harran 609 f.Kr. och Assyriens besittningar i Syrien och Juda rike tillfoll Babylonien.

Pa grund av kaldeernas maktstallning i Babylonien kom detta land i senare tid att benamnas Kaldeen och dess invanare i allmanhet kaldeer. Det kaldeiska rikets granser vaxlade och pa hojden av sin makt nadde det till Armenien i norr, Mediens berg i oster, Persiska viken , Arabiens och Afrikas oknar i soder och Medelhavet i vaster.

Den persiske kungen Kyros II marscherade mot Babylon ar 539 f.Kr. och den valbefasta staden intogs utan strid. Landet blev darefter en del av Perserriket.

I antikens Rom blev namnet kalde (chaldœus) liktydigt med astrolog och spaman, eftersom astrologin hade sitt hemland i Babylonien och dess representanter i Rom oftast var osterlanningar.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran Nordisk familjebok , Kaldeen , 1904?1926.