| Kadmium
|
|
|
|---|
Emissionsspektrum
|
| Generella egenskaper
|
|---|
| Relativ atommassa
| 112,411
u
|
|---|
| Utseende
| Silvergra
|
|---|
| Fysikaliska egenskaper
|
|---|
| Densitet
| 8 650
kg/m³
(273 K)
|
|---|
| Aggregationstillstand
| Fast
|
|---|
| Smaltpunkt
| 594,22
K
(321,07
°C
)
|
|---|
| Kokpunkt
| 1 040 K (767 °C)
|
|---|
| Molvolym
| 13,00 × 10
-6
m³
/
mol
|
|---|
| Smaltvarme
| 6,192
kJ
/
mol
|
|---|
| Angbildningsvarme
| 100
kJ
/
mol
|
|---|
|
| Atomara egenskaper
|
|---|
| Atomradie
| 155 (161)
pm
|
|---|
| Kovalent radie
| 148
pm
|
|---|
| van der Waalsradie
| 158
pm
|
|---|
| Jonisationspotential
| Forsta: 867,8 kJ/mol
Andra: 1 631,4 kJ/mol
Tredje: 3 616 kJ/mol
(
Lista
)
|
|---|
| Elektronkonfiguration
|
|---|
| Elektronkonfiguration
| [
Kr
] 4d
10
5s
2
|
|---|
| e
?
per skal
| 2, 8, 18, 18, 2
|
|---|
 |
| Kemiska egenskaper
|
|---|
| Oxidationstillstand
| 2 (svag
bas
)
|
|---|
| Elektronegativitet
| 1,69 (
Paulingskalan
)
|
|---|
| Diverse
|
|---|
| Kristallstruktur
| hexagonal
|
|---|
| Ljudhastighet
| 2 310
m/s
|
|---|
| Elektrisk konduktivitet
| 13,8 × 10
6
A
/(
V
×
m
)
|
|---|
| Mohs hardhet
| 2
|
|---|
| Identifikation
|
|---|
| Historia
|
|---|
| Stabilaste isotoper
|
|---|
| Nuklid
|
NF
|
t
1/2
|
ST
|
SE
(M
eV
)
|
SP
|
| 108
Cd
|
0,89 %
|
Stabil
|
| 110
Cd
|
12,49 %
|
Stabil
|
| 111
Cd
|
12,8 %
|
Stabil
|
| 112
Cd
|
24,13 %
|
Stabil
|
| 113
Cd
|
{syn.}
|
7,7 × 10
15
ar
|
β
-
|
0,316
|
113
In
|
| 113
Cd
|
{syn.}
|
14,1 ar
|
β
-
IT
|
0,580
0,264
|
113
In
|
| 114
Cd
|
28,73 %
|
Stabil
|
| 116
Cd
|
7,49 %
|
Stabil
| |
| SI-enheter
och
STP
anvands om inget annat anges.
|
Kadmium
, (
latinskt
namn:
Cadmium
) Cd, ar ett relativt ovanligt
metalliskt
grundamne
som raknas som en
tungmetall
. I
periodiska systemet
tillhor kadmium grupp tolv, samma grupp som
zink
och
kvicksilver
. I jordskorpan ar grundamnet tamligen ovanligt, och forekommer da framst tillsammans med zink.
Kadmium upptacktes av tysken
Friedrich Stromeyer
ar 1817 som en fororening i
zinkkarbonat
, vilket vid upphettning gav en gulfargad oxid till skillnad fran ren zinkoxid som ar vit efter avsvalning, samt oberoende av honom av den tyske kemisten
Karl Samuel Leberecht Hermann
. Namnet kommer fran
kadmeia
, det antika namnet pa zinkkarbonat. Stromeyer var aven den forste att framstalla metalliskt kadmium.
[
1
]
Kadmium liknar
zink
och tar dess plats i
enzymer
dar atomen ar fast med svavelbindningar och har kontakt med substratet. Detta innebar att enzymet inte fungerar, och kadmium ar darfor giftigt for alla flercelliga organismer. Vissa
kiselalger
som lever i en miljo med mycket laga halter zink har dock anpassat sitt
karbanhydras
sa att kadmium kan ersatta zink.
[
2
]
Den vanligaste upptagningsvagen for manniskor ar genom fodan; i Sverige ar det genomsnittliga intaget cirka 0,07 mg per vecka och person.
Varldshalsoorganisationen
(WHO) har som riktvarde att kadmium i foda hos vuxna inte bor overskrida 0,5 mg/vecka. I den manskliga kroppen lagras det mesta kadmiumet i lever och njure dar det oskadliggors av ett speciellt
protein
(
metallotionein
). Kroppen utsondrar kadmium mycket sakta genom
urinen
och halveringstiden ar cirka 10 ar. Det ar nar tillforseln av kadmium ar storre an vad kroppen kan binda som det borjar bli problem som bland annat kan leda till njurskador och skelettdeformationer. Gransen for nar skadorna borjar uppsta ligger pa omkring 200 μg kadmium per gram
njure
, vilket kan jamforas med 30?40 μg som ar den genomsnittliga mangden hos den svenska befolkningen. Rokare har i regel hogre halter av kadmium i kroppen. Kadmium overfors inte fran moder till foster.
Studier har visat att absorptionen av kadmium ar dalig fran tarmen och att det mesta avgar med avforingen. Dock kan kadmiumabsorptionen bero pa jarndepaerna. Studier av Berglund et al, 1994 och Akesson, 2000, har visat att sma till tomma jarndepaer (serum-ferritin mindre an 30 mikrogram/L) okar upptaget av kadmium. Kadmium har hog affinitet till DMT1 (transportprotein for bland annat jarn, fran tarmen till blodbanan), da detta transportprotein blir uppreglerat vid jarnbrist. Aven har man sett konsskillnader i kadmiumupptaget da kvinnor innan menopausen har en hogre absorptionsgrad pa grund av menstruationen.
Kadmium framstalls huvudsakligen som en biprodukt vid zinkframstallningen. Kadmium forekommer framst i mineralet
zinkblande
dar koncentrationen ligger mellan 0,05 % och 0,8 %. Egentliga kadmiummineral sasom
greenockit
(Cd
S
) och
otavit
(Cd
C
O
3
) ar sallsynta. Varldsproduktionen av kadmium okade kraftigt fran 1940-talet fram till slutet av 1970-talet, da mangden stagnerade. Mellan 1993?97 var den genomsnittliga konsumtionen 17 800 ton/ar, varav Sverige svarade for 1,6 %.
Kadmium har haft manga anvandningsomraden, bland annat har det anvants till fargpigment till exempel gulare farger, ytbehandling, stabilisator i plaster och till
nickel-kadmiumackumulatorer
("uppladdningsbara batterier"). I Sverige forbjods anvandningen av kadmium i stabilisatorer for plaster ar 1982, vilket i praktiken kom att inbegripa olika fargamnen och ytbehandlingsmedel. Kadmiumutslappen har minskat kontinuerligt sedan forbudet; exempelvis slapptes 25 ton ut i form av luftfororeningar fran svenska kallor ar 1970, att jamfora med 1988 da utslappen var nere i 2,5 ton. Till vatten var utslappet 1985 2,5 ton. Detta utslapp har framst sitt ursprung i gruvor och metallverk.
- ^
Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
- ^
Lane, T. W.; Morel, F. M. M. (2000). ”A biological function for cadmium in marine diatoms”.
Proceedings of the National Academy of Sciences
97 (9): sid. 4627?4631.
doi
:
10.1073/pnas.090091397
.
ISSN
0027-8424
.
- ^
Pelle Zettersten. "
Vaxter kan dammsuga jordarna fran tungmetallen kadmium
",
Vetenskapsradion
,
Sveriges Radio
, 1 februari 2017. Atkomst den 1 februari 2017.
- ^
"
Varfor sa tyst om miljogiftet kadmium i var mat?
",
Klotet
,
Sveriges Radio
, 1 februari 2017. 2 februari 2017.