Kata ( nordsamiska goahti , lulesamiska goahte eller gabma , pitesamiska gahte , umesamiska gahtie och sydsamiska gaetie ) ar den traditionella samiska bostaden.

Ordets katas historia pa olika sprak [ redigera | redigera wikitext ]

Ordet kata anvandes i aldre svenska, numera inte langre anvant, om liten, oansenlig byggnad anvand sasom bostad, koja, hydda. (Se SAOB,not1)

Ordets etymologi enligt SAOB ger olika former i europeiska sprak norska kote, nyislandska kota, mellantyska. kot(t)e, kate, aven som fornsvenska. kot-(i sammansattningar kotkarl), aldre danska. och danska dialekter kaad, norska kott, islandska., mellantyska och hollandska kot, fornengelska och engelska cot, fornfranska cote; jamfor aven finska kota, lapska goatte; samtliga med betydelsen: hydda, koja och dylikt; ordet ar av omtvistat ursprung. ^{[ 1 ]}

Samiska kator [ redigera | redigera wikitext ]

Det finns saval flyttbara som stationara kator, vilket avspeglar att samerna ofta levt som nomader men ocksa haft permanenta visten dit de aterkommit ar efter ar. En kata kan konstrueras pa olika satt, men i sin traditionella utformning har den alltid en hard (nordsamiska arran ) i mitten och darovanfor ett oppet rokhal ( reahpen , i svensk text ofta stavat rappen ). Modernare stationara kator kan i stallet vara forsedda med vedspis med skorsten.

Typer av kator [ redigera | redigera wikitext ]

Klykstangskata [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: Klykstangskata

Den enklaste formen av kata ar klykstangskatan (nordsamiska lavvu ). Den barande stommen utgors dar av tre stanger som vardera har en klyka i spetsen. Dessa stanger kopplas ihop till en trefot som utgor katans topp. Mot trefoten reses sedan ytterligare ett 20-tal raka stanger sa att en kon med cirkelformigt bottenplan bildas. Over stangerna sveps en taltduk bestaende av tva halvor vilka laggs pa bakifran och framat mot dorroppningen langs vardera sidan. Tvars over den ovre delen av katans inre laggs en stang som far vila pa kvarsittande grenklykor eller binds fast vid katastangerna med snoren. Detta ar den sa kallade grytas, varifran kokgrytan hangs over elden. Dorren bestar av ett stycke duk som halls utsparrat av traspjalor och som hangs i ett snore i en av stangerna over dorroppningen. ^{[ 2 ]}

Klykstangskatan ar kand fran sa gott om hela det samiska omradet, fran Kolahalvon till Dalarna , dar Linne beskrev en sadan i Appelbo 1734. Den har dock framfor allt anvants i skogbevaxta fjalldalar eller i rena skogstrakter, eftersom de tunga stangerna vanligen inte forts med pa flyttning utan huggits pa plats. ^{[ 2 ]}

Hos skogssamerna har klykstangskonstruktionen kunnat tackas med timmer, naver eller torv. ^{[ 2 ]} Jamfor torvkata nedan. Om tackningen av den flyttbara klykstangskatan, se nedan under bagstangskata .

Bagstangskata [ redigera | redigera wikitext ]

Bagstangskatan ar den typ av kata som nomadiserande fjallsamer oftast anvant. Den barande konstruktionen bestar har av fyra naturvuxet bagbojda stanger som upptill kopplas ihop tva och tva med hjalp av den horisontellt liggande grytasen, som sticks in i hal i bagstangernas andar. Bagstangerna stalls vinkelratt mot dorrsidan, med sina ovre delar lutande nagot utat. Forutom av grytasen halls de samman en bit ned av en tvarsla pa vardera sida. Pa dorrsidan stottas de av tva saxlikt stallda dorrstanger, som trads pa grytasens framande. Pa den motsatta sidan finns en ensam stodstang som tras pa grytasens bakande. Mot denna grundkonstruktion lutas losa, latta taltstanger kring ett elliptiskt grundplan, med den storsta langden vinkelratt mot oppningen. Stangerna mots alltsa inte over harden, som i klykstangskatan, vilket gor att mindre vatten rinner in langs stangerna nar det regnar. I och med att stangerna star mer uppratt i bagstangskatan an i klykstangskatan blir bagstangskatan ocksa rymligare. Duken och dorren ar av samma slag som i klykstangskatan. ^{[ 2 ]}

De fyra bagstangerna tillverkas av krokvuxna fjallbjorkar . I och med att stangerna inte behover racka hogre an strax ovanfor dukens kant kan de goras betydligt kortare an klykstangskatans stanger, och blir darmed ocksa lattare. I allmanhet har hela stommen medforts vid flyttning. For detta andamal fanns i rajden en sarskild ackja som var oppen baktill. ^{[ 2 ]}

Taltkatan av bagstangstyp ar kand fran stora delar av Sapmi , dock ej fran Ryssland . Den har framst anvants av fjallsamer. ^{[ 2 ]}

Stommens tackning [ redigera | redigera wikitext ]

Redan pa 1600-talet tackte samerna sina taltkator med textilier. Samuel Rheen uppger i sin berattelse fran Lule lappmark 1671 att duken var av vadmal . Rika samer hade dessutom en duk av linne ( blaggarn ) som skydd vid ovader. ^{[ 3 ]} Aven Linne namner 1732 fran Lycksele lappmark att taltduken var av vadmal. ^{[ 4 ]} Knud Leem uppger fran Finnmark vid ungefar samma tid att samerna sommartid tackte katan med larft , vintertid med ylletacken. Fran 1820-talet i norra Finland berattar Jacob Fellman att samerna sommartid tackte katan med buldan (turkisk bomullsvav ) eller ravenduk (tunn duk av hampfibrer ) och vintertid med ylle ranor . ^{[ 2 ]}

Torvkata [ redigera | redigera wikitext ]

Torvkatan ar en stationar kata som vanligen uppforts med samma bagstangskonstruktion som en flyttbar bagstangskata och som saledes har ett elliptiskt bottenplan. Mot bagstangerna reses runda slanor eller kluvet virke, tatt emot varandra. Virket tacks med naver som i sin tur tacks med torv. ^{[ 2 ]}

Torvkatorna har konstruerats pa olika satt i norr och soder. Den sydligare typen, av Ernst Manker kallad talttypen , kannetecknas av att vaggvirket skjuter upp ovanfor bagstangerna pa samma satt som i taltkatan. Hos den nordligare typen, gammetypen , slutar det staende vaggvirket vid bagstangerna. Mellan bagstangerna nar det staende virket bara upp till tvartraet, ungefar dar stangernas krokning borjar. Ovanfor stalls ytterligare virke pa tvartraet, eller laggs parallellt med detta. Den nordliga torvkatan ar darfor kupolformig, utan uppstickande stanger. Det finns ocksa en skillnad i hur torven laggs. I soder laggs torven platt mot naverlagret och halls pa plats med ett yttre lager storar eller ibland skifferplattor. I norr staplas torvstyckena i stallet som tegelstenar ovanpa varandra, vilket gor att torven ligger sa stabilt att den inte behover hallas pa plats med storar. ^{[ 2 ]}

Den nordliga, kupolformade gammen har sitt ursprung i Troms fylke och Finnmark fylke , dar den anvants som sommarbostad vid kusten. Darifran spred den sig till Torne lappmark och vidare soderut under slutet av 1800-talet och borjan av 1900-talet genom tvangsforflyttningen av Karesuandosamer . Den sydliga, taltformade torvkatan har lange forekommit i den skandinaviska fjallkedjan fran Idre och norrut, framfor allt pa fjallsamernas host- och varvisten. Norr om Pite lappmark var den inte vanlig som renskotarbostad, men daremot som fiskarkata. I takt med att sommarvistena pa kalfjallet i den skandinaviska fjallkedjan blev mer stationara under 1900-talet uppfordes ofta torvkator aven dar. De kunde forses med bade fonster och vedspis. ^{[ 2 ]}

Timmerkata [ redigera | redigera wikitext ]

Skogssamerna har lange anvant stationara timmerkator. I grunden bestar de av ett par varv timmerstockar som knuttimrats i lamplig formation ? fyrkantigt, sexkantigt eller attkantigt. Pa denna grund restes tidigare bagstanger, senare raka stanger som halls ut med tvartran. Mot stommen reses stockar. Pa stockarna laggs naver, och ovanpa ytterligare ett lager stockar. Kator av denna typ forekommer aven hos ostsamer och annu langre osterut i Ryssland . En annan variant av stationar timmerkata ar askatan. Dar bestar den barande konstruktionen av en as vars ena ande fasts i ett staende trad medan den andra stods pa en pale. Mot denna as byggs sedan katan upp. Denna typ har i senare tid anvants i norra Arvidsjaur , nordostra Arjeplog och sodra delarna av Jokkmokk . ^{[ 5 ]}

Interior [ redigera | redigera wikitext ]

Golvytan inuti en kata har traditionellt varit uppdelad mellan olika funktioner. Den innersta delen, mittemot dorren, kallas pa lulesamiska for boassjo (nordsamiska boa??u ), i svensk text ofta skrivet passjo . Dar forvaras kokkarl och matvaror, och dar finns en oppning som anvands for att reglera draget. I aldre tid var boassjo ett heligt utrymme, och sa sent som pa 1600-talet anvandes oppningen for att fora in heliga ting i katan. Det var genom oppningen i boassjo som den samiska trumman togs in i katan, liksom vilt och fisk (mjolk, ost och smor fick daremot foras in genom den vanliga dorren). Nar en bjorn nedlagts skulle de framgangsrika jagarna ocksa krypa in i katan genom boassjo . Det var forbjudet att stiga over boassjo , i synnerhet for kvinnor. ^{[ 8 ]}

Dorroppningen och utrymmet mellan dorren och harden kallas for uksa och utrymmena for folket pa omse sidor om harden for luojddo . ^{[ 9 ]} Husmodern hade sin plats i luojddo narmast boassjo . Intill henne satt husfadern och narmast ingangen barnen. Pa den andra sidan harden satt vuxna barn, tjanstefolk och gaster. ^{[ 5 ]} Enligt andra uppgifter var det husfadern som satt vid boassjo och husmodern narmast intill honom. ^{[ 6 ]}

I en traditionell kata finns inga mobler utan man sitter eller ligger direkt pa golvet. Golvet tacks av en risbadd, pa fjallet av bjork eller dvargbjork , i skogen av gran , och ovanpa riset ligger renskinn. ^{[ 5 ]}

Ursprung [ redigera | redigera wikitext ]

Klykstangskatan anses vara den aldsta typen av kata. Den ar ocksa den mest spridda och forekommer genom hela Sibirien fran tunguser i oster till samojeder i vaster. Bagstangskonstruktionen tros ha utvecklats ur denna klykstangskonstruktion. Bland bagstangskonstruktionerna anses torvkatan vara den aldsta. Bland annat har den norska arkeologen Gutorm Gjessing pa on Sanna i Helgeland gravt ut en stenalderstomt med spar av stolpar som tycks ha varit placerade som i en bagstangskata. Gjessing lanserade 1942 en teori som gick ut pa att katornas bagstanger ursprungligen utgjordes av revben fran val. Bagstangskatan skulle alltsa ha utvecklats i en tidig kustkultur. ^{[ 2 ]}

Anvandning av ordet kata i modern tid [ redigera | redigera wikitext ]

Ordet kata anvands i formen taltkata om runda, koniska talt. Naturkompaniet har en hel serie talt pa sin hemsida. ^{[ 10 ]} En annan forsaljare skriver att kart barn har manga namn: Taltkatan fran Tentipi har den samiska katan som forebild, men tillverkas av moderna material och med en nutida konstruktionsteknik. De flyttbara talt som anvants av nomader under manga ar, har inspirerat till designen men aven namnet pa taltkatan . ^{[ 11 ]} Ibland kallas ocksa wigwam slarvigt parallellt for kata men det tillhor inte utbrett sprakbruk. Kata anvands ocksa uppenbart oegentligt i benamningar exempel: Avakatorna bestar av 3 st sma ryggasstugor i Tyresta naturreservat strax soder om Tyresta nationalpark. ^{[ 12 ]} Har kallar man alltsa ryggasstugor for kator i ett namn.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• chum
• jurta
• katatomt
• tipi
• wigwam

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Ryd, Yngve (1998). Timrade kator och andra byggnader i Udtja sameby: Jokkmokks socken, Lappland, Norrbottens lan : dokumentation/intervjuer . Byggnadsantikvarisk rapport / Ajtte, 99-3238009-1 ; 1998:2. Jokkmokk: Ajtte. Libris 3216396  
• Ryd, Yngve (1999). Torvkator: intervjuer med gamla katabyggare : Jokkmokks socken, Jokkmokks kommun, Lappland, Norrbottens lan : dokumentation/intervjuer . Byggnadsantikvarisk rapport / Ajtte, 99-3238009-1 ; 1999:4. Jokkmokk: Ajtte. Libris 3090030  
• Ryd, Yngve (1999). Taltkator: Jokkmokks socken, Jokkmokks kommun, Lappland, Norrbottens lan : dokumentation/intervjuer . Byggnadsantikvarisk rapport / Ajtte, 99-3238009-1 ; 1999:5. Jokkmokk: Ajtte. Libris 3090042  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Skogssamisk timmerkata pa Gammlia
• Sydsamisk torvkata pa Gammlia
• Nordsamisk torvkata pa Gammlia
• Bilder fran bygget av en torvkata
• Bygge av en torvkata av nordlig typ (gamme)
• Den sørsamiske gaetien ; tronderskbyggeskikk.no

• Wikimedia Commons har media som ror kata .?