Jean de la Vallee , fodd 1624 i Frankrike , dod 9 mars 1696 i Stockholm , var en fransk-svensk arkitekt .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Jean de la Valee var son till Simon de la Vallee och Marguerite de Villers. Fadern dodades 1642 mitt under planeringen av Riddarhuset . Sonen Jean fick ta over efter att flera andra arkitekter varit involverade. de la Vallee utnamndes darefter till riksarkitekt och var kunglig arkitekt mellan 1651 och 1680. de la Vallee var den forste svenske konstnar som fick statligt bekostad utbildning i konstcentra som Paris och Rom . Hans framsta verk ar ombyggnadsprojektet for slottet Tre Kronor i romersk klassicism , en foregangare till Nicodemus Tessin den yngres slott och projekterade slottsomgivningar.

de la Vallees karriar tog under 1660-talet en annan vandning da han kallades att bygga upp Kommerskollegium och da han 1671 valdes till borgmastare ^{[ 1 ]} i ambets- och byggningskollegium. Anda till slutet av sin levnad lade han stadsplaneforslag och ritningar till privata byggnader. Han utbildade flera skickliga arkitekter och ingenjorer med svarsonen Mathias Spieler i spetsen. En av de la Vallees underarkitekter var landsmannen Johan Mel som fortsatte som fortifikationsarkitekt i provinserna. I en handling i Kammararkivet fran 1686 skriver de la Vallee att han och hans elever skapat manga estetiskt tilltalande byggnader i rikets stader saval som pa landet. Dessa skulle visa hur val arkitekten anvant statsmedlen for vilka han var redovisningsskyldig under Karl XI :s reduktion.

Den mest kanda byggnaden av de la Vallee ar Riddarhuset, vars fasader dock utformades av Justus Vingboons och kompletterades med de stora rundfonster som anses som ett signum for Jean de la Vallee. Det ar framst det vackra, karnissvangda koppartaket som bildat skola men aven fasadindelningen med stora pilastrar mot synligt murtegel. Det tvadelade taket blev snart stilideal pa alla fornama hus fran timrade herrgardar till stadspalats i sten, en taktyp som var vanlig till 1700-talets mitt. de la Vallees namn ar ocksa forknippat med de forsta centralkyrkorna i Stockholm av italiensk-hollandsk typ som Katarina och Hedvig Eleonora kyrkor. Som privatarkitekt stod de la Vallee sarskilt nara den hollandska republikens klassiska arkitektur dar fasaderna indelas av kolossalpilastrar, trefonstergrupp i mittpartiet (Karlberg, Venngarn, Mariedal, van der Nootska palatset ) gavelkron harover samt hogt valmat tak , i Sverige senare utvecklat till sateritak med tva fall.

Ritningar av Jean de la Vallee finns i Nationalmuseum ^{[ 2 ]} , Stadsarkivet och Riddarhusarkivet samt studieteckningar av annu ej utforda herrgardar i Granhammarssamlingen, Nordiska museets arkiv. Dessa har i forskningen ofta hopblandats med ritningar av Tessin den aldre . Ett problem ar att fa fasadritningar i storre skala har bevarats av de la Vallee. Daremot finns flera sma kopior som av Katarina kyrka, Nasby med flera. Det ar endast i Riddarhusritningarna betraktaren kan formarka arkitektens drivna ritstil, sarskilt i presentationsritningen fran 1666, men aven i den narmast kompletta serien av arbetsritningar i stort format i Riddarhusarkivet.

Jean de la Vallee var dartill en skicklig tradgardsarkitekt med en egenartad blandning av franskt och italienskt. Fortfarande "nyupptacks" dennes verk, exempelvis Rydboholms barockpark av vilken endast en stor damm och nagra terrasser finns kvar, till vilken ritningsforslagen patraffades i Skoklosters ritningssamling 2002 och perifera avlaggare som den for atten Svab vid dess bergsmansgard i Dalarna. En av de la Vallees dottrar var gift Svab. Bland arkitektens stadsplaner skall i forsta hand namnas Carl Gustafs stad, Eskilstuna samt flera outforda forslag till Slussenomradet i Stockholm 1680, hantverksstad vid Danviken samt forslag till Nya Lidkoping for greve Magnus Gabriel De la Gardie for vilken de la Vallee utforde manga arbeten.

Familj och adelskap [ redigera | redigera wikitext ]

Jean de la Valee gifte sig 1654 med Anna Maria Boos. Ar 1692 adlades han men loste aldrig ut sitt adelsbrev. Sonen Christoffer de la Vallee adlades 1695 for faderns fortjanster men atten utdog 1706. Vapenskolden i Riddarhuset med tva bla gripar har sa stora likheter med den italienska patricieratten Della Valles vapenskold att slaktskap kan ha forelegat.

Byggnadsverk i urval [ redigera | redigera wikitext ]

• Riddarhuspalatset , takarkitektur, planerade flyglar
• Axel Oxenstiernas palats , ofullbordat
• Orangeriet pa Ulriksdals slottsomrade
• Bondeska palatset , Stockholm
• Thomas van der Noots palats , attribuerat, stucktak av Mathias Spieler
• Paulis malmgard vid Folkungagatan, nu Katolska domkyrkans forsamlingshus, attribuerat
• Tukthuset, Stockholms barnhusomrade
• Fredrikshovs slott , fd de la Valleeska malmgarden. Villabyggnad i korsform ca 1660, Ostermalm
• Skoklosters slott , tradgardsanlaggning, projekt till sjogard
• Rydboholms slott , flera forslag till barockpark fran 1660-talet i Skoklostersamlingen
• Hasselby slott , Spanga, gardskapell och bibliotek i vindsetaget, flyglar
• Karlbergs slott
• Ekolsunds slott , Uppland
• Nasby slott , Taby kommun, attribuerat utifran projektritningar i Nationalmuseum
• Runsa slott , Uppland, attribuerat
• Tarno , Sodermanland, modernisering (byggherre som Djursholm), attribuerat
• Fullero slott , attribuerat
• Stenhammars slott , Sodermanland
• Katarina kyrka
• Hedvig Eleonora kyrka
• Mora kyrka , tornspira
• Wrangelska palatset , trappanlaggning, altaner m.m.
• Mariedals slott , Ova socken, Vastergotland, attribuerat
• Oster Malma slott , Sodermanland
• Stora Hornsberg , rivet 1890-talet, Kungsholmen
• Venngarns slott (1653?1670) ^{[ 3 ]}
• Lejonanckerska kladesfabriken Malongen , Malmgardsvagen i Stockholm, attribution
• Djursholms slott, byggherre som Tarno. Av. Tessin d.a. konsulterades

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Ellehag, Claes (2003). Jean de la Vallee: kunglig arkitekt . Lund: Signum. ISBN 91-87896-59-1  
• Rollenhagen Tilly, Linnea, "De maitre macon a architecte: Simon et Jean de la Vallee en Suede " i Olga Medvedkova (dir.) Les Europeens : ces architectes qui ont concu l’Europe (1450-1950) , Paris 2017, s. 107-127.