James Barry Munnik Hertzog
, aven kand som
J. B. M. Hertzog
, fodd
3 april
1866
i
Wellington
,
Kapkolonin
, dod
21 november
1942
i
Pretoria
,
Transvaal
, var en
sydafrikansk
general
,
jurist
och
politiker
. Han var en av
boernas
oforsonligaste ledare under
boerkriget
.
Efter studier, bland annat vid
universitetet
i
Amsterdam
, blev Hertzog advokat och 1895 domare i
Oranjefristaten
. 1899-1902 deltog han i boerkriget och blev en oforsonlig fiende till Storbritannien, och aven efter boerrepublikens underkastelse fortsatte han sin hetsiga kampanj. Da Oranjefristaten 1907 fatt sjalvstyrelse blev Hertzog kronjurist och undervisningsminister i dess forsta regering och utnyttjade energiskt sitt inflytande. Oppositionella tjansteman avskedades, hela den brittiska forvaltningen som byggts upp under de narmast foregaende aren avvecklades. Ett tvasprakssystem, som skulle havda
afrikaans
stallning jamsides med engelskan infordes.
[
1
]
Vid
Sydafrikanska unionens
tillkomst
1910
blev han justitieminister i
Louis Bothas
regering, men samarbetet blev i langden omojligt och Hertzog tvingades i december
1912
lamna ambetet. I november 1913 gick han i spetsen for de nationalistiska afrikander som brot med det styrande
Sydafrikanska partiet
.
[
2
]
Ar 1914 bildade han
Nationalistpartiet
, vilket samlade det starka motstandet mot premiarminister
Jan Smuts
och Sydafrikas intrade
forsta varldskriget
i kriget mot
Tyskland
.
Efter en valseger
1924
kunde Hertzog bilda en
koalitionsregering
med det sydafrikanska
Arbetarpartiet
och blev premiarminister. Hans regering starkte den vita minoritetens dominans genom att infora rostratt for vita kvinnor
1930
(inte for svarta/fargade), samtidigt som rostrattskrav (
utbildning
,
skattekrav
med mera) slopades helt for vita och skarptes for ovriga grupper. Hertzog var aven
utrikesminister
fran
1929
.
Afrikaans
infordes som officiellt sprak och ersatte
nederlandskan
, och landet fick en ny flagga
1928
, som beholls till
1994
.
Den
ekonomiska depressionen
slog hart mot Sydafrika, och efter forhandlingar bildades en
samlingsregering
under det nya
United Party
, med Hertzog som partiordforande och premiarminister. Forandringen kom inte att paverka raspolitiken; ar
1936
uteslots alla svarta i
Kapprovinsen
fran att delta i allmanna val och gavs istallet tre egna ledamoter,
Native Representatives
, i
Kapprovinsen
(dessa avskaffades
1960
).
Efter krigsutbrottet
1939
utbrot en ny regeringskris, varpa Hertzog tvingades avga da han vagrade intrada i kriget pa
Storbritanniens
sida. Ater i opposition bildade Hertzog 74 ar gammal ett nytt boernationalistiskt parti,
Volksparty
(”Folkpartiet”)
1940
, vilket inte fick namnvart stod och upplostes i samband med hans dod. Atskilliga av hans anhangare inom
afrikaanerkretsarna
slot sig till
Daniel Malans
nya Nationalistparti
, medan andra bildade det mer moderata
Afrikaanerpartiet
, vilka tillsammans bildade regering efter
1948
ars val.
Hans son Albert Hertzog ledde
1969
?
1977
ett hogerextremt boernationalistiskt parti,
Herstigte Nasionale Party
, i opposition mot den radande apartheidregeringen. Partiet stallde krav pa en totalt rassegrerad republik med
afrikaans
som enda officiellt sprak och fick tidvis stod (14,09 % av rosterna i underhusvalet 1981) och en del lokal representation samt ett mandat i det namibiska parlamentet. Namnet HNP var medvetet valt for att anspela pa
Herenigde Nasionale Party
, det davarande NP:s namn
1940
-
1951
, och att det davarande NP valt att svika Daniel Malans ideal. Efter Hertzog Juniors dod 1977 overtogs ledarskapet av
Jaap Marais
och, vid dennes dod
2000
, av
Andries Breytenbach
. HNP existerar fortfarande som politisk kraft i Sydafrika (med
registrerad hemsida
) men har ringa stod; det har ett fatal tusen anslutna och uppmanar sina medlemmar att inte rosta.