| Infanterikanonvagn 91
|
|
| Typ
|
Infanterikanonvagn
|
| Ursprungsplats
|
Sverige
|
| Tjanstehistoria
|
| I tjanst
|
1976?2002
|
| Produktionshistoria
|
| Tillverkare
|
Hagglund & Soner
|
| Antal tillverkade
|
Sverige
: 212 st
|
| Specifikationer
|
| Vikt
|
16,3 ton
|
| Langd
|
Chassi: 6,41 m
Inkl. eldror: 8,85 m
|
| Bredd
|
3,00 m
|
| Hojd
|
2,32 m
|
| Besattning
|
4 man
|
|
| Pansar
|
Hemligt (skyddar mot 20 mm pansargranater)
|
| Primar bevapning
|
90 mm lagtryckskanon
|
| Sekundar bevapning
|
2 st 7,62 mm ksp m/39
2 st Lysgranatkastare
|
| Motor
|
Volvo-Penta model TD 120 A, turbomatad rak 6-cylindrig diesel;
cylindervolym 11,97 l
330 hk vid 2200 varv/min
|
| Effekt/vikt
|
20,2 hk/ton
|
| Upphangning
|
Torsionsfjadrade pendelarmar
|
| Operativ rackvidd
|
500 km pa vag
200 km i terrang
|
| Hastighet
|
65 km/h (vag)
6,5 km/h (vatten)
|
Infanterikanonvagn 91
,
militarforkortning
:
ikv 91
, var en
infanterikanonvagn
, ett understodsfordon for infanteriet, som utvecklades av
Hagglund och Soner
for den
svenska armen
. Utomlands klassades Ikv 91 som latt stridsvagn. Den forsta prototypen blev klar 1969 och tillverkningen av 212 vagnar skedde aren 1975?1978.
Vagnen byggdes for att ge infanteribrigaderna ett mobilt pansarvarns- och understodsvapen. Vagnen ar byggd i helsvetsat stal och ar amfibisk. Huvudvapnet ar en 90 mm lagtryckskanon som utvecklades av
Bofors
. Resultatet blev en kanon som var lattare och gav mindre rekyl an en konventionell stridsvagnskanon. Nackdelen var att man inte kunde utnyttja
underkalibrig ammunition
utan fick noja sig med
pansarspranggranater
for bekampning av fientliga
pansarfordon
. Mot oskyddad trupp anvandes vanliga
spranggranater
. Genom att forse vagnen med laseravstandsmatare och ballistikdator okades sannolikheten for traff med forsta skottet. Besattningen bestod av fyra personer, vagnchef, skytt, forare och laddare.
Ikv 91 ingick i Norrlands- och infanteribrigadernas bandpansarvarnskompanier. Anvandningsomradena var dels att direkt understodja skyttekompaniernas anfall, dels att agera som brigadens operativa manoverenhet genom snabba forflyttningar och overraskande eldoverfall pa egen hand. Bandpansarvarnskompanierna utbildades vid
Skaraborgs regemente
(P 4),
Sodermanlands regemente
(P 10) samt
Norrbottens regemente
(I 19/P 5). Aren 1994?1995 utbildades aven ett bandpansarvarnskompani vid
Vasterbottens regemente
(I 20). Under en period ingick aven bandpansarvarnskompanier i
Sodermanlandsbrigaden
(MekB 10), en
mekaniserad brigad
som sattes upp av Sodermanlands regemente (P 10). Dessa ersattes dock senare av stridsvagnskompanier med Centurionstridsvagnar.
Hagglunds
ikv 90-105
forsoksvagn under faltforsok, en
korattrapp
baserad pa en vanlig ikv 91.
Under 1980-talet fanns planer pa att byta ut 90 mm kanonen mot en 105 mm kanon. Dock ansags torn- och chassikonstruktionen for klen for att mota denna modifikation. Hagglund och Soner kom pa egen hand 1983 att tillverka en prototyp med en 105 mm
Rheinmetall
Rh-105-11 underlagrekylerande kanon, vilken enkelt kallades Ikv 91-105, pa uppdrag av Indien.
[
1
]
Vagnen utvarderades av Indien tillsammans med den franska
AMX 10 PAC 90
.
Indiens krav pa vagnen var att den skulle vara fullt amfibisk och med mojlighet att skjuta under simning. Vagnens primara bevapning blev en stabiliserad 105mm lagrekylversion av en hogtryckskanon fran Bofors. Vikten okades fran 16,3 ton till 18 ton samt att simhastigheten okades till 12 km/h. Vidare forsags vagnen med IR-system ifran Saab, vilket mojliggjorde att vagnen fick full morkerkapacitet. Bade skytt och vagnchef forsags med monitorer, vilket innebar att bada kunde skjuta. Nagon serieproduktion blev aldrig aktuell eftersom arbetet med
Stridsfordon 90
kommit igang vid Hagglunds och Forsvarsmakten beslutade att Ikv-konceptet skulle slopas.
Tidningen Soldat & Teknik foreslog under 1970-talet mer "bitande" produktnamn pa armens enheter. Det som ett forsok att ta efter flygvapnets och marinens namngivning av enheter. I nummer 10 argang 1975 utlystes tillsammans med
armestaben
,
FMV
,
Hagglunds & Soner AB
en namntavling till ett alternativt namn till Ikv 91. Namnet som efterlystes skulle ha en svensk anknytning, men ocksa med enkelhet kunna oversattas till engelska.
[
2
]
I nummer 12 presenterades det vinnande forslaget Jarven, eller pa engelska Wolverine. Ett namnforslag som insants av flera lasare, men dar Ted Jarrolf lottades som vinnare i namngivningstavlingen.
[
3
]
Namnet Jarven har mer eller mindre uteslutande aldrig anvants av militaren.
Vagnar som finns kvar som utstallningsobjekt
[
redigera
|
redigera wikitext
]
- Vagn 4642, som
gate guard
vid infarten till Markstridsskolan i Kvarn.
- Vagn 4652, som utstallningsobjekt vid brittiska
Pansarmuseet i Bovington
.
- Vagn 4558, som utstallningsobjekt vid
Forsvarsfordonsmuseet Arsenalen
.
- Vagn 4674, som utstallningsobjekt vid
Brigadmuseum i Varmland
.
- Vagn ????, som utstallningsobjekt vid
Forsvarsmuseum Boden
.
- Vagn 4693, som
gate guard
vid
Klagstorps herrgard
.
- Vagn 4776, som
gate guard
utanfor
Sagebackens skjutfalt
. Uddevalla.
- Vagn 4777, som utstallningsobjekt vid
Forsvarsfordonsmuseet Arsenalen
.
- Vagn 4570, som utstallningsobjekt vid
Royal Australian Armoured Corps Memorial and Army Tank Museum (Engelska Wikipedia)
.
- En vagn star som skjutmal vid vagen forbi
Uto skjutfalt
pa
Uto
, Haninge
- En vagn star som skjutmal pa
Kungsangens ovnings- och skjutfalt
i
Kungsangen
.
- En vagn star som skjutmal pa
Kosta skjutfalt
.
- En vagn stod tidigare som
gate guard
pa
Eksjo garnison
. Borttagen pa grund av okand anledning.
- En vagn stod tidigare som
gate guard
utanfor fore detta kasernvakten vid
Vasterbottens regemente
i
Umea
. Borttagen pa grund av skadegorelse. Uppstalld inne
Totalforsvarets skyddscentrum
som ovningsobjekt for CBRN-skolan.
- Fyra vagnar anvands fortfarande vid Markstridsskolan som b-styrka
-
Vagn 4674 vid Brigadmuseum
-
Vagn 4776 uppstalld utanfor Sagebackens skjutfalt. Uddevalla.
-
Vagn 4777 i vinterkamouflage pa Forsvarsfordonsmuseet Arsenalen.
-
Vagn 4558 uppstalld utan Forsvarsfordonsmuseet Arsenalen.
- ^
Jane's Armour and Artillery 1985-86
.
Janes Information Services
. 1986. sid. 441
- ^
Soldat & Teknik nr 10/1975, s. 33
.
- ^
Soldat & Teknik nr 12/1975, s. 10
.
- Lindstrom, Rickard O.; Svantesson, Carl-Gustaf (2009).
Svenskt pansar: [90 ar av svensk stridsfordonsutveckling]
. Stockholm: Svenskt militarhistoriskt biblioteks forlag. sid. 92-93.
Libris
11570498
.
ISBN 9789185789375