한국   대만   중국   일본 
Humanism ? Wikipedia Hoppa till innehallet

Humanism

Fran Wikipedia
Ej att forvaxla med sekular humanism .
Den har artikeln har kallor , men den behover fler fotnoter for att kunna verifieras . (2023-07)
Hjalp garna Wikipedia med att lagga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken pa diskussionssidan . Material som inte verifieras kan tas bort.

Humanism (fran italienska umanista → umano , "mansklig", jamfor latin humanus , "mansklig") ar en idestromning ? vanligen andlig eller kulturell ? som utgar fran en livsaskadning som bygger pa den enskilda manniskans varde och bildningens vikt.

Humanismen kan aven forknippas med de akademiska amnen som ingar i humaniora . I likhet med andra ismer har ordet en vag innebord. Ordet myntades 1808 av Friedrich Immanuel Niethammer , men forekom i andra grammatiska former redan under den romerska antiken. Stromningen brukar raknas ha uppstatt under renassansen . Enligt Jacob Burckhardts klassiska distinktion i Die Kultur der Renaissance in Italien (1860) var humanismen den larda sidan av renassansen. Det kulturarv som renassansen medforde har sedan gatt under den benamningen.

Traditionellt delas humanismen in i tre perioder: den egentliga humanismen, nyhumanismen och den moderna humanismen. Ett annat indelningssatt ar att skilja mellan sekular och religios humanism. Den sekulara humanismen vander sig emot religiosa och metafysiska forklaringsmodeller av verkligheten, medan den religiosa accepterar overnaturliga foreteelser och skeenden i varldsbilden.

Humanismens rotter [ redigera | redigera wikitext ]

Fran vanster Thomas av Aquino , Innocentius III och Bonaventura
detalj av en fresk av Rafael fran 1509

Ordet "humanism" kommer fran latin, humanitas . Ett motsvarande ord saknades i den klassiska grekiskan. Forsta gangen "humanitas" finns i kallorna, ar under stoicismen och kretsen runt den romerska faltherren Scipio. Stoicismen praglades av deras slutsats att manniskor ar naturligt jamlika och de proklamerade ett allmant manniskovarde. Slutsatsen byggde pa iden om att det finns en moralisk objektiv varldsordning som star i relation till manniskans samvete; dessa tankar finns emellertid redan i den aldsta litteraturen.

Med ett idehistoriskt betraktelsesatt har humanismen vidare en betydande kalla i Augustinus ' (354-430) De civitate Dei som fick till foljd att och manniskovardet hojdes, och krig och mord fordomdes allmant som nagot ont. Aven Summa Theologiæ och dess forfattare, Thomas av Aquino , har spelat en viktig roll i stromningens idevarld. I den boken gar Thomas i viss polemik mot kyrkliga auktoriteter som till exempel Gregorius den store , och kritiserar synen pa det "aktiva livet" (livet med medmanniskor) och dess egenskap av led i slaktfoljdens ordning men som idkas i langden av vissa lampade personer, och det "kontemplativa livet" (livet agnat at Gud) som ar styrd av fornuftet som enligt Thomas ar hogre an handlingen. I vissa situationer erkanner dock Thomas att det aktiva livet gar fore det kontemplativa.

Under konciliet i Ferrara-Florens 1438-1445 kom flera kyrkliga man i kontakt med grekisk litteratur, vilket blev upptakten till det intresse for antiken och platonismen , till skillnad fran skolastikens aristotelism , som utmynnade i stromningen. Somliga menar darfor att humanismen har sina rotter i Bysans . Andra menar att renassansens manifest forfattades av italienaren Giovanni Pico della Mirandola , och att humanismen som en del eller foljd av den epoken framst utgick fran Florens , varfor Florens brukar anses vara dess ursprung.

Den tidigaste humanismen [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: renassanshumanism

De tidigaste humanisterna anvande beteckningen humanist for larare som undervisade i sa kallade humanitatis , det vill saga amnena retorik , grammatik och antikens litteratur och varden. Den som myntat det uttrycket synes ha varit kanslern i Florens, historikern Leonardo Bruni .

Relationen mellan renassansen och humanismen bottnar inte enbart i att deras uppkomsttider sammanfaller. "Ateruppvackandet" inom humanismen utgick fran nytolkningar av texter fran de antika Rom och Grekland. Framfor allt var Seneca , Cicero och Plutarkos populara. Genom att ge stor vikt at konsten och sinnena fick man en mycket annorlunda inriktning jamfort med de tidigare radande medeltida synsatten, som varderade odmjukhet, introspektion och passivitet. Skonheten ansags nu representera en djup inre moralisk godhet och utgora en nodvandig aspekt av sokandet efter Gud. Detta ledde ocksa till att konsten blomstrade. Dar spelade Leonardo da Vinci en betydande roll genom att han kombinerade konsten med undersokningar av manniskan och andra naturvetenskapliga foreteelser.

Allegoriskt portratt av Dante
av en florentinsk konstnar 1530

Med humanismen borjade de kristna varderingarna och auktoritara rattesnorena ifragasattas. Manniskan sags inte langre enbart som en del av Guds skapelse utan erkandes ett eget varde. Detta ifragasattande var grundlaggande for humanismen. Som ett led i detta borjade filosofer och forfattare under 1600-talet och senare att forsoka att definiera manniskans natur, dels som allman varelse, dels som unik individ med skillnader skapade av naturen. Sa uppstod den debatt om naturratten som sa smaningom skulle utmynna i den moderna demokratisynen och folkratten . Kyrkan hade redan formulerat en naturratt, men den skarskadades, debatterades och omformulerades.

En av humanismens forgrundsgestalter, professorn Pierre de la Ramee , kampade for att manniskor skulle ges ratt att sjalva studera de klassiska kallorna. Lorenzo Valla lade grunden for den kallkritiska metoden och Petrarca hade ett arhundrade dessforinnan varit en foregangare genom att skriva profana dikter pa folkspraket. Innan dess hade Dante forfattat sitt epos Divina Commedia , som ar en profan skildring av livet efter doden, aven denna pa folksprak men genomgaende med flera hanvisningar till den klassiska och kristna litteraturen. Det fanns alltsa bade en stravan att lasa de klassiska verken pa originalspraken grekiska , hebreiska och klassisk latin och att anvanda folkspraken i nya litterara och akademiska verk. Detta hade en parallell i de nagot tidigare riddarromanerna . Humanisterna framtrader dock som personer i sina verk, medan medeltidens skalder ofta ar anonyma och skriver i tredje person. Viktigt var aven fokusen pa uppfostran, dar sarskilt Petro Paolo var betydelsefull med sin Om adla seder , dar han faster vikt vid forebilder, den tidiga barndomen samt koncentrerade studier. [ kalla behovs ] [ fortydliga ]

Trots att humanismen hade sin utgangspunkt i manniskan och att det fanns en tendens till folklighet, kom den att begransas till en bildad elit i staderna. Humanisterna tog avstand fran flera folkliga foreteelser, till exempel folkliga uppror som var vanliga, och aven folklig religiositet som uppkommit genom en blandning av germansk hedendom och kristna riter och tog sig uttryck i vallfarder, tron pa heliga kallor och bilder, och lokalhelgon. Manga pavar var humanister, men i Frankrike och Spanien var det framst kungahusen som stod for stromningens finansiering.

Den tidiga humanismens olika riktningar [ redigera | redigera wikitext ]

Erasmus av Rotterdam
av Hans Holbein den yngre .

Den kanske storste humanistiska tankaren under dess forsta tid var Erasmus av Rotterdam (1466-1536), som i och med att han grundade den moderna klassiska filologin aven fortsatte vara betydande efter sin livstid. Hans skrift "Om den fria viljan" var ett angrepp pa Luther vari han forsvarade den fria viljan och manniskans inneboende godhet. Luther kontrade med en motskrift, "Om den tralbundna viljan". Denna motsattning avspeglar en djupare sadan: det forekommer olika uppfattningar om Luther och reformationen var en del av den humanistiska stromningen eller ej pa grund av manniskosynen. Rattegangen mot Galileo Galilei innebar en annan kris for renassansens humanism, for den tvingade manniskorna att valja vad som ytterst skulle ha hogst auktoritet, de egna iakttagelserna och vetenskapen eller de religiosa dogmerna och Bibelns ord. ( [ kalla behovs ] . Den geocentriska modellen harleds forst och framst till Ptolemaios och Aristoteles inte fran bibeln. ( en:Geocentric_model ) Daremot antog den datida kyrkan den samtida vetenskapliga uppfattningen om geocentrism sasom sin egen uppfattning.) Darmed drevs motsattningen mellan humanismen och kristendomen till sin spets: en del centrala element av humanismen, som harrorde fran skepticismen, motsatte sig kyrkan. ( [ kalla behovs ] ange kalla da man verkligen kan ifragasatta ifall denna sista mening ar en korrekt forstaelse av historien)

Erasmus av Rotterdam talade aven om vikten av bildning for unga damer, och var i flera avseenden en foresprakare av fostran i Quintilianus efterfoljd, som sag miljons betydelse for individen: "Ingenting sitter fastare an det som man inpraglar i den oerfarna sjalen". Han skrev vanligen dialoger (jamfor Platon ) av vilka nagra var sa kritiska mot maktmissbruk av kyrkan, att de betraktas som propaganda.

Ett verk som utovade inflytande pa den senare skeptiska humanismen och aven den litterara estetiken var Michel de Montaignes Essais . I denna skrift studerar han manniskor som sadana, inte som skapade till Guds avbild. de Montaigne var aven han en varm forkampe for pedagogiken. I tva essaer, Om pedantismen och Om uppfostran , skriver han att malet for utbildningen ar personlighetens odlande, omdomets utveckling och karaktarens bildning. Han var darfor emot auktoritetstro.

Den tyska humanismen tog sig nagot andra vagar, och studerade till exempel ondskans uppkomst. Goethe sysselsatte sig med Faustlegenden under storre delen av sitt liv. Faust i Goethes diktning ar vetgirig och varldsfranvand; han nojer sig inte med vad Gud har givit honom utan langtar efter nagot som ska ge livet en mening, vilket blir hans fall till ondskan. Detta fall ar dock inte oaterkalleligt och ondskan inte statisk, och manniskan varken alltigenom ond eller av naturen god. Att se manniskan som en del av en process dar hon kan valja det onda eller goda, praglar aven Herders filosofi, som menade att utvecklingen gar mot moralisk forbattring.

Vad som kannetecknade den tyska humanismen var att den inte sjalvklart, som den florentinska, kunde vinna terrang genom patriotism . Undantag fanns dock, som Jakob Wimpheling som inledde den tyska historieskrivningen. Den tyska humanismen tog sig aven andra vagar genom att den inte i lika hog grad blev en estetisk stromning, utan en vetenskaplig, centrerad till universiteten.

Nyhumanismen [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: nyhumanism

Var gransen mellan den tyska renassanshumanismen och nyhumanismen ska sattas ar inte helt sjalvklart. Nyhumanismen, ibland hopslagen med nyklassicismen , utmarks genom sitt storre fokus pa filologin , arkeologin och antiksvarmeri, fastan tiden kan sammanfalla med den foregaende humanismen.

Centrala personer for denna riktning ar Johann Joachim Winckelmann (1717-1768) med dennes resa till Italien och utgravningarna av Pompeji , kallkritikens Leopold von Rancke (1795-1886) och Karl Lachmann (1793-1851).

Nyhumanismen ar inte ateistisk , utan innebar att staten , som da vanligen legitimerade sig pa religiosa grunder, inte sjalvklart sags som Guds ordning, utan att naturratten var overstalld dess ansprak. Gemensamt med renassansens idevarld ar att satta manniskan i centrum och gora individen till verklighetens utgangspunkt. Individualismen raknas som frukten av denna stromning, och sa aven vissa akademiska discipliner, bland andra pedagogik , psykologi , sprakstudier, vilka tidigare ingatt som delamnen i Septem artes liberales . Den humanistiska individualismen innebar att manniskan visserligen ar en del av sitt sammanhang, men anda fri inom staten och att staten finns for den enskilda.

Modern humanism [ redigera | redigera wikitext ]

I filosofisk mening ar humanism ett etiskt - estetiskt forhallningssatt grundat pa ett manniskocentrerat forhallningssatt till livet och samhallet. Beroende pa grad av religiositet och manniskosyn kan humanismen i praktiken ta sig mycket olikartade uttryck. Gemensamt for alla riktningar ar en tro pa de manskliga rattigheterna och en universell moral, samt vanligen nagon form av naturratt . Just naturratten ar dock inte nodvandig, tvart om ar Sveriges mest kande utilitarist Torbjorn Tannsjo en framtradande humanist. Humanism ar som regel ett privat eller personligt stallningstagande, och innebar inte nodvandigtvis medlemskap i nagon sarskild forening.

Sekular humanism [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: sekular humanism
Det har avsnittet behover fler eller battre kallhanvisningar for att kunna verifieras . (2023-07)
Atgarda genom att lagga till palitliga kallor ( garna som fotnoter ). Uppgifter utan kallhanvisning kan ifragasattas och tas bort utan att det behover diskuteras pa diskussionssidan .

Sedan upplysningstiden har sekular humanism varit en viktig gren av humanismen. Den sekulara humanismen utgar fran manniskan. Den utgar fran att manniskor ? pa gott och ont ? ar utlamnade till sig sjalva och varandra. Manniskan anses masta sjalva och tillsammans ta reda pa hur verkligheten fungerar och hur man bor uppfora sig mot varandra. Individen respektive kollektivet betraktas som ensamt ansvariga for sina respektive oden, och att manniskans handlingar bor utga fran fornuft och medmansklighet. Sekular humanism bejakar demokrati och mansklig utveckling och vill bygga samhallet pa sjalvstandiga, ansvariga, samarbetande individer. De menar vidare att alla individer har ratt till storsta mojliga frihet sa lange det inte gar ut over andras rattigheter, inklusive framtida generationer och manskligheten som helhet.

Den sekulara humanismen ar naturalistisk , det vill saga den utgar fran att det inte finns nagra overnaturliga vasen eller skeenden. De menar saledes att varlden styrs av naturlagar , att det inte finns nagot liv eller nagon varld bortom den jordliga. Sekulara humanister menar att varlden existerar materiellt utanfor manniskan medvetanden, att det ar mojligt att fa kunskap om denna varld genom empiriska undersokningar. Sekulara humanister menar att myter och andra overnaturliga berattelser kan ge insikter i hur det ar att vara manniska, men att det kan vara felaktigt och farligt att betrakta dem som bokstavligt sanna.

Den sekulara humanismen har inga dogmer, levnadsregler, ritualer eller trosbekannelser. [ 1 ]

I Sverige representeras livsaskadningen av forbundet Humanisterna .

Det Nordiska humanistmanifestet fran 2016 sammanfattar de nordiska humanistorganisationernas gemensamma vardegrund:

  1. Humanism ar en sekular livsaskadning. Den utgar ifran att manniskan ar en del av naturen, fodd fri och lika i vardighet och rattigheter, utrustad med fornuft och samvete.
  2. Humanister menar att det inte finns nagon forutbestamd mening med livet. Manniskan ar fri till att finna mening och meningsfullhet i sina egna liv; genom individuell reflektion, sociala interaktioner och kulturen som manskligheten skapat genom vetenskap, filosofi och konstarterna.
  3. Humanister foresprakar rationellt tankande. Kritiskt ifragasattande, informerade resonemang och vetenskapliga metoder ar manniskans basta verktyg for att na palitlig kunskap om varlden.
  4. Humanismen uppmanar till kritiskt ifragasattande av alla ideer och asikter, aven sina egna. Manniskan bor soka efter de basta argumenten och strava efter att andra sig nar de visas ha fel. Yttrandefrihet har avgorande betydelse for att asikter ska kunna provas i oppen debatt.
  5. Humanister anser att demokratin, rattssamhallet och de manskliga rattigheterna ar centrala, rationellt forsvarbara varden. Manniskan ar del av ett samhalle och har ansvar for sina medmanniskor och miljon, bade lokalt och globalt. De anses masta sakerstalla att jorden ar beboelig for framtida generationer.
  6. Humanism verkar for jamlikhet for alla. Humanister forsvarar religionsfriheten och ratten for alla manniskor att valja sin egen livsaskadning. Staten bor enligt dem vara sekular och inte ge nagon livsaskadning nagra speciella privilegier.

Den engelska originaltexten arbetades gemensamt fram av sex nordiska organisationer: Human-Etisk Forbund i Norge, Humanistisk Samfund i Danmark, Siðmennt pa Island, de finska humanisterna i Suomen Humanistiliitto och de finska fritankarna i Vapaa-ajattelijain Liitto, samt Humanisterna. Aven den faroiska humanistorganisationen Humanistafelag Foroya, som grundades 2016, har anslutit sig till manifestet.

I Europa samlas sekularhumanistiska organisationer i European Humanist Federation (EHF) och globalt samlas manga organisationer i paraplyorganisationen Humanists International (HI). HI foresprakar att man ska anvanda ordet humanism i stallet for begreppet sekular humanism , med versalt H (" Humanism "). Man menar att det ger en storre legitimitet at sekular humanism som livsaskadning och gor den mer jamstalld med religiosa livsaskadningar. Organisationer som vill vara medlemmar i HI forvantas stalla sig bakom foljande uttalande:

"Humanism ar en demokratisk och etisk livsaskadning, som havdar att manniskor har ratt och skyldighet att ge mening och form at sina egna liv. Den star for uppbyggandet av ett mer manskligt samhalle genom en etik baserad pa manskliga och andra naturliga varden i en anda av fornuft och fritt sokande genom manskliga formagor. Den ar inte teistisk och den accepterar inte overnaturliga beskrivningar av verkligheten." [ 2 ]

Religios humanism [ redigera | redigera wikitext ]

Aven religiosa humanistiska foreningar finns over hela varlden. Exempelvis finns kristen humanism foretradd i Sverige genom Forbundet kristen humanism .

Transhumanism [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: transhumanism

Transhumanism ar en intellektuell och vetenskaplig stromning som uppstod under andra halften av 1900-talet, dar man foresprakar att nya vetenskapliga och teknologiska framsteg skall anvandas for att forbattra manniskan. Den brukar definieras som en fusion av humanism och futurism . World Transhumanist Association ar en internationell organisation som grundades 1998 av Nick Bostrom och David Pearce . I Sverige finns den nationella organisationen Manniska Plus .

Kritik mot humanism, samt antihumanism [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: Antihumanism

Sedan renassansen har humanismen varit normen i de flesta vasterlandska civilisationers idevarld, men fran och med 1800-talet har det framkommit kritik, vilket bland annat galler grundsatsen att manniskan placerar sig i centrum i stallet for att se sig som till exempel en del i den ekologiska ordningen (se vidare Luc Ferry ), pa individualismen som av kollektivister betraktas som egoism, och pa bildningsidealen som till exempel eugenikens inhumana konsekvenser pastatts falsifiera. En av humanismens mest framstaende kritiker ar Michel Foucault ; han och hans anhangare menar att humanismens subjektbegrepp epistemologiskt sett inte kan utgora fundament for objektiv vetenskap, for det ger logiskt att begreppsbildning ar omojlig och forstaelse blir en projicering. Den marxistiska filosofen Louis Althusser var uttalat antihumanist, och menade att de varden som humanisterna foresprakar ar en forljugen borgerlig konstruktion.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ Lindenfors, Patrik, 1964- (2015). Sekular humanism : fornuft, omtanke, ansvar . Humanisterna. ISBN 978-91-637-8790-4 . OCLC 943098979 . https://www.worldcat.org/oclc/943098979 . Last 8 oktober 2020  
  2. ^ ”IHEU Minimum Statement on Humanism - Humanists International” (pa amerikansk engelska). Humanists International . https://humanists.international/policy/iheu-minimum-statement-on-humanism/ . Last 8 oktober 2020 .  

Huvudsakliga kallor [ redigera | redigera wikitext ]


Hamtad fran ” https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Humanism&oldid=53481115 ”