Hovfroken , fore 1719 kallad hovjungfru , var forr en yrkesbeteckning for en anstalld vid de Kungliga Hovstaterna . En hovfroken var en hovdam hos en kvinnlig medlem av ett furstehus. Hon skulle vara en ogift adlig kvinna. En hovfroken hade formellt overstes rang och skulle ocksa behandlas i enlighet med denna status i offentliga sammanhang.

En hovfroken stod lagst i rang av hovdamerna i " Hovfruntimret " . Medan de ovriga hovdamstjansterna var fa, hade en kunglig kvinna ofta manga hovfroknar. Fram till 1719, da den svenska hovstaten reformerades, kallades hovfroknar for hovjungfrur. ^{[ 1 ]} Deras tjanstuniform var svart hovdrakt och en bla rosett med forgyllt namnchiffer.

Anstallning [ redigera | redigera wikitext ]

Hovfroken ansags som en offentlig befattning. Hon blev utnamnd av monarken, och utnamningen offentliggjordes i pressen. Nar en tjanst blev ledig, rekommenderades en hogadlig kandidat som vantades kunna uppfora sig enligt etiketten och vara palitlig rojalist. Det vanliga var en anhorig till en hovfunktionar. En initierad person, ibland en hovdam, ibland en van till drottningen, horde sig da for informellt om personen var intresserad. Det ansags som en skymf av en kunglig kvinna att fa ett nej pa forfragan, och darfor fick kandidaten aldrig formellt fragan forran man informellt redan tagit reda pa att svaret skulle bli positivt. Forst darefter stalldes fragan formellt av overhovmastarinnan, som kallade till intervju i sin tjanstevaning. Eftersom arbetsuppgiften i princip var att tjanstgora som sallskap, var personlig sympati viktig. Arbetsgivaren brukade darfor ofta avbryta motet genom att "spontant" besoka sin overhovmastarinna (som drottning Josefina), eller gomma sig bakom en pelare (som drottning Lovisa). Formellt var det kungen som utnamnde hovfroken, men detta var endast formalia och allt avgjordes i praktiken av drottning och overhovmastarinna dar utnamningen endast var bekraftelsen.

Arbetsvillkor [ redigera | redigera wikitext ]

Hovfrokens arbetsvillkor forhandlades av overhovmastarinnan, som var hennes ombud infor riksmarskalken. En hovfroken hade kontantlon som utbetalades kvartalsvis efter kontrasignering av en cirkulerande lonelista. Ceremoniella gavor av guld tillkom vid bade hogtidliga tillfallen och som formaner och ersattningar vid personliga tjanster och tjanstgorande under resor. Vid jul fick varje hovdam valja ut en gava fran nagon av de kungliga hovjuvelerarna, varpa julklappen placerades ut pa det officiella julklappsbordet. Denna julklapp fick uppga till ett bestamt belopp som meddelades i forvag och reglerades utifran tjanstgoringstid. Under 1860-talet fick en hovfroken en lon pa 1.200 rdr och en julklapp pa 200-400 rdr. Ett chiffer i guld gavs som tjanstetecken och bars sedan som man vid denna tid bar militara utmarkelser. Om hovfroken avstod fran att ata vid den kungliga taffeln fick hon taffelpengar i ersattning. Hon fick ocksa en butelj vin (hovman fick tva) som kunde omsattas i pengar samt, fram till att elbelysning infordes pa slotten pa 1880-talen, stearinljus som ofta saldes. Hovfroknarna kunde ocksa fa kladbidrag, utsyrspeng, nar det var nodvandigt.

I ovriga formaner ingick kost och logi med tjanstebostad i hovfroknarnas vaning i slottets sydostra flygel, vilket var tva rum och en pigkammare moblerade med mobler ur Husgeradskammaren. Hon fick tjansterna fran en egen eller delad kammarmamsell och hovfrokenlakej, och tillgang till hovekipage och lakej bade privat och i tjansten. Detta var en mycket ovanlig forman for en ogift kvinna ur adeln, som normalt sett inte fick vare sig resa omkring ensam i vagn eller ha en egen bostad med privatliv. En hovfroken hade ingen reglerad arbetstid och var formellt sett aldrig lediga. I praktiken var de dock lediga eftersom de tjanstgjorde i par, gjorde upp schemat mellan sig och informellt tillats vara franvarande nar den kungliga kvinnan nagon gang under sommaren sjalv tog ledigt.

Arbetsuppgifter [ redigera | redigera wikitext ]

Hovfrokens uppgift var att narvara som sallskap och utgora folje till den kungliga kvinnan. Hon utforde sysslor som hennes arbetsgivare rangmassigt kunde utfora sjalv, men inte ville, och mer praktiska arenden som att agera budbarare. ^{[ 2 ]} Hon utforde sekreteraruppgifter som att lasa och besvara formella brev, skriva scheman over dagens goromal, gora i ordning den kungliga kvinnan infor dem, paminna om dem och sedan journalfora dem; hoglasa ur tidningar och bocker, och delta i den kungliga kvinnans maltider. Hennes representativa uppgifter var att tillsammans med statsfruarna utgora folje under officiella uppdrag: hon utforde ocksa sadana sjalv, nar hon som representant for den kungliga kvinnan avlade och tog emot visiter i societeten, och gjorde inkop hos for dennas rakning.

Internt fick de olika beteckningar: Aldsta Froken var den som funnits langst i tjanst, medan Yngsta Froken betecknade den som anstallts sist. De kallades ocksa till exempel Prinsessans Froken eller Ankedrottningens Froken beroende pa sin arbetsgivare. Waktfroken betecknade en hovfroken i tjanst och som, till exempel, bar uniform under hovbal och darfor inte dansade, medan Waktfria Froken var ur tjanst och fick gora sadant som att narvara vid hovbaler utan uniform och delta i dansen.

Avsked [ redigera | redigera wikitext ]

Traditionellt sett blev en hovfroken placerad i tjanst for att finna en aktenskapspartner vid hovet, och den kungliga kvinnan hade till uppgift att vara behjalplig och darefter halla hennes brollop. ^{[ 2 ]} En hovfroken kunde ocksa befordras till kammarfroken . Nar en hovfroken gifte sig upphorde automatiskt hennes tjanst. Ett undantag nar det galler civilstand var Anna Maria Clodt , som beholl sin tjanst som hovfroken aven efter sitt giftermal, darefter befordrades till kammarfroken och beholl aven denna tjanst som gift. En tidigare hovfroken kunde ocksa inkallas for tillfallig tjanstgoring, och uppfattades som en palitlig, redan inlard reserv.

En hovfroken blev aldrig avskedad. I stallet blev en hovfroken som arbetsgivaren inte langre ville behalla forklarad tjanstfri. Orsaken kunde vara svartsjuka, inblandning i politiska intriger, skuldsattning eller, som i foljande fall: "froken Anna Lagerberg har blivit bortkord, emedan hon tagit sig friheten att saga sin mening".

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Fabian Persson (1999). Servants of Fortune. The Swedish court between 1598 and 1721. Lund: Wallin & Dalholm. ISBN 91-628-3340-5

• Rundquist, Angela, Blatt blod och liljevita hander: en etnologisk studie av aristokratiska kvinnor 1850-1900, Carlsson, Diss. Stockholm : Univ.,Stockholm, 1989

Noter [ redigera | redigera wikitext ]