Ackord

For ovriga betydelser, se Ackord (olika betydelser) .

I denna artikel

anvands tonnamnen

Bess ( B ♭ ) och B .

Ackord (fran medeltidslatinets accordo ? "bringa att overensstamma" ? via franskans accord ^[
1
]) eller harmoni ar inom musiken en benamning pa minst tre toner (i vissa moderna kallor minst tva) som klingar tillsammans. ^[
2
] Tvaklanger sasom kvinter (sa kallade "power chords" inom rockmusik) finns ibland med i grepptabeller for gitarr, och har darfor i modern musik kommit att uppfattas som ackord. Ackord betecknas med symboler kallade ackordanalys och kan ofta ersatta ackompanjemangsnoter for ackordinstrument som gitarr , piano och dragspel , sarskilt till visor och popularmusik, och kan ge musikern storre frihet an vad noter ger. Ackordanalys kan aven ge vagledning vid basackompanjemang och vid jazzimprovisation, eftersom till varje ackord hor en eller flera modala skalor . ^[
3
] Ackordfoljder har en central roll i vasterlandsk musik sedan renassansen , och olika ackordfoljer utmarker olika musikstilar. Att identifiera ackordfoljder till en melodi kallas for harmonianalys , och ligger till grund for flerstammiga arrangemang for flera melodiinstrument sasom i en symfoniorkester , ett storband eller en kor . Teorin bakom detta studeras i harmonilara .

Grundlaggande begrepp [ redigera | redigera wikitext ]

Treklanger och tersstaplingar [ redigera | redigera wikitext ]

Aven om varje samklang av tva eller fler toner teoretiskt sett skulle kunna ses som ett ackord arbetar man oftast med en standardiserad uppsattning ackord som ar val inarbetade inom vasterlandsk konst- och popularmusik. ^[
1
] De vanligaste formerna av ackord i den vasterlandska traditionen ar durackord och mollackord . Dessa kan ses som tersstaplade treklanger . En treklang bestar av tre toner, att treklangen ar en tersstapling betyder att dessa toner ligger pa tersavstand fran varandra (eventuellt efter oktavtransponering av en eller flera toner). Ett annat satt att beskriva detta ar att treklangen bestar av tva tersintervall staplade pa varandra. Tonerna i treklangen kallas grundton , ters och kvint .

Lagen och omvandningar [ redigera | redigera wikitext ]

Ett ackord kan laggas i manga olika lagen eller omvandningar, men betraktas anda som samma ackord. Nar tonerna nedifran och upp upptrader just i ordningen grundton, ters och kvint sags ackordet vara i grundlage . Med C som grundton blir dur- och mollackorden i grundlage salunda:

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g>1^\markup{C} <c es g>^\markup{Cm} } }$

Beteckningarna C och Cm, som star ovanfor noterna, betecknar saledes C-dur respektive c-moll. Grundtonen fungerar som referenston for de ovriga tonerna i ackordet. Tersen far sitt namn av att den befinner sig pa tersavstand fran grundtonen (pa tredje heltonen i den skala som borjar med grundtonen). Den kan vara liten eller stor, en liten ters ger ackordet mollkaraktar och ligger pa mollskalans tredje ton, medan en stor ters ger ackordet durkaraktar och ligger pa durskalans tredje ton. Kvinten far sitt namn av att den befinner sig pa kvintavstand (femte heltonen) fran grundtonen (medan den befinner sig pa tersavstand fran tersen).

Ett vanligt dur- eller mollackord dar tersen ar nedersta ton sags befinna sig i forsta omvandningen , vilket med C som grundton blir:

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <e g c>1^\markup{C/E} <es g c>^\markup{Cm/E\flat} } }$

Oavsett ackordets lage anses det vara som mest stabilt och konventionellt om grundtonen aven ar baston, det vill saga om man aven tar grundtonen med ett basinstrument eller i vanster hand pa ett keyboard. Om bastonen inte ar grundton, kan man ange den efter ett snedstreck. I ackordbeteckningen i exemplet ovan betraktas ackordets nedersta ton (tersen) ocksa som baston, det vill saga ingen annan lagre ton tas av ett basinstrument.

Ett vanligt dur- eller mollackord dar kvinten ar nedersta tonen sags befinna sig i andra omvandningen . Om den lagsta tonen ocksa betraktas baston kan man skriva ackordet:

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c'' { <g c e>1^\markup{C/G} <g c es>^\markup{Cm/G} } }$

Stamforing [ redigera | redigera wikitext ]

Vid pianoackompanjemang, orkester- och korarrangemang anvander man ofta stilla stamforing, forutom om man vill uppna en sarskild effekt. Vid stilla stamforing av en ackordfoljd valjs lagen som gor att tonerna forandras sa lite som mojligt. Om man exempelvis har lagt ett C-durackord i forsta omvandningen och detta foljs av A-moll sa bor det laggas i andra omvandningen, vilket resulterar i att endast en ton andras.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g>1^\markup{C} <c e a>^\markup{Am} } }$

Alternativt ar det vanligt att valja det lage som ger meloditonen overst. Om meloditonen ligger kring tonen C valjer man darmed andra omvandningen av ackordet C.

Tonfordubblingar och oktavtransponeringar [ redigera | redigera wikitext ]

Sa lange ett ackord endast bestar av tonerna C, E och G betraktas det som C-dur, och sa lange tonen C dessutom ligger i basen skrivs ackordet helt enkelt C, enligt ovan. Det spelar darvid ingen roll om somliga toner skulle upptrada i flera oktaver samtidigt, eller om de ingaende tonerna ar utspridda over mer an en oktav. Dessa tva ackord ar salunda bada C-dur:

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g c g' c>1^\markup{C} \clef "bass" <c, g' e'>^\markup{C} } }$

Vid ackompanjemang kan dessutom ackord brytas sa att tonerna inte tas samtidigt, och ackordtoner kan utelamnas och kompletteras med meloditoner, med flera toner. Nar man i notskrift schematiskt ska ange toninnehallet i ett ackord, som i denna artikel, skriver man dock ut samtliga ackordtoner samtidigt, utan oktavdubbleringar och i sa sammantrangt lage som mojligt, i grundlaget.

Olika satt att skriva och analysera ackord [ redigera | redigera wikitext ]

Ackord kan benamnas, skrivas och analyseras pa flera olika vis:

Inom ackordanalys far ett ackord sitt namn efter vilken ton som ar ackordets grundton.
Inom steganalys far det namn efter vilket skalsteg grundtonen ligger pa i tonartens skala, detta noteras med romerska siffror . Vid tonarten C-dur betecknar siffrorna I, II, III, IV, V och VI ackorden C, Dm, Em, F, G7 och Am.
Inom funktionsanalys benamns ackordet efter sin funktion i det musikaliska sammanhanget till exempel tonika (motsvarar ackord nummer I vid steganalys), dominant (V) eller subdominant (IV) samt deras mollparalleller , namligen tonikaparallell (VI), subdominantparallell (II) och dominantparallell (III).
Inom generalbas utgar man fran ackordets baston (som anges med notskrift . Siffror under basstamman anger vilka intervall, raknat fran bastonen, som skall bilda ackordet).
Ackord kan naturligtvis aven skrivas med tabulatur eller vanlig notskrift .

Fargningar [ redigera | redigera wikitext ]

Att "farga" ett ackord innebar att man tillfor en eller flera toner som inte ingar i grundackordet (ett dur- eller mollackord), och/eller altererar toner som ingar i grundackordet.

Foljande fargningar ar grupperade i ackordfamiljer baserat pa vilka skaltoner som foreslas av ackorden i fraga. Tonerna i ett ackord ar namligen hamtade fran en modal skala som utgar fran ackordets grundton, och denna skala kan anvandas exempelvis vid jazzimprovisation eller for att komponera en melodi till ackordet. Har foljer de olika familjerna specificerade for grundackorden C-dur och C-moll.

Maj-familjen [ redigera | redigera wikitext ]

I grundackordet C-dur ingar tonerna C ( Grundton ), E (Stor ters ) och G ( Kvint ). Inom jazz ar rena durackord ovanliga, utan istallet anvands ofta foljande fargade durackord, som alla ingar i maj-familjen.

CΔ7 , CΔ , Cmaj7 eller CM7 betecknar "major 7", som betyder "Stor septima " pa svenska . Ackordet bestar forutom av ett C-durackord (C, E och G) aven av tonen B, som utgor stor septima :

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g b>1^\markup{Cmaj7} } }$

Ackordet skulle i teorin aven kunna betecknas Em/C (e-moll med C i basen). Notera att M7 inte skall sammanblandas med m7 (moll7). Fargningen ar vanlig av tonikaackord (ackord nummer I i tonarten, exempelvis Cmaj i tonarten C) saval som subdominantackord (ackord nummer IV i tonarten, exempelvis Cmaj i tonarten G-dur). I tonarten C-dur ar saledes CΔ7 saval som FΔ7 vanliga. Till Cmaj passar darfor att spela bade C-durskala och C- lydisk skala (samma toner som i G-durskalan).

C6 betecknar en fyrklang bestaende av C-durackordet toner (C, E och G) samt tonen A, som utgor sext :

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g a>1^\markup{C6} } }$

C6 och Am7 (Amoll7) bestar av samma toner, med skillnaden att Amoll7 har A som grundton, medan C6 har C som grundton. Fargningen ar vanlig vid tonikaackord (ackord nummer I i tonarten), exempelvis som slutackord i aldre jazzmusik.

C5 eller Cno3 , " kvintackord ", ar i egentlig mening inte riktigt ackord, utan enbart ett intervall bestaende av grundton C och kvint G:

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c g'>1^\markup{C5} } }$

Eftersom varken durters (E) eller mollters (Ess) ingar saknar ackordet tydlig dur- och mollkaraktar. Inom rockmusik kallas klangen "power chord" och kan ersatta for samtliga dur- och mollackord (nummer I, II, III, IV, V och VI i tonarten).

Csus2 ar en treklang bestaende av grundton C, stor sekund D och kvint G. Tersen E uteblir i detta ackord:

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c d g>1^\markup{Csus2} } }$

Forkortningen ”sus” star for suspended eller suspension , pa svenska forhallning. Tonen D utgor en forhallning som i traditionell harmonik forvantas upplosas genom att forandras till E (eller till Ess). Beteckningen Cadd9 (stor nona) ar en fyrklang bestaende av samma toner, med skillnaden att det aven innehaller stor ters E. Csus2 skulle saledes i teorin aven kunna betecknas Cadd9no3.

Csus4 eller Csus ar en treklang bestaende av grundton C, kvart F och kvint G. Kvarten F utgor forhallningen, som kan forvantas upplosas genom att falla till E (eller till Ess):

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c f g>1^\markup{Csus4} } }$

Ackordet innehaller samma toner som Fsus2, men har bastonen C. Den relativt ovanliga beteckningen Cadd11 avser en fyrklang som bestar av samma toner, men aven innehaller durters E. Ofta kombineras susackord med en septima, resulterande i fyrklangen C7sus4 . Kombineras det dessutom med en stor nona, resulterar det i femklangen C9sus4 , som innehaller samma toner som gm7/C (gmoll7 med C i basen). Bada dessa septimaackord ar starkt beslaktade med C11, se nedan.

CΔ9 , Cmaj9 eller CM9 ar en femklang bestaende av ackordet Cmaj7 (C, E, G och B) kompletterad med en stor nona (tonen D):

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g b d>1^\markup{Cmaj9} } }$

Ackordet kan beskrivas som ett C9, dar liten septima (Bess) ersatts med stor septima (B). Beteckningar storre an 7 innefattar underforstatt aven septima, i detta fall stor septima. Ackordet skulle i teorin aven kunna betecknas Em7/C eller G6/C , och tas ofta som fyrklangen G/C. Notera att CM9 inte far sammanblandas med Cm9 (Cmoll9). Fargningen ar vanlig i jazz och pop vid tonikaackord (ackord nummer I i tonarten) saval som subdominantackord (ackord nummer IV i tonarten).

C6add9 eller C6/9 ar en femklang bestaende av C-durackordets toner (C, E och G) samt sexten A och nonan D:

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g a d>1^\markup{C6add9} } }$

Dominantfamiljen [ redigera | redigera wikitext ]

C-dominantfamiljen bestar av olika kombinationer av C7-ackordet (septimaackordet), exempelvis C9, C11 och C13. Dominantfamiljen anvands bland annat i dominantackordet (nummer V i tonarten) och stravar fram mot ett ackord som ligger en kvart upp eller en kvint ned (exempelvis foljs ackord V av ackord I). C-dominantfamiljens ackord fungerar ofta som nummer V i tonarterna F-dur och F-moll, och stravar darfor fram mot att upplosas i ett F-dur- eller F-mollackord (tonika eller nummer I i den tonarten). I samband med en transponering anvands ofta den nya tonartens dominantackord foljt av tonikaackordet, exempelvis D7 foljt av G for att transponera till tonarten G-dur, och D7 foljt av Gm for att transponera till tonarten G-moll. Vid blues ar samtliga ackord i allmanhet septimaackord eller mollseptimaackord, eventuellt med andra fargningar, och da passar bluesskalan till ackordet. Till C-dominantfamiljens ackord passar i allmanhet C- mixolydisk skala (samma toner som i F-dur, eftersom C7 utgor dominantackord i tonarten F-dur) saval som C-, F- och G-bluesskalorna. I viss litteratur innefattas aven alterneringarna -5 (+11),+5,-9,+9 (-10) i dominantfamiljen, i annan litteratur raknas de senare till sarskilda undergrupper eftersom de i flera fall motsvarar andra skalor.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g bes>1^\markup{C7} } }$

C7 , ett septimaackord, ar den vanligaste fargningen. C7 ar en fyrklang som forutom C-durackordets toner (C, E och G) aven innehaller en liten septima B ^♭Septimaackordet utgor ofta dominantackord , det vill saga ackord nummer V (romersk femma) i tonarten, och foljs vanligen av tonikaackord , det vill saga ackord nummer I i tonarten. Exempelvis ar C7 vanligt i tonarterna F-dur och F-moll, och foljs da av ett F-durackord respektive ett F-mollackord. I modern jazz (1950-tal och senare) ar C7 ovanligt, utan ersattes med mer avancerade fargningar, exempelvis C9, C11 och C13.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g bes d>1^\markup{C9} } }$

C9 ar en femklang bestaende av ett C7-ackord (C, E, G och liten septima B ^♭) samt en stor nona (i detta fall tonen D). Notera att i allmanhet inkluderas septima i ackord med fargningar hogre an 8. Ackordet skulle i teorin aven kunna betecknas Gm6/C (Gmoll6 med C i basen). Ackordet far ofta funktion av septimaackord, och ar saledes vanligt som dominantackord (ackord nummer V i tonarten).

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g d'>1^\markup{Cadd9} } }$

Cadd9 ar en fyrklang bestaende av ett rent C-ackord (C, E, G) samt en stor nona (D). Notera att "add" innebar undantag fran regeln att septiman alltid inkluderas vid fargningar hogre an 8. Nonan laggs inte sallan som en stor sekund, det vill saga en oktav ned. Ackordet ar saledes starkt beslaktat med Csus2. Fargningen ar vanlig i synnerhet i country- och popmusik, vid samtliga durackord i tonarten (ackord nummer I, IV och V, det vill saga tonika, subdominant och dominant).

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g bes des>1^\markup{C7-9} } }$

C7♭9 eller C7-9 ar en femklang bestaende av ackordet C7 (tonerna C, E, G, B ^♭) samt en forminskad nona (D ^♭). Ackordet skulle i teorin aven kunna betecknas C#dim7/C, Edim7/C, Gdim7/C eller B ^♭ dim7/C.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g bes es>1^\markup{C7-10} } }$

C7 ♯ 9 , C7+9 , C7♭10 eller C7-10 ar en femklang bestaende av C7-ackord (C, E, G, B ^♭) samt stor nona (D ^#), som alternativt kan kallas liten decima (E ^♭). Av dessa toner ar kvinten (G) minst viktig. Ackordet ar en blandning av dur- och mollseptimaackord, och ar vanligt i blues . I rockkretsar kallas ackordet Henrix -ackordet.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g bes d f>1^\markup{C11} } }$

C11 ar en femklang bestaende av samma toner som C9, kompletterad med den elfte tonen F. C11 betecknar vasentligen samma ackord som C9sus4 , och ar beslaktad med C7sus4 . I teorin ingar aven en ters i elvaackordet, men den tas sallan. Ett D11-ackord kan ofta forenklas och tas som C/D (C-ackord med D i basen). Ackordet far ofta funktion av septimaackord, och ar vanligt som dominantackord (ackord nummer V i tonarten), bland annat i gospel och soul.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g bes d fis>1^\markup{C7+11} } }$

C7 ♯ 11 eller C7+11 ar en sexklang som kan beskrivas som ett C-durackord med ett overlagrat Bb+5-ackord, det vill saga tonerna C, E, G, Bb, D och F#.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e g bes d f a>1^\markup{C13} } }$

C13 ar en sexklang bestaende av samma toner som C11 samt den trettonde tonen A, som ocksa kan beskrivas som en sext som med fordel tas minst en oktav upp. Ibland tar man det som femklangen B ^♭ maj/C. Ibland betraktar man det istallet som en kombination av septima- och sextdurackord, och tar det da som fyrklangen C, B ^♭, hoga E och hoga A. Forr forekom ackordbeteckningen C ₇⁶ for ungefar samma ackord. Ackordet far ofta funktion av septimaackord, och ar saledes vanligt som dominantackord (ackord nummer V i tonarten) inom modern jazz.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c e gis bes>1^\markup{C7+5} } }$

C(#5) , C+5 , C+ eller Caug , "plusackord", betecknar en treklang bestaende av grundton C, ters E och overstigande kvint G#, (som ersatter durackordets kvint G). Observera att baskomp med vaxelbas (omvaxlande grundton och kvint) inte passar till detta ackord. Jazzimprovisation till plusackord sker ofta med heltonsskalor . Ackordet kan beskrivas som stora terser staplade pa varandra. C5+ bestar av samma toner som E5+ och G#+, men med basen C. Saledes kan man saga att det bara finns fyra "plusackord": C+5, C#+5, D+5 och D#+5. Ovriga atta plusackord innehaller samma toner som nagot av dessa, men med annan baston. Notera att C#5 och C(#5) ar tva skilda ackord. Ofta kombineras den overstigande kvinten med en septima, resulterande i en fyrklang som betecknas C7(#5), C7+5, C+7 eller Caug7. Oavsett detta sa stravar ackordet mot att upplosas i ackordet F, och det tillhor darfor dominantfamiljen.

Moll-familjen [ redigera | redigera wikitext ]

I grundtreklangen C-moll ( Cm , Cmi eller C- ) ingar tonerna C (grundton), E ^♭ (liten ters) och G (kvint). Moll-familjens ackord ar mollparalleller till durackord en liten ters upp. Exempelvis ar Cmoll-familjen mollparallell till Ess-majfamiljen, och har liknande funktion i en sang. Inom jazz ar rena mollackord ovanliga, utan istallet anvands ofta foljande fargade mollackord fran moll-familjen.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c es g bes>1^\markup{Cm7} } }$

Cm7 , Cmi7 eller C7- ar ett mollseptimaackord, det vill saga en fyrklang bestaende av C, E ^♭, G och B ^♭. Notera att Cm7 inte skall sammanblandas med CM7 (maj7). Cm7 skulle i teorin ocksa kunna betecknas E ^♭/C. Cm7 och E ^♭6 bestar av samma toner, med skillnaden att i Cm7 ar C grundtonen och i E ^♭6 ar E ^♭ grundtonen.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c es g a>1^\markup{Cm6} } }$

Cm6 ar en fyrklang bestaende av Cmolltreklangen (C, E ^♭ och G) samt sexten A.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c es g d'>1^\markup{Cmadd9} } }$

Cmadd9 ar en fyrklang bestaende av Cmolltreklangen samt nonan D.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c es g bes d>1^\markup{Cm9} } }$

Cm9 ar en femklang som bestar av samma toner som E♭maj7/C.

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c es g bes d f>1^\markup{Cm11} } }$

Cm11 ar en sexklang som bestar av samma toner som E♭maj9/C, men som ofta tas utan kvint och nona, det vill saga som fyrklangen B♭sus4/C , och ar vanlig i fusion (jazz-rock).

Dim-familjen [ redigera | redigera wikitext ]

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c es ges a>1^\markup{C°7} } }$

Cdim7 eller C° ⁷ ( dimackord , forminskat septimaackord) ar en fyrklang bestaende av grundton, liten ters E ^♭, forminskad kvint G ^♭ samt forminskad septima A. Saval kvint G som ters E uteblir i det har ackordet, varfor det inte passar att spela vaxelbas till ackordet. Notera att forkortningen Cdim vanligen betecknar dimfyrklangen Cdim7, men i vissa jazzbocker och musikteoribocker betecknar Cdim den ovanliga dimtreklangen Cm-5 (ekvivalent med Cm( ♭ 5)), som bestar av tonerna C, E ^♭ och G ^♭. Ackordet kan beskrivas som sma terser staplade pa varandra. Cdim7 bestar av samma toner som D#dim7, F ^#dim7 och Adim7, men med basen C. Man kan saga att det bara finns tre dim7-ackord: Cdim7, C#dim7 och Ddim7. Ovriga dimfyrklanger innehaller samma toner som nagot av dessa, men med annan baston. Till Dim-familjens ackord passar dimskalan .

Se aven C7-9 i dominantfamiljen, som kan beskrivas som ett dimackord med annan bas, exempelvis C#dim/C.

Halvdim-familjen [ redigera | redigera wikitext ]

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c es ges>1^\markup{Cm-5} } }$

Cm-5 eller Cm( ♭ 5) avser ovan namnda dim-treklang (som i vissa bocker betecknas Cdim eller C° , vilket i de flesta bocker emellertid avser dim-fyrklangen Cdim7 eller C° ⁷) .

$\new Staff \with { \remove "Time_signature_engraver" } { \relative c' { <c es ges bes>1^\markup{Cm7-5} } }$

Cm7 ♭ 5 , Cm7-5 eller Cø7 ar ett halvdimackord, eller mollseptimaackord med sankt kvint, det vill saga en fyrklang bestaende av C, E ^♭, G ^♭ och B ^♭. Ackordet betecknas ibland aven E ^♭m/C.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Fotnoter [ redigera | redigera wikitext ]

^ [ a b ] Eriksson, Ola. ”Ackord” . ne.se . http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/ackord/107828 . Last 18 april 2011 .
^ ”Chord” . Grove Music Online . http://www.oxfordmusiconline.com.ezproxy.ub.gu.se/subscriber/article/grove/music/05671 . Last 21 april 2011 . definierar ett ackord som "two or more notes" och har i egenskap av musiklexikon fatt foretrade har. Det ar dock traditionellt inte ovanligt att definiera ackord som tre eller fler toner, se till exempel ”Chord” . Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Online . http://www.britannica.com/EBchecked/topic/114441/chord . Last 19 april 2011 .
^ Ingelf, Sten (1982). Jazz- och popharmonik. Stockholm: Reuter & Reuter.