Hans Anckarcrantz
, fodd
1690
, dod
13 mars
1768
, var en svensk
sjomilitar
.
Hans Anckarcrantz var son till
schoutbynachten
Hans Vilhelm Anckarcrantz. Han blev
extra ordinarie
larstyrman
1703 och ordinarie larstyrman 1706. Anckarcrantz deltog i landstigningsforsoken pa
Retusaari
1705 och i
Koporiebukten
1709 under
Cornelius Anckarstjerna
ledning. Han var med i striderna med danska flottan vid
Dragør
, och rakade 1713 da han kommenderades till Pommern med en lastdragare i dansk fangenskap, varifran han forst 1717 utlostes. Ankarcrantz blev
underlojtnant
1711,
lojtnant
1712 och
overstelojtnant
1716. 1718 blev han skeppskapten vid sluproddarregementet.
Bland hans senare sjoexpeditioner marks en kryssning i finska skargarden 1725 for spionera pa ryssarna. 1729?1732 hade han uppdraget att fran Wismar overfora silver som utgjorde en del av ersattningen for
Bremen
. Anckarcrantz blev 1733 skeppskapten, 1737 amiralitetskapten 1737, erholl
kommendors
karaktar 1743, blev
schoutbynacht
1753 och viceamiral 1754. Under
hattarnas ryska krig
utnyttjades han for flera viktiga uppdrag saval till lands som till sjoss. Anckarcrantz blev 1754 chef for Stockholmseskadern, var direktor for
konvojkommissariatet
1755-68. Ar 1765 foreslogs han till en post som riksrad. Anckarcrantz blev riddare av
Svardsorden
1748 och kommendor av samma orden 1760.
